fussesblogg

Köpte denna tröja igår i Borgholm för endast 150 kronor, nedsatt från 300 kronor, som hittat! Blir perfekt att ha när jag åker moppe och på lite svalare sommarkvällar. När man kommer upp i 50km/h och där över så behöver man ha en tjock tröja eller jacka för att inte frysa. Det hade jag glömt sen jag körde moppe sist, för 15 år sedan. Kände mig som tonåring på nytt, hehe. Det är så jäkla skönt att glida omkring på en moppe på sommaren. Speciellt med dagens EU-mopeder som är automatväxlade och där man har fötterna i mitten, skyddade av ramen. Inte som när jag var 15 och körde en Casal. Det var en Portugisisk kopia av Zundapp kan man säga. Den hade fyra växlar och läckte olja så man vart alltid skitig på byxor och skor minns jag. Sen var den seg som fan så var det minsta motvind gjorde den inte mer än 30km/h, hade man medvind kunde man om man hade tur, komma upp i 45km/h.

Jag längtar tills jag får pengar av Försäkringskassan så jag kan köpa en egen moped. Är alltid jobbigt att behöva be om lov att få låna mopeden tycker jag. Vet inte varför, men jag tycker det känns pinsamt. Men å andra sidan, man kan ju inte få mer än ett nej. De är dock riktigt schyssta, Anders och Bettan som äger mopeden så det är inga problem. Jag tankar ju den åt dom så de kostar ju dem inget i alla fall. Men det är i alla fall skönare att ha en egen så man kan ta en tur precis när man känner för det. Sen tycker jag om att våra mina leksaker också. Pojkar och deras leksaker vettu..,

Jag köpte två Pelagoner plantor igår inne i Borgholm. Planterade dem i min rabatt intill husväggen och det vart jättefint. Ska göra det till en ny rutin att köpa minst två plantor varje gång vi åker och veckohandlar i Borgholm. Det kostar bara 10-30 kronor per planta beroende på vad man köper så det kan man unna sig. Fan vad kul det är att göra fint och pyssla om trädgården nu när man har en egen. Det var inte alls lika kul att sköta om mamma och pappas trädgård ute i Stovreta minns jag. Men nu när man har en egen är det hur skoj som helst. Det är lustigt det där vad människan är egoistisk. Men det ligger ju i vår natur så det är inget konstigt. Det enda jag behöver göra nu är att klippa gräset som börjar bli lite väl långt. Bertil hade sparat det åt mig sa han för att jag skulle få se alla vackra blommor och det var ju snällt, men nu vill jag att det klipps och så har inte skett ännu. Har sagt till han varje dag sen jag kom i onsdags men hans dräng Jim har ännu inte varit förbi med åkgräsklipparen. Jag kan gärna klippa gräset själv men det vill inte Bertil. Status Que alltså. Hatar när man inte får förtroende för jag är duktig på att klippa, jag klippte gräset på Hornö LVM-hem förra sommaren med en åkgräsklippare och det var inga problem. Jag orkar inte tjata på folk, det är det värsta jag vet, men vad ska man göra när man inte har en gräsklippare?

Sen såg jag igår när jag rekade på tomten att det står två stycken jättefina skinnfotöljer inne i en av friggebodarna på min tomt. Tyvärr passar inte min nyckel till låset så jag kommer inte in där. De skulle passa riktigt bra inne i mitt sovrum framför öppna spisen. Tänkte kasta upp en av sängarna på vinden och ställla fåtöljer där inne istället och ett bord mellan dem så kan man ha det som kombinerad dator och myshörna. Man kan sitta därinne och spela kort till exempel, eller bara slänga upp benen på en av fåtöljerna och läsa en god bok framför en sprakande eld. Det är ju inte helt fel. Får se om jag tar mod till mig och går upp och frågar Bertil om han kan öppna boden så jag kan bära ut fåtöljerna, OM jag får lov att ta dem vill säga. Men de borde ju inte vara några problem för de står ju bara där och samlar damm annars. Får höra med Anders om han kan hjälpa mig att kasta upp en säng på vinden. Då kan gästerna sova däruppe så har jag mitt sovrum för mig själv. Man ska ju utnyttja de utrummen som finnns.

