söndag 3 juni 2012 - Friskis och svettis
Såg bilderna från Stockholm marathon på nyhetsmorgon idag. Det gick avstapeln igår och var den kallaste juni dagen sedan 1928. Det var varmare på julafton förra året än det var igår. Snacka om upp och ned vända världen. Stockholm Marathon är 42km och tar allt ifrån drygt 2 timmar för de snabbaste till 8-10 timmar för de långsammaste. Hur som helst så vart jag otroligt peppad när de intervjuade tre stycken som sprungit Stockholm marathon. Speciellt när en av deltagarna sa att hon rasar i vikt en hel vecka efter att hon sprungit en marathon och de andra två instämde. Det fick mig att vilja gå ut och börja springa. Men jag är i alldeles för dålig form för att orka jogga mer än några minuter, så jag håller mig till promenader i rask takt. Tänker försöka gå i två timmar idag om jag orkar. En timme klarar jag ju utan problem så jag ska göra mitt yttersta för att gå en timme till. Eftersom jag börjat äta så vansinnigt mycket så måste jag öka takten på min träning om det ska ge något resultat. Sen måste jag börja skära ned på sötsakerna. Har satt upp ett mål nu att hålla mig till sötsaker max tre gånger i veckan istället för sju dagar i veckan som det varit nu. Jag har fan inte råd att äta massa sötsaker heller, inte med den ekonomi jag har just nu i alla fall. Men jag vill inte sluta äta sötsaker helt, lite njutning måste man få ha kvar, annars blir livet jävligt trist.
Jag vart sugen på att köpa en ny bok nu efter ett tips på Nyhetsmorgon. Den heter "Livvakten" och är skriven av Daniel Webb, en före detta gangster i Stockholms undre värld. Den ska vara bättre än Snabba Cash och då är den dessutom sann. Blir till att beställa den så fort jag får pengar av Försäkringskassan eller soc om jag inte får någon sjukpenning beviljad. Älskar böcker som handlar om kriminalitet, snabba pengar, knark och lyxliv. Det kanske låter lite töntigt men jag tycker om att läsa om sånt och att se filmer som handlar om de ämnena. Men jag strävar inte efter att leva ett sådan liv själv. Jag trivs bra med mitt Larsson liv. (Jag lever inget Svensson liv, men nästan, därför kallar jag det Larsson liv). Det närmaste jag kommer fart och fläkt i mitt liv nu är när jag sätter mig på en moped och kör "fort" i 55km/h. Längtar tills jag får en egen moppe som jag kan trimma till 70km/h åtminstone. Hastigheter över 70km/h kräver att man har skinnställ om man inte ska frysa arslet av sig.
Jag tänkte på det när jag promenerade igår om jag skulle få välja på en bil eller en moped om jag skulle få en vinst på en lott som var utformad så, vad skulle jag välja? Efter en lång stunds tänkande så kom jag fram till att jag skulle välja en ny moped framför en ny bil just nu. Varför, kan man fråga sig. Av den enkla anledningen att jag inte har något körkort längre och vill leva ett hederligt liv och således inte vill åka fast för en olovlig körning. Det blir det i och för sig även om man kör EU-moped utan förarbevis, men där tycker jag inte att jag gör något fel eftersom jag är född 1982 och när jag var 15 så fick man köra moped utan förarbevis och jag tycker den lagen är urlöjlig, att man ska behöva ett körkort (förarbevis) som kostar flera tusen kronor, för att få köra en moped som går i 45km/h. Det står jag för och kan ta på mig det om jag skulle åka fast av Polisen. Sen tycker jag att det är trevligare att köra moped på sommaren, än att sitta instängd i en bil. Man vill ju känna vinden fläkta mot ansiktet och känna alla dofter från sommarens blommor och ängar. På vintern är det inte lika kul att åka moped längre.
Jag tycker det är urkul att fantisera om olika saker och dagdrömma medan jag är ute och promenerar. Den fysiska aktiviteten gör att man tänker klart och i nya banor, allt eftersom kroppen börjar producera endorfin för att smärstilla ömma muskler och leder, samt att ge sinnet en glädjekick så att man skall vilja fortsätta anstränga sig nästa dag. Dock har jag märkt att metadonet blockerar endorfinerna ganska mycket, så jag måste anstränga mig mycket mer än vad jag brukar behöva för att få samma kick av endorfinduscharna. Men jag är hellre utan endorfinpåslagen än att vara konstant upptagen med tankar på opiater och hur jag skall fixa dem, samt pengarna för att finansiera dem. Jag har sagt det förr och säger det återigen, metadonet är räddningen för mig och jag är så tacksam att jag fick chansen att börja i metadonprogrammet igen. Det har jag Dr. Davoud Amiri att tacka för, det var han som övertalade teamet i Ulleråker att bevilja mig metadon och tack vare Leva gruppen fick jag en bra placering som socialtjänsten godkände och jag kommer göra allt för att få en förlängning i november och det finns ingenting som kan få mig att sabba den här möjligheten. Den här gången vet jag att jag kommer lyckas hålla mig drogfri och jag ska visa min familj att de kan lita på mig oavsett hur lång tid det tar. Jag är beredd att satsa den här gången och det är skönt att äntligen behöva kämpa sig igenom varje dag. Nu njuter jag mig igenom dagarna och en dålig dag här är mycket bättre än den bästa dag jag hade i missbruket. Jag skulle inte byta bort det här mot 1 miljon kronor ens. Så mycket betyder det här för mig.
