fussesblogg

Bromma från tunnelbanetåget. Bästa sättet att ta sig fram i STHLM.

 

Vaknade klockan sju imorse av ett urgulligt sms från Aina, min älskade vän. Ska åka och hälsa på henne imorrn. Så skönt när man har varann på nära håll igen.

 

Idag åkte jag till Brukarföreningen vid Globen vid nio tiden efter jag ätit en frukost i lugn och ro och kollat på Nyhetsmorgon som jag gör varje morgon. Där träffade jag Christina Paulsrud som är ordförande för Brukarföreningen i Stockholm. Efter en fika som vart avbruten gång på gång (det är många som behöver hjälp i Stockholm, även folk från hela landet söker sig dit) så erbjöd hon mig ett jobb. Vart både glad och smickrad, inte varje dag man blir erbjuden ett jobb, speciellt inte nått som man brinner för och kan. Nu ska jag bara förankra detta med Krami och boendet och socialen så att jag kan få nån form av lönebidrag eller aktivititetsersättning.

 

Ikväll ska jag åka till Johanneshovshallen och simma. Vi har gratis träning och simning där genom boendet, så jävla perfekt alltså. Jag är redan förälskad i den här stan. Den har liksom allting och inom nära håll. Bara kasta sig på tuben (tunnelbanan) och åka dit man är sugen. Känns som det inte finns några hinder, bara möjligheter.

 

Är supertaggad och mår faktiskt riktigt bra. Har en bra känsla hela tiden och ser ljust på tillvaron utan att känna den där ständiga ångesten som jag brottats med i så många år. Så jag är tacksam för att jag har det så bra som jag har det. Jag har en familj som stöttar mig, jag har vänner, jag har mat, jag har tak över huvudet och jag har en dator och en telefon. Vad mer kan man önska sig? Jo just det. Ett SL-kort. Det har jag också skaffat mig idag så nu kan jag åka hur mycket jag vill i 30 dagar inom Stockholms län. Kalas.

 

Nu ska jag packa ihop lite saker och bege mig mot simhallen.