tisdag 8 maj - en lastbilschaffis dröm
Vaknade tio i sex imorse och var tvärpigg. Har verkligen fått in en bra dygnsrytm nu, jag går och lägger mig redan vid nio på kvällen och vaknar sex varje morgon utan att ställa klockan. Det blir ju nio timmars sömn så det är ju till och med en timme mer än vad jag behöver. Lika bra att sova så mycket som möjligt för att korta ned dagarna. Skulle bli väldigt segt om man var uppe på nätterna också. Sen är det ju perfekt att jag vant mig att gå upp tidigt när jag ska börja jobba. Bönderna brukar ju stiga upp vid fem redan så familjen blir nog glad när de märker att jag är morgonpigg. Har tänkt att gå upp klockan sex på Öland, duscha, ta medicinen vid halv sju, sen äta frukost och vara redo klockan halv nio. Då kommer jag ju vara klar med jobbet klockan 17 om jag tar en halv timmes lunch. Man har väl rätt till en timme tror jag men 45 minuter räcker gott och väl för mig. Tycker man blir så dåsig om man har en timmes lunchrast.
När jag jobbade på GE Healthcare (tidigare Pharmacia) så började jag klockan 8 och slutade 16:45. Vi hade två 20 minuters fikaraster och en timmes lunch. Det var välbehövligt med en timmes lunchrast där för det var ett väldigt rörligt arbete, man satt inte nån gång under arbetspassen. Man stod och packade produkterna och man stod i plocktrucken. Så därför var det vädligt skönt att få vila benen en timme innan man körde på igen. Det var det bästa jobb jag haft, jag trivdes otroligt bra där. Riktigt bra arbetskamrater och bra betalt var det också. Dessutom hade man flera löneförmåner som gratis sjukvård, gratis medicin (det som var receptbelagt), gratis friskvård i form av ett gym eller träningskort på Friskis & Svettis, fri bensin till och från arbetet, leasingbil för 3000 kronor i månaden som man efter ett år kunde köpa loss för ett mycket förmånligt pris. Man fick välja på en Volvo eller Renault, de flesta hade en V40 eller S40. Det bästa med jobbet var förutom att det var så schyssta arbetskamrater att det var variation på arbetsmomenten. Det gjorde att även fast man skulle göra samma saker varje dag så vart man inte uttråkad eftersom man växlade mellan att plocka och packa produkterna. Sen så bytte jag avdelning också vid två tillfällen. Först var jag på distrubitionen där man plockade och packade produkter som sedan skickades över hela världen, mest inom Europa men en hel del till USA och Asien också. Sen bytte jag avdelning till Intaget där man tog emot gods och lade in produkterna i datasystemet och sen körde ut dem på respektive plats. Då fick man använda en stor truck av märket Atlet. Den var gul och hade en massa saftblandare. Den var läskig att köra i början, men när man lärt sig den så var den grymt skön. Man känner sig mäktig när man manövrerar stora maskiner. Det känns manligt på nått sätt. Boys with their toys u know...
Efter ett halvår så frågade chefen mig om jag ville pröva att jobba på IT-avdelningen. De hade påbörjat ett nytt projekt där de skullle byta ut det befintliga ordersystemet mot ett amerikanskt system. Det var ett mycket tids och resurskrävande projekt så de behövde så mycket manskap som möjligt så de tog folk från alla avdelningar. Man var tvungen att ha någon form av erfarenhet av datorer och jag hade ju dessutom studerat systemvetenskap på högskolan i Västerås så jag var som klippt och skuren för projektet. Jag blev placerad i en arbetsgrupp med fem personer. Vår chef var tysk och sen var det en indier från ett bemanningsföretag i gruppen också så vi fick kommunicera på engelska. Det var lite marigt i början, skolengelskan som man hade lärt sig innefattade inte avancerade tekniska datatermer, men efter några dagar så fungerade kommunikationen klockrent. Hela projektet var uppdelat på flera arbetsgrupper som arbetade med olika delar och varje vecka hade man två möten där alla involverade samlades för att redovisa var man befann sig och hur långt man kommit genom ett diagram som kallas för "flow chart". Det är ett redskap som används i projekthantering för att på ett tydligt och övergripande sett se var alla befinner sig. Det är också ett verktyg för att säkerställa att alla arbetsgrupper drar åt samma håll. Om det dyker upp hinder och problem så kan man slänga ut förfrågningar till de andra arbetsgrupperna genom ett internt messagesystem, ungefär som MSN.
Det var riktigt skoj och det var en utmaning för mig eftersom jag aldrig tidigare arbetat i projekt eller med IT överhuvudtaget. Plötsligt fick jag praktisera allt jag lärt mig på högskolan. Mitt arbete gick ut på att testköra systemet och komma med förslag på hur systemet kunde förbättras. Jag lät de som sedan skulle arbeta med systemet att komma med synpunkter och förslag på hur systemet kunde bli så användarvänligt som möjligt. Det kunde handla om allt från färgen på en list i programmet till hur många gånger man behövde klicka med musen för att göra en order. Det kan låta simpelt men i verkligheten är det mycket svårt att få ett program att göra det som man vill. Det ligger avancerade matimatiska formler bakom varje program i en programmeringskod och det finns en rad olika programmeringsspråk och det här systemet som var baserat på Oracle körs genom ett programmeringsspråk som heter Java.
Sen när vi var klara med systemet så fick jag till uppgift att gå ner på distrubutionen och undervisa användarna hur de skulle använda systemet. Det var faktiskt lite jobbigt att behöva undervisa mina tidigare arbetskamrater och man såg på vissa (framförallt de äldre som jobbat i företaget i tiotals år) att de stack i ögonen på dem att jag, en ung kille, hade fått avancera till IT-avdelningen efter bara ett års arbete "på golvet". Men jag var så ödmjuk jag bara kunde så det gick faktiskt över förväntan bra att lära dem systemet. Det gäller ju att vara så pedagogisk man bara kan när man skall undervisa något och att man har en stor portion tålamaod. Har man inte det så skiner det igenom och eleverna tar inte till sig undervisningen på samma sätt som om man har en engagerad och sympatisk lärare som tar sig tid att lyssna och förklara på ett enkelt sätt. En sak som jag haft med mig hemifrån är förmågan att kunna "tala med bönder på bönders vis och grevar på grevars vis". Att kunna smälta in i olika sammanhang med hjälp av ett icke dömande och öppet sinne är en egenskap som man har extremt stor nytta av i livet både i arbete och privatliv.
Tyvärr så fick jag sparken från GE Healthcare efter två år i företaget. Jag var inne i ett missbruk av opiater och bensodiazepiner (en grupp narkotikaklassade starkt sederande och lugnande mediciner) och jag hade börjat sjukskriva mig från arbetet mer och mer. Till slut tog jag tjuren vid hornen och berättade för min chef om mina problem. De gav mig rådet att sjukskriva mig i två veckor och lägga in mig på en avgiftning. Sagt och gjort. Jag lade in mig på Beroendeklinikens avgiftning i Uppsala för första gången. Året var 2005 och jag var 23 år gammal. När jag kom hem så ringde min chef och kallade mig till ett rehabiliteringsmöte. När jag kom dit så satt min chef där tillsammans med hennes chef, företagsläkaren och en facklig representant för IF Metall. Jag trodde att vi skulle diskutera min rehabilitering, men de inledde mötet med att tala om för mig att jag var en säkerhetsrisk och därför inte kunde arbeta kvar i företaget. Jag trodde inte mina öron och fick en chock. Den fackliga representaten sa att de skulle ge mig tre månadslöner och att det var en jättebra deal för mig. På så vis skulle jag kunna hinna rehabliteras och söka ett nytt arbete. Men de glömde att berätta att jag inte fick använda dem som referens när jag skulle söka nytt jobb. Jag fick bara ett arbetsintyg där det stod vilka arbetsuppgifter jag haft, men inget betyg, trots att jag skött mitt jobb prickfritt och aldrig tagit en drog på arbetstid.
Jag visste ingenting om vilka lagar och regler som fanns, men tydligen är det som så att ens arbetsgivare är skyldig att erbjuda en missbrukare en behandling innan de avskedar en missbrukare. Om personen genomgår behandlingen och skriver på ett kontrakt att denne skall hålla sig drogfri/nykter så har de sedan rätt att avskeda personen om denne tar återfall. Detta fick jag reda på några år senare (2010) när jag var på ett behandlingshem och träffade en man som jobbade på IF Metalls regionkontor i Borås. Jag fick ju inget nytt arbete efter GE Healthcare eftersom ingen ville anställa mig på grund av att jag inte kunde lämna någon referens från GE Healthcare. Hur förklarar man det för en arbetsgivare när man söker en tjänst? Nej jag kan tyvärr inte ge dig någon referens för de vägrar att berätta om mig? Det blir ju kalla handen direkt.
Så efter det arbetet dröjde det tills 2010 innan jag fick ett jobb igen. Då fick jag en praktikplats genom KrAmi som är ett projekt med Kriminalvården och Arbetsförmedlingen som syftar till att få dömda personer ut i arbetslivet genom en praktikplats där arbetsgivaren känner till ens bakgrund som kriminell/missbrukare och där arbetaren får 80% av lönen betald av Arbetsförmedlingen om arbetsgivaren anställer personen. Så länge man har praktik så står Försäkringskassan för den ersättning man får, sk aktivitetsersättning. Efter några månader till ett halvårs praktik så är det meningen att arbetsgiven ska ge arbetaren en provanställning om de är nöjda och då går Arbetsförmedlingen in och betalar 80% av lönen, i vissa fall ända upp till 85%. Så det blir ju en rejäl ekonomisk lättnad för arbetsgivaren och leder till att de vågar anställa en person med missbruksproblem eller en person som till exempel har suttit i fängelse som i mitt fall. Tyvärr så återföll jag i missbruk efter tre månaders arbete och då valde jag att säga upp mig själv av respekt mot arbetsgivaren som var schysst och anställt mig. Det tyckte dom var schysst av mig och de erbjöd mig att komma tillbaka efter avslutad behandling. Men jag vill ju inte bo eller arbeta i Uppsala så det blir inget med det. Men det är bra att veta i alla fall att jag kan få jobb som lagerarbetare tack vare att jag forftfarande har mitt truckkort kvar. Det känns tryggt. Jag får ju även köra hjullastare på inhägnat område, så jag kan ju köra det på gården om bonden har en sådan. Annars kan jag ju köra traktorn.
Jag installerade ett spel igår som heter Euro truck driver. Det är något så udda som en lastbilssimulator. Man ska köra lastbil genom Europa och det är väldigt verklighetstroget. Man kan förutom att gasa,bromsa och svänga även tuta, använda blinkers, vindrutetorkare, hel- och halvljus. Man kör olika trailers genom Europa som man hämtar upp på olika lager, tex en trailer med grönsaker i Frankfurt som ska köras till Munchen. När man lossat i Munchen så hämtar man en ny trailer med tex bensin och kör den till Berlin. Man måste följa hastighetsbegränsningarna och trafikljusen annars får man böter. Samma sak om man krockar med ett annat fordon. Sen måste man hålla koll på tanken så att man inte får soppatorsk. Det finns bensinmackar längs med vägarna och även verkstäder där man kan laga bilen eller uppgradera den. Sen måste man också se till att sova efter att man kört 8 timmar i sträck. Då stannar man till vid en uppställningsplats för lastbilar och sover åtta timmar, sen är det bara att ge sig ut på vägarna igen. Vägarna ser ut som de gör på riktigt och det är väldigt verklighetstroget. Enda problemet är att jag inte har ett så bra grafikkort i den här datorn. Det är ju en laptop och de är oftast inte utrustade för att spela tunga spel i standardutförande så jag får köpa ett vassare grafikkort om jag inte vill att spelen ska lagga. Undrar vad det kan kosta med ett grafikkort till en laptop och vart sätter man in det nånstans? Får lämna in den till en datorbutik i så fall så att man inte förstör datorn. Måste även köpa ett skydd med fläkt som man kan ställa datorn på för den blir kokhet när den stått på ett tag och det förkortar datorns livslängd när man har den på dygnet runt som jag har.
Har inte råd att köpa nånting till datorn just nu, måste vänta tills jag fått igenom sjukpenningen, vilket tidigast blir i slutet på juni...
Nu ska jag ta dagens tredje kopp kaffe. Idag är det återigen strålande solsken och +8 grader. Det ska bli upp till +16 grader varmt idag. Nice!
När jag jobbade på GE Healthcare (tidigare Pharmacia) så började jag klockan 8 och slutade 16:45. Vi hade två 20 minuters fikaraster och en timmes lunch. Det var välbehövligt med en timmes lunchrast där för det var ett väldigt rörligt arbete, man satt inte nån gång under arbetspassen. Man stod och packade produkterna och man stod i plocktrucken. Så därför var det vädligt skönt att få vila benen en timme innan man körde på igen. Det var det bästa jobb jag haft, jag trivdes otroligt bra där. Riktigt bra arbetskamrater och bra betalt var det också. Dessutom hade man flera löneförmåner som gratis sjukvård, gratis medicin (det som var receptbelagt), gratis friskvård i form av ett gym eller träningskort på Friskis & Svettis, fri bensin till och från arbetet, leasingbil för 3000 kronor i månaden som man efter ett år kunde köpa loss för ett mycket förmånligt pris. Man fick välja på en Volvo eller Renault, de flesta hade en V40 eller S40. Det bästa med jobbet var förutom att det var så schyssta arbetskamrater att det var variation på arbetsmomenten. Det gjorde att även fast man skulle göra samma saker varje dag så vart man inte uttråkad eftersom man växlade mellan att plocka och packa produkterna. Sen så bytte jag avdelning också vid två tillfällen. Först var jag på distrubitionen där man plockade och packade produkter som sedan skickades över hela världen, mest inom Europa men en hel del till USA och Asien också. Sen bytte jag avdelning till Intaget där man tog emot gods och lade in produkterna i datasystemet och sen körde ut dem på respektive plats. Då fick man använda en stor truck av märket Atlet. Den var gul och hade en massa saftblandare. Den var läskig att köra i början, men när man lärt sig den så var den grymt skön. Man känner sig mäktig när man manövrerar stora maskiner. Det känns manligt på nått sätt. Boys with their toys u know...
Efter ett halvår så frågade chefen mig om jag ville pröva att jobba på IT-avdelningen. De hade påbörjat ett nytt projekt där de skullle byta ut det befintliga ordersystemet mot ett amerikanskt system. Det var ett mycket tids och resurskrävande projekt så de behövde så mycket manskap som möjligt så de tog folk från alla avdelningar. Man var tvungen att ha någon form av erfarenhet av datorer och jag hade ju dessutom studerat systemvetenskap på högskolan i Västerås så jag var som klippt och skuren för projektet. Jag blev placerad i en arbetsgrupp med fem personer. Vår chef var tysk och sen var det en indier från ett bemanningsföretag i gruppen också så vi fick kommunicera på engelska. Det var lite marigt i början, skolengelskan som man hade lärt sig innefattade inte avancerade tekniska datatermer, men efter några dagar så fungerade kommunikationen klockrent. Hela projektet var uppdelat på flera arbetsgrupper som arbetade med olika delar och varje vecka hade man två möten där alla involverade samlades för att redovisa var man befann sig och hur långt man kommit genom ett diagram som kallas för "flow chart". Det är ett redskap som används i projekthantering för att på ett tydligt och övergripande sett se var alla befinner sig. Det är också ett verktyg för att säkerställa att alla arbetsgrupper drar åt samma håll. Om det dyker upp hinder och problem så kan man slänga ut förfrågningar till de andra arbetsgrupperna genom ett internt messagesystem, ungefär som MSN.
Det var riktigt skoj och det var en utmaning för mig eftersom jag aldrig tidigare arbetat i projekt eller med IT överhuvudtaget. Plötsligt fick jag praktisera allt jag lärt mig på högskolan. Mitt arbete gick ut på att testköra systemet och komma med förslag på hur systemet kunde förbättras. Jag lät de som sedan skulle arbeta med systemet att komma med synpunkter och förslag på hur systemet kunde bli så användarvänligt som möjligt. Det kunde handla om allt från färgen på en list i programmet till hur många gånger man behövde klicka med musen för att göra en order. Det kan låta simpelt men i verkligheten är det mycket svårt att få ett program att göra det som man vill. Det ligger avancerade matimatiska formler bakom varje program i en programmeringskod och det finns en rad olika programmeringsspråk och det här systemet som var baserat på Oracle körs genom ett programmeringsspråk som heter Java.
Sen när vi var klara med systemet så fick jag till uppgift att gå ner på distrubutionen och undervisa användarna hur de skulle använda systemet. Det var faktiskt lite jobbigt att behöva undervisa mina tidigare arbetskamrater och man såg på vissa (framförallt de äldre som jobbat i företaget i tiotals år) att de stack i ögonen på dem att jag, en ung kille, hade fått avancera till IT-avdelningen efter bara ett års arbete "på golvet". Men jag var så ödmjuk jag bara kunde så det gick faktiskt över förväntan bra att lära dem systemet. Det gäller ju att vara så pedagogisk man bara kan när man skall undervisa något och att man har en stor portion tålamaod. Har man inte det så skiner det igenom och eleverna tar inte till sig undervisningen på samma sätt som om man har en engagerad och sympatisk lärare som tar sig tid att lyssna och förklara på ett enkelt sätt. En sak som jag haft med mig hemifrån är förmågan att kunna "tala med bönder på bönders vis och grevar på grevars vis". Att kunna smälta in i olika sammanhang med hjälp av ett icke dömande och öppet sinne är en egenskap som man har extremt stor nytta av i livet både i arbete och privatliv.
Tyvärr så fick jag sparken från GE Healthcare efter två år i företaget. Jag var inne i ett missbruk av opiater och bensodiazepiner (en grupp narkotikaklassade starkt sederande och lugnande mediciner) och jag hade börjat sjukskriva mig från arbetet mer och mer. Till slut tog jag tjuren vid hornen och berättade för min chef om mina problem. De gav mig rådet att sjukskriva mig i två veckor och lägga in mig på en avgiftning. Sagt och gjort. Jag lade in mig på Beroendeklinikens avgiftning i Uppsala för första gången. Året var 2005 och jag var 23 år gammal. När jag kom hem så ringde min chef och kallade mig till ett rehabiliteringsmöte. När jag kom dit så satt min chef där tillsammans med hennes chef, företagsläkaren och en facklig representant för IF Metall. Jag trodde att vi skulle diskutera min rehabilitering, men de inledde mötet med att tala om för mig att jag var en säkerhetsrisk och därför inte kunde arbeta kvar i företaget. Jag trodde inte mina öron och fick en chock. Den fackliga representaten sa att de skulle ge mig tre månadslöner och att det var en jättebra deal för mig. På så vis skulle jag kunna hinna rehabliteras och söka ett nytt arbete. Men de glömde att berätta att jag inte fick använda dem som referens när jag skulle söka nytt jobb. Jag fick bara ett arbetsintyg där det stod vilka arbetsuppgifter jag haft, men inget betyg, trots att jag skött mitt jobb prickfritt och aldrig tagit en drog på arbetstid.
Jag visste ingenting om vilka lagar och regler som fanns, men tydligen är det som så att ens arbetsgivare är skyldig att erbjuda en missbrukare en behandling innan de avskedar en missbrukare. Om personen genomgår behandlingen och skriver på ett kontrakt att denne skall hålla sig drogfri/nykter så har de sedan rätt att avskeda personen om denne tar återfall. Detta fick jag reda på några år senare (2010) när jag var på ett behandlingshem och träffade en man som jobbade på IF Metalls regionkontor i Borås. Jag fick ju inget nytt arbete efter GE Healthcare eftersom ingen ville anställa mig på grund av att jag inte kunde lämna någon referens från GE Healthcare. Hur förklarar man det för en arbetsgivare när man söker en tjänst? Nej jag kan tyvärr inte ge dig någon referens för de vägrar att berätta om mig? Det blir ju kalla handen direkt.
Så efter det arbetet dröjde det tills 2010 innan jag fick ett jobb igen. Då fick jag en praktikplats genom KrAmi som är ett projekt med Kriminalvården och Arbetsförmedlingen som syftar till att få dömda personer ut i arbetslivet genom en praktikplats där arbetsgivaren känner till ens bakgrund som kriminell/missbrukare och där arbetaren får 80% av lönen betald av Arbetsförmedlingen om arbetsgivaren anställer personen. Så länge man har praktik så står Försäkringskassan för den ersättning man får, sk aktivitetsersättning. Efter några månader till ett halvårs praktik så är det meningen att arbetsgiven ska ge arbetaren en provanställning om de är nöjda och då går Arbetsförmedlingen in och betalar 80% av lönen, i vissa fall ända upp till 85%. Så det blir ju en rejäl ekonomisk lättnad för arbetsgivaren och leder till att de vågar anställa en person med missbruksproblem eller en person som till exempel har suttit i fängelse som i mitt fall. Tyvärr så återföll jag i missbruk efter tre månaders arbete och då valde jag att säga upp mig själv av respekt mot arbetsgivaren som var schysst och anställt mig. Det tyckte dom var schysst av mig och de erbjöd mig att komma tillbaka efter avslutad behandling. Men jag vill ju inte bo eller arbeta i Uppsala så det blir inget med det. Men det är bra att veta i alla fall att jag kan få jobb som lagerarbetare tack vare att jag forftfarande har mitt truckkort kvar. Det känns tryggt. Jag får ju även köra hjullastare på inhägnat område, så jag kan ju köra det på gården om bonden har en sådan. Annars kan jag ju köra traktorn.
Jag installerade ett spel igår som heter Euro truck driver. Det är något så udda som en lastbilssimulator. Man ska köra lastbil genom Europa och det är väldigt verklighetstroget. Man kan förutom att gasa,bromsa och svänga även tuta, använda blinkers, vindrutetorkare, hel- och halvljus. Man kör olika trailers genom Europa som man hämtar upp på olika lager, tex en trailer med grönsaker i Frankfurt som ska köras till Munchen. När man lossat i Munchen så hämtar man en ny trailer med tex bensin och kör den till Berlin. Man måste följa hastighetsbegränsningarna och trafikljusen annars får man böter. Samma sak om man krockar med ett annat fordon. Sen måste man hålla koll på tanken så att man inte får soppatorsk. Det finns bensinmackar längs med vägarna och även verkstäder där man kan laga bilen eller uppgradera den. Sen måste man också se till att sova efter att man kört 8 timmar i sträck. Då stannar man till vid en uppställningsplats för lastbilar och sover åtta timmar, sen är det bara att ge sig ut på vägarna igen. Vägarna ser ut som de gör på riktigt och det är väldigt verklighetstroget. Enda problemet är att jag inte har ett så bra grafikkort i den här datorn. Det är ju en laptop och de är oftast inte utrustade för att spela tunga spel i standardutförande så jag får köpa ett vassare grafikkort om jag inte vill att spelen ska lagga. Undrar vad det kan kosta med ett grafikkort till en laptop och vart sätter man in det nånstans? Får lämna in den till en datorbutik i så fall så att man inte förstör datorn. Måste även köpa ett skydd med fläkt som man kan ställa datorn på för den blir kokhet när den stått på ett tag och det förkortar datorns livslängd när man har den på dygnet runt som jag har.
Har inte råd att köpa nånting till datorn just nu, måste vänta tills jag fått igenom sjukpenningen, vilket tidigast blir i slutet på juni...
Nu ska jag ta dagens tredje kopp kaffe. Idag är det återigen strålande solsken och +8 grader. Det ska bli upp till +16 grader varmt idag. Nice!
Kommentarer
Trackback