Idag skiner faktiskt solen igen, men det är ingen värme. De sa på nyheterna att sommarvärmen skulle komma tillbaka till nästa helg, det ser jag fram emot. Visst har det sin charm med regn och rusk ibland också, så man kan sitta inne och dega utan att få dåligt samvete, men ett par dagar räcker sen blir man less på att sitta framför datorn/teven.
Jag upptäckte igår att jag måste uppdatera mitt kök en aning med redskap och olika skålar, formar och byttor. Jag har till exempel inget durkslag, vilket ju är ett måste när man lagar pasta, sen behöver jag skålar när jag bakar till exempel och fler formar skulle vara bra så man kan baka matbröd och större bakverk. Har bara en liten avlång form nu som räcker till en mindre sockerkaka ungefär. Sen behöver jag ett nytt knivset med kvalitetsknivar. Man tjänar mycket på att ha kvalitetsknivar som är vassa. Både tid och fingrar sparar man, eftersom en slö kniv är den vanligaste orsaken till att man skär sig när man står och hackar lök eller nått annat och slinter för att kniven inte orkar ta sig igenom en tomat ens. Sen vill jag ha lite nya glas och kaffekoppar så att jag får en mer personlig prägel. Skulle även vilja ha en ny fönsterlampa, finns jättefina och billiga på IKEA i olika färger och former. Jag gillar de där i plast som finns i en rad olika färger, tex orange, gul, grön och röd. De är i 50-tals stil och kostar bara 19 kronor har jag för mig. Farsan köpte såna i orange. Sen skulle det vara snyggt med lite nya ljusstakar eller ljushållare snarare. Det är viktigt att man inreder i sin egen stil så att hemmet känns som mitt istället för att man känner sig som en gäst. Så känner jag mig inte nu i och för sig, men det är ändå kul att inreda efter eget tycke.
Igår kom Danilo hem, han kom förbi här vid 22 tiden och frågade om han fick sova på min soffa, för han hade låst ute sig, eftersom han trodde att han hade sina husnycklar på ett gömställe men de var inte där. Jag hade förberett mig för att han skulle sova över, men vi åkte över till hans hus och lyckades öppna ett fönster, så fick jag hoppa in och öppna dörren inifrån. Han var mörkrädd så han ville inte åka dit ensam, så jag följde med och hjälpte honom att komma in i huset. Otroligt vad lätt det är att bryta sig in i gamla hus, utan att ens ha verktyg med sig. Har man dessutom en kofot med sig så kommer man ju in precis överallt. Så här på landet behöver man verkligen ha larm när man åker bort, eftersom det är långt till närmsta granne, så eventuella tjuvar kan ju jobba ostört utan att nån märker nått. Ändå är det mest i storstäderna som folk har larm på sina bostäder...
Nu ska jag ta dagens andra cigarett och börja förbereda mig mentalt inför dagens ansträngning. 2 timmar promenad i rask takt är målet som sagt var. Det är solsken, blåsigt och +10 grader.
Jag vart sugen på att köpa en ny bok nu efter ett tips på Nyhetsmorgon. Den heter "Livvakten" och är skriven av Daniel Webb, en före detta gangster i Stockholms undre värld. Den ska vara bättre än Snabba Cash och då är den dessutom sann. Blir till att beställa den så fort jag får pengar av Försäkringskassan eller soc om jag inte får någon sjukpenning beviljad. Älskar böcker som handlar om kriminalitet, snabba pengar, knark och lyxliv. Det kanske låter lite töntigt men jag tycker om att läsa om sånt och att se filmer som handlar om de ämnena. Men jag strävar inte efter att leva ett sådan liv själv. Jag trivs bra med mitt Larsson liv. (Jag lever inget Svensson liv, men nästan, därför kallar jag det Larsson liv). Det närmaste jag kommer fart och fläkt i mitt liv nu är när jag sätter mig på en moped och kör "fort" i 55km/h. Längtar tills jag får en egen moppe som jag kan trimma till 70km/h åtminstone. