måndag 7 maj 2012 - Upp till kamp!
Då är det en ny vecka med nya möjligheter. Om 9 dagar åker jag till Öland, ska bli skönt att komma ifrån sjukhusmiljön och påbörja ett normalt liv. Det händer ju inte så mycket här, alla dagar ser mer eller mindre likadana ut. Jag har ingen lust att åka ner på stan heller om jag inte har nått ärende. Är så less på Uppsala och alla negativa minnen som är förknippat med staden för mig.
Jag funderar starkt på att börja engagera mig politiskt på något sätt sen när jag kommit på fötter och landat ordentligt på Öland. Framförallt så ska jag vara klar med mig själv. Vill att jag ska ha kommit en bra bit med terapin innan jag börjar hjälpa andra. Men jag tänker inte gå med i något politiskt parti utan jag tänker mer att jag skall påverka samhället på det sätt som jag är bäst på, skrivandet. Om jag på något sätt kan få arbeta med grävande journalistik a´la Uppdrag Granskning eller Kalla fakta så tror jag att man verkligen kan göra skillnad. Om inte annat så kan jag ju försöka få min bok utgiven som jag påbörjat. Har en hel del att berätta om den svenska vården och socialtjänsten. Tänker inrikta mig på beroendesjukdomen eftersom jag fått stor inblick i hur man bedriver vården av den i Sverige. Det finns så mycket som kan förbättras och som måste förändras så att fler människor kan få hjälp och slippa lida i onödan eller i värsta fall dö. Dessutom är det ju en otroligt het potatis för politikerna eftersom det finns stora pengar att tjäna på att åtminstone minska missbruket. Kunde man få ner missbruket med bara några procent så skulle det märkas ordentligt i statskassan.
Det är så enkla saker som behöver göras och man kan med små medel göra stora förbättringar. Ett exempel är "housing first" alltså bostad först som man infört i flera kommuner runt om i Sverige efter ett pilotprojekt på Växsjö universitet. Det kommer från Kanada från början tror jag och det går ut på att man ger en bostadslös människa en lägenhet först och sen påbörjar man insatser för att hjälpa till med skulder eller missbruk. Det är ju en sådan enkel sak som vem som helst kan förstå. Att om man inte har en egen bostad där man kan känna sig trygg så kan man ju heller inte lyckas förändra något annat problem som skulder, arbetslöshet eller missbruk.
Och det finns alltid lediga lägenheter i varje kommun, annars får man helt enkelt se till att bygga ex antal hyresrätter som är öronmärkta för bostadslösa personer. Men i takt med att allt fler kommuner bara bygger bostadsrätter så ökar ju segregationen och de som har det allra sämst får ju det mycket svårare för att inte säga omöjligt att ta sig in på bostadsmarknaden. Jag har själv upplevt svårigheterna med att få tag på en hyresrätt i Uppsala. Jag hade stått i kö i 14 år hos det kommunala bostadsbolaget Uppsala Hem. Jag hade en inkomst men jag hade betalningsanmärkningar och därför fick jag inte teckna något avtal för en hyresrätt hos dem. Trots att jag hade med mina föräldrar som borgenärer så sa de nej. Det beror på att de helt enkelt kan välja och vraka mellan personer som ska få hyra hos dem eftersom kön är så lång. Då väljer de såklart personer som har högst inkomst och bäst kreditvärde.
Men de tänker ju så jävla trångsynt eftersom företaget ägs av kommunen så påverkas ju deras ekonomi av hur budgeten för kommunen är. Kostnaden för en bostadslös person får ju kommunen betala (skattebetalarna i slutändan) eftersom man då får bo på något av stödboendena i stan. Så det enda de gör är att flytta runt pengarna mellan olika avdelningar i kommunen istället för att tänka att alla kostnader drabbar alla avdelningar eftersom de tillhör kommunen. Socialtjänsten får betala hyran för boendet, polisen får betala för ingripande vid narkotikabrott och annan kriminalitet, landstinget vid akutsjukvård osv.
Om man istället ordnar ett tiotal lägenheter för bostadlösa personer med skulder och missbruksproblem så kommer man ju spara pengar åt kommunen. För det är ju så att en person som inte haft lägenhet på flera år, vissa har aldrig haft en egen lägenhet, de kommer att värdera en egen bostad jättehögt och då har de verkligen en anledning att sluta droga och ta tag i sina övriga problem med tex skulder. Det blir en rejäl motivationshöjare. Skulle det vara så att personen inte betalar hyran, då är det bara att vräka honom/henne och ge chansen till någon annan. Svårare än så är det inte. Men man kan ju hjälpa personen och gå in och betala hyran första halvåret tills personen ordnat en inkomst. Man kommer ändå spara pengar trots utgiften för hyran. I längden så visar det sig att kommunen sparar massor med pengar på att se till så att alla medborgare har ett eget boende. För på stödboendena så missbrukas det rejält och det är alltid någon eller några som blir utskrivna varje månad. Hur lätt är det att vara drogfri på ett boende med 20 andra beroende där alltid någon är aktiv? Hur värdigt är det att fösa ihop alla missbrukare på samma ställe? Man vill ju inte berätta för en arbetskamrat att man bor på¨ett stödboende och således blir det sociala livet drabbat om man bor så.
Det kommer alltid vara vissa människor som opponerar sig mot en sån här lösning som bostad först och menar att det är orättvist att en människa som misskött sig skall få gå före kön av "skötsamma" människor, men de förstår inte att beroende är en sjukdom och inget man kan rå för. Skulle de säga samma sak om det var en person som hade diabetes eller cancer som gick före kön? Antagligen inte och det här ett fenomen som hela samhället måste hjälpa till att ändra på. De flesta människor anser att en missbrukare får skylla sig själv och att det bara är att ta sig i kragen. Jag önskar att man redan i grundskolan kunde undervisa barnen om beroendesjukdomen. Det skulle räcka med en veckas tema med föreläsningar och kanske att skolan bjuder in en drogfri narkoman som kunde berätta om hur det är att leva som beroende. Någonstans måste man börja och upplysa medborgarna om den här sjukdomen som ju är en folksjukdom. 10% av befolkningen har ett beroende av alkohol och droger och mörkertalet är förmodligen stort. Skulle man dessutom räkna med andra beroenden som spelberoende, sexberoende och sockerberoende för att nämna några så skulle siffran öka till 20% skulle jag tro. Det är precis samma mekanismer i hjärnan som aktiveras vid ett spelberoende som ett drogberoende, samma belöningssystem i hjärnan.
Det skall bli oerhört intressant att läsa remissvaren från alla instanser som tog del av Gerhard Larssons missbruksutredning som han gjorde under 2011. Han är regeringens narkotikasamordnare och han har en hel del bra förslag anser jag om vad som kan behöver förändras.
Till exempel så anser han att tvångsvården måste ses över ordentligt. Ingen människa kan sluta ta droger genom tvång. Det måste komma inifrån och vara frivilligt. Jag tycker att all behandling ska vara frivillig. Om en narkoman/alkoholist inte vill sluta så låt denne vara ifred. Men när han/hon vill ha hjälp så skall samhället ställa upp till 100%. Samhället skulle spara miljontals kronor varje år om man slopade tvångsvården (LVM) och istället bara satsade på frivilliga placeringar enligt socialtjänstlagen, så kallad SoL-placering.
Ett LVM (Lagen om Vård av Missbrukare i vissa fall) kostar 600 000 kronor och det innebär att man låser in missbrukaren i sex månader på ett LVM-hem. Det är ingen behandling utan syftar endast till att rädda livet på missbrukaren initialt genom en avgiftning med tillgång till sjuksköterska dygnet runt och läkare ett par gånger i veckan. Den delen av LVM är bra och den räddar liv. Men efter att avgiftningen är klar så anser jag att man skall låta den som vill åka hem och den som vill ha frivillig behandling skall få det och placeras på ett behandlingshem, familjehem eller en någon annan behandlingsform som klienten själv varit med och bestämt tillsammans med socialtjänsten. Efter studiebesök så skall man placeras där. Då kunde man ju få sex månader betalt av staten som bekostar LVM. På så sätt skulle man spara enorma summor pengar varje år. För som det är nu så blir bara några procent drogfria efter ett avslutat LVM.
Tänk om skattebetalarna visste hur det ser ut på ett LVM hem. De kallar det för behandlingshem men det är bara ren förvaring. Man blir inlåst på en avdelning tillsammans med 6-13 andra klienter och där vistas man hela dagarna förutom en promenad och ett gym pass. Sedan sitter man och glor på TV, spelar tv-spel eller kort. Ingen behandling över huvud taget. På Hornö LVM-hem hade vi en temagrupp på en timme i veckan. Den var inte ens obligatorisk och kvaliteten berodde ju helt och hållet på gruppen och motivationen hos de olika deltagarna. Många gick på temagruppen bara för att det serverades fikabröd eller glass. Sen medicineras det nått kopiöst på LVM-hemmen. På Hornö hade en del tio olika mediciner och man använde läkemedlens biverkningar som anledning till att sätta in ett läkemedel, tex så kunde man få Seroquel att sova på, som är en medicin mot scizofreni, med en biverkning att man blir trött. Medicinen kan ge permanenta personlighetsförändringar och den är så farlig att den är förbjuden i flera länder bland annat USA. En kille på min avdelning hade Seroquel, Mirtazepin, Nozinan, Theralen, Madopark, Efexor och Lergigan. Flera av medicinerna är mot depression och ångest. En annan patient dog, sannolikt på grund av den coctail av mediciner han fick. Han fick ett grand mal epelepsi anfall och var död när ambulansen kom fram. Det hela tystades ned och vi fick aldrig veta dödsorsaken...
Så det finns massvis med saker man kan förbättra och förändra. Det krävs dock att fler engagerar sig, men tyvärr är det här inte en prioriterad fråga för politikerna, trots att det som sagt finns stora summor pengar att spara som kunde användas till något bättre som tex skola, arbete och äldreomsorg för att nämna några.
Har ingenting att berätta om dagen igår eller idag eftersom det inte händer så mycket här på sjukhuset. Nu skall jag i alla fall ta en kopp kaffe och en cigarett, sen ska jag se på gårdagens avsnitt av Agenda på SVT Play. Det var ju direktsänd partiledardebatt igår, Stefan Lövens första. Det ska bli intressant. Idag är det strålande solsken och +10 grader. Jag avslutar alltid bloggen med att skriva temperaturen och vädret. Det blir kul att läsa nästa år och jämföra vädret nu och då.
Jag funderar starkt på att börja engagera mig politiskt på något sätt sen när jag kommit på fötter och landat ordentligt på Öland. Framförallt så ska jag vara klar med mig själv. Vill att jag ska ha kommit en bra bit med terapin innan jag börjar hjälpa andra. Men jag tänker inte gå med i något politiskt parti utan jag tänker mer att jag skall påverka samhället på det sätt som jag är bäst på, skrivandet. Om jag på något sätt kan få arbeta med grävande journalistik a´la Uppdrag Granskning eller Kalla fakta så tror jag att man verkligen kan göra skillnad. Om inte annat så kan jag ju försöka få min bok utgiven som jag påbörjat. Har en hel del att berätta om den svenska vården och socialtjänsten. Tänker inrikta mig på beroendesjukdomen eftersom jag fått stor inblick i hur man bedriver vården av den i Sverige. Det finns så mycket som kan förbättras och som måste förändras så att fler människor kan få hjälp och slippa lida i onödan eller i värsta fall dö. Dessutom är det ju en otroligt het potatis för politikerna eftersom det finns stora pengar att tjäna på att åtminstone minska missbruket. Kunde man få ner missbruket med bara några procent så skulle det märkas ordentligt i statskassan.
Det är så enkla saker som behöver göras och man kan med små medel göra stora förbättringar. Ett exempel är "housing first" alltså bostad först som man infört i flera kommuner runt om i Sverige efter ett pilotprojekt på Växsjö universitet. Det kommer från Kanada från början tror jag och det går ut på att man ger en bostadslös människa en lägenhet först och sen påbörjar man insatser för att hjälpa till med skulder eller missbruk. Det är ju en sådan enkel sak som vem som helst kan förstå. Att om man inte har en egen bostad där man kan känna sig trygg så kan man ju heller inte lyckas förändra något annat problem som skulder, arbetslöshet eller missbruk.
Och det finns alltid lediga lägenheter i varje kommun, annars får man helt enkelt se till att bygga ex antal hyresrätter som är öronmärkta för bostadslösa personer. Men i takt med att allt fler kommuner bara bygger bostadsrätter så ökar ju segregationen och de som har det allra sämst får ju det mycket svårare för att inte säga omöjligt att ta sig in på bostadsmarknaden. Jag har själv upplevt svårigheterna med att få tag på en hyresrätt i Uppsala. Jag hade stått i kö i 14 år hos det kommunala bostadsbolaget Uppsala Hem. Jag hade en inkomst men jag hade betalningsanmärkningar och därför fick jag inte teckna något avtal för en hyresrätt hos dem. Trots att jag hade med mina föräldrar som borgenärer så sa de nej. Det beror på att de helt enkelt kan välja och vraka mellan personer som ska få hyra hos dem eftersom kön är så lång. Då väljer de såklart personer som har högst inkomst och bäst kreditvärde.
Men de tänker ju så jävla trångsynt eftersom företaget ägs av kommunen så påverkas ju deras ekonomi av hur budgeten för kommunen är. Kostnaden för en bostadslös person får ju kommunen betala (skattebetalarna i slutändan) eftersom man då får bo på något av stödboendena i stan. Så det enda de gör är att flytta runt pengarna mellan olika avdelningar i kommunen istället för att tänka att alla kostnader drabbar alla avdelningar eftersom de tillhör kommunen. Socialtjänsten får betala hyran för boendet, polisen får betala för ingripande vid narkotikabrott och annan kriminalitet, landstinget vid akutsjukvård osv.
Om man istället ordnar ett tiotal lägenheter för bostadlösa personer med skulder och missbruksproblem så kommer man ju spara pengar åt kommunen. För det är ju så att en person som inte haft lägenhet på flera år, vissa har aldrig haft en egen lägenhet, de kommer att värdera en egen bostad jättehögt och då har de verkligen en anledning att sluta droga och ta tag i sina övriga problem med tex skulder. Det blir en rejäl motivationshöjare. Skulle det vara så att personen inte betalar hyran, då är det bara att vräka honom/henne och ge chansen till någon annan. Svårare än så är det inte. Men man kan ju hjälpa personen och gå in och betala hyran första halvåret tills personen ordnat en inkomst. Man kommer ändå spara pengar trots utgiften för hyran. I längden så visar det sig att kommunen sparar massor med pengar på att se till så att alla medborgare har ett eget boende. För på stödboendena så missbrukas det rejält och det är alltid någon eller några som blir utskrivna varje månad. Hur lätt är det att vara drogfri på ett boende med 20 andra beroende där alltid någon är aktiv? Hur värdigt är det att fösa ihop alla missbrukare på samma ställe? Man vill ju inte berätta för en arbetskamrat att man bor på¨ett stödboende och således blir det sociala livet drabbat om man bor så.
Det kommer alltid vara vissa människor som opponerar sig mot en sån här lösning som bostad först och menar att det är orättvist att en människa som misskött sig skall få gå före kön av "skötsamma" människor, men de förstår inte att beroende är en sjukdom och inget man kan rå för. Skulle de säga samma sak om det var en person som hade diabetes eller cancer som gick före kön? Antagligen inte och det här ett fenomen som hela samhället måste hjälpa till att ändra på. De flesta människor anser att en missbrukare får skylla sig själv och att det bara är att ta sig i kragen. Jag önskar att man redan i grundskolan kunde undervisa barnen om beroendesjukdomen. Det skulle räcka med en veckas tema med föreläsningar och kanske att skolan bjuder in en drogfri narkoman som kunde berätta om hur det är att leva som beroende. Någonstans måste man börja och upplysa medborgarna om den här sjukdomen som ju är en folksjukdom. 10% av befolkningen har ett beroende av alkohol och droger och mörkertalet är förmodligen stort. Skulle man dessutom räkna med andra beroenden som spelberoende, sexberoende och sockerberoende för att nämna några så skulle siffran öka till 20% skulle jag tro. Det är precis samma mekanismer i hjärnan som aktiveras vid ett spelberoende som ett drogberoende, samma belöningssystem i hjärnan.
Det skall bli oerhört intressant att läsa remissvaren från alla instanser som tog del av Gerhard Larssons missbruksutredning som han gjorde under 2011. Han är regeringens narkotikasamordnare och han har en hel del bra förslag anser jag om vad som kan behöver förändras.
Till exempel så anser han att tvångsvården måste ses över ordentligt. Ingen människa kan sluta ta droger genom tvång. Det måste komma inifrån och vara frivilligt. Jag tycker att all behandling ska vara frivillig. Om en narkoman/alkoholist inte vill sluta så låt denne vara ifred. Men när han/hon vill ha hjälp så skall samhället ställa upp till 100%. Samhället skulle spara miljontals kronor varje år om man slopade tvångsvården (LVM) och istället bara satsade på frivilliga placeringar enligt socialtjänstlagen, så kallad SoL-placering.
Ett LVM (Lagen om Vård av Missbrukare i vissa fall) kostar 600 000 kronor och det innebär att man låser in missbrukaren i sex månader på ett LVM-hem. Det är ingen behandling utan syftar endast till att rädda livet på missbrukaren initialt genom en avgiftning med tillgång till sjuksköterska dygnet runt och läkare ett par gånger i veckan. Den delen av LVM är bra och den räddar liv. Men efter att avgiftningen är klar så anser jag att man skall låta den som vill åka hem och den som vill ha frivillig behandling skall få det och placeras på ett behandlingshem, familjehem eller en någon annan behandlingsform som klienten själv varit med och bestämt tillsammans med socialtjänsten. Efter studiebesök så skall man placeras där. Då kunde man ju få sex månader betalt av staten som bekostar LVM. På så sätt skulle man spara enorma summor pengar varje år. För som det är nu så blir bara några procent drogfria efter ett avslutat LVM.
Tänk om skattebetalarna visste hur det ser ut på ett LVM hem. De kallar det för behandlingshem men det är bara ren förvaring. Man blir inlåst på en avdelning tillsammans med 6-13 andra klienter och där vistas man hela dagarna förutom en promenad och ett gym pass. Sedan sitter man och glor på TV, spelar tv-spel eller kort. Ingen behandling över huvud taget. På Hornö LVM-hem hade vi en temagrupp på en timme i veckan. Den var inte ens obligatorisk och kvaliteten berodde ju helt och hållet på gruppen och motivationen hos de olika deltagarna. Många gick på temagruppen bara för att det serverades fikabröd eller glass. Sen medicineras det nått kopiöst på LVM-hemmen. På Hornö hade en del tio olika mediciner och man använde läkemedlens biverkningar som anledning till att sätta in ett läkemedel, tex så kunde man få Seroquel att sova på, som är en medicin mot scizofreni, med en biverkning att man blir trött. Medicinen kan ge permanenta personlighetsförändringar och den är så farlig att den är förbjuden i flera länder bland annat USA. En kille på min avdelning hade Seroquel, Mirtazepin, Nozinan, Theralen, Madopark, Efexor och Lergigan. Flera av medicinerna är mot depression och ångest. En annan patient dog, sannolikt på grund av den coctail av mediciner han fick. Han fick ett grand mal epelepsi anfall och var död när ambulansen kom fram. Det hela tystades ned och vi fick aldrig veta dödsorsaken...
Så det finns massvis med saker man kan förbättra och förändra. Det krävs dock att fler engagerar sig, men tyvärr är det här inte en prioriterad fråga för politikerna, trots att det som sagt finns stora summor pengar att spara som kunde användas till något bättre som tex skola, arbete och äldreomsorg för att nämna några.
Har ingenting att berätta om dagen igår eller idag eftersom det inte händer så mycket här på sjukhuset. Nu skall jag i alla fall ta en kopp kaffe och en cigarett, sen ska jag se på gårdagens avsnitt av Agenda på SVT Play. Det var ju direktsänd partiledardebatt igår, Stefan Lövens första. Det ska bli intressant. Idag är det strålande solsken och +10 grader. Jag avslutar alltid bloggen med att skriva temperaturen och vädret. Det blir kul att läsa nästa år och jämföra vädret nu och då.
Kommentarer
Trackback