Det är som en större tvåa det här. Jag använder vardagsrummet som matsal också. Vinden är riktigt stor så där skulle man kunna inreda också och göra fint för gästerna. Det lär komma många och besöka mig i sommar kan jag tro. Både pappa, Irena och mamma har spikat att de kommer och hälsar på. Sen skulle en kompis från Nordmaling som är på familjehem i Östervåla utanför Uppsala, komma och hälsa på i sommar också. Det är skönt att jag har två sängar extra så att mina gäster kan sova över. Det fick de ju inte göra på Sagahemmet som jag bodde på i vintras så nu äntligen kan jag bjuda hem mina kompisar. För de som har långt att resa vill ju inte bara komma över dagen när de väl kommer. Men det hade föreståndaren ingen förståelse för på Sagahemmet. Fan vad glad jag är att jag slipper Uppsala. Jag hatar den staden numera. Eller egentligen inte staden i sig men dess politik och sättet som myndigheterna i Uppsala arbetar på. Det är som att alla ska demonstrera sin makt så fort de får chansen. Sen så samarbetar inte de olika myndigheterna med varann, inte ens när det är olika avdelningar i samma organisation så kan de samarbeta. Jag tänker framförallt på Uppsala Kommun som är den största arbetsgivaren i Uppsala för övrigt.

Oj vad jag har stridigt med Uppsala kommuns olika avdelningar. Narkotikagruppen och Försörjningsstöd är ett bra exempel på hur två avdelningar i samma organisation inte kan samarbeta. För att inte tala om det kommunala bostadsbolaget Uppsala Hem. Nej, tack gode gud för att jag lyckades ta mig därifrån till slut. Får ångest bara jag tänker på hur jag kunde ha haft det om jag blivit tvungen att bo kvar där. Samtidigt blir jag så oerhört glad och tacksam för att jag fick chansen att åka hit istället. Jag vill aldrig flytta tillbaka till Uppsala igen. Den saken är klar. Så jag får verkligen hoppas att de förlänger min placering med sex månader till i november. Men det tror jag nog att de gör. Det kostar ju mer att ha mig i Uppsala, dessutom så kan jag betala 2400 kronor i månaden till Uppsala kommun när jag är här, det kan jag inte göra när jag bor i Uppsala eftersom jag då inte har rätt till sjukpenning. Så det är bara win-win att ha mig här, för alla inblandade parter.

Men det är ingen idé att börja oroa sig över det redan nu, jag har ju precis kommit hit. En sak i taget och det viktigaste först. En dag i taget är också en bra harang. Alla tre uttrycken används flitigt i 12-stegs rörelsen och jag är villig att hålla med dem och följa dem till 100% faktiskt. Det finns många saker som är bra med 12-stegs programmet. Bara för att jag inte kan leva efter det till punkt och pricka så betyder det inte att andra inte kan göra det. Så jag dömer inte ut det bara för att inte jag klarade av att vara drogfri genom det. Det är härligt att de jag pratat med som jag gjorde behandlingen med på Val-bo i Norrköping tycker att det är bra att jag fått metadon och lyckönskar mig. Annars brukar många 12-stegare döma ut metadonprogrammet helt och avsky dem som valt den vägen. Genväg kallar de det och att man inte är drogfri. Men jag väljer att inte gå in i strid om det eftersom de är övertygade om sin sak och inte vill ändra sitt synsätt kring metadon. Då är det heller ingen idé att ödsla engergi på försöka övertyga dem om att de har fel. Men som tur är så tycker inte alla så.

Idag ska jag låna moppen om jag får och åka in till Borgholm igen och köpa en glass och sitta vid strandpromenaden och bara njuta. Får höra med Anders och Bettan om jag kan låna den i två timmar. Sen ska jag som sagt fråga Bertil om jag kan låna nyckeln till friggeboden och bära ut fåtöljerna. Det är strålande solsken idag och +14 grader.