fussesblogg

Vaknade klockan sju och redan tio över kom Bertil förbi med medicinerna. Det vart en tidig morgon och inte mig emot eftersom jag hade en del att göra idag. Sitter här nu och eftersvettas efter ett träningspass med dammsugare och skurmopp. Man är ju inte den vigaste personen på jorden längre så att böja sig under soffan och sträcka sig bakom byrån är faktiskt mer ansträngande än det kan verka.

 

Jag väntar med spänning på att få reda på vilket team jag kommer tillhöra för mitt metadon. Redan på fredag måste jag ju ta mig nånstans på morgonen för att få min medicin. Jag hoppas det blir nått av teamen runt Fridhemsplan. Då har jag bara en tiominuters promenad och sen 12 minuter på tunnelbanan innan jag är framme. Det är ju hur långt som helst. Mardrömmen skulle vara om jag måste åka till Uppsala varje morgon. Förutom att det kommer ta lång tid och man ju inte kan lita på tågen i Sverige vintertid så är det en merkostnad som jag absolut inte har räknat med och jag har faktiskt inte råd med det nu när Kronofogden knackat på min dörr och kommer dra 98 kronor av mig varje dag för att betala mina skulder som ligger hos dem. Det är skadestånd på 15 000 kronor från en rättegång och det är CSN samt en del krediter. Jag har mer som ligger på Inkasso och jag önskar att de kunde släppa de skulderna nån gång så att de hamnar hos Kronofogden. För det är först då man kan ansöka om skuldsanering och det är först då som fogden kan skriva av en del av skulderna om man inte har några tillgångar att mäta ut.

 

Nåväl, det blir säkert bra. Attans vad mörkt det är varje dag nu. Just en sån här novemberdag när det är mulet också så känns det som att klockan skulle vara sen kväll. Jag sitter med en bordslampa och ett stort blockljus, ändå är det mörkt. Den här månaden  är för mig en så kallad genomfartsmånad. Den är bara en lång sträcka innan man kan börja förbereda sig för en strålande jul och en vecka efter det ett Gott nytt år. Ser fram emot båda högtiderna. Nu när jag kommer bo i Stockholm så blir det enkelt att åka hem till mamsen och pappsen och fira dessa högtider tillsammans med dem. Ser fram emot det. Speciellt att få träffa min brorson, Wilhelm igen. Han är det sötaste jag nånsin sett. Han är ren och skär lycka och kärlek. Fantastiskt vad ett litet barn kan vara oskuldfullt och strålande av värme och godhet. Värt att tänka på i denna värld av krig, fasa och terror. Man får vara tacksam över att man bor i en demokrati där medmänsklighet och omtanke står högt upp på agendan,. Om vi inte hade haft dessa grundfundament i Sverige så hade ju min verklighet som före detta narkoman sett helt annorlunda ut. Tänk vilket fantastiskt system vi har egentligen, där stat och kommun går in med insatser för att hjälpa människor som har det svårt och som behöver lite hjälp för att kunna resa sig och få ett självständigt liv.

 

Så med det i bakhuvudet ser jag fram emot att flytta imorrn och tackar Bertil med familj för tiden här på Öland. Den kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

/Andreas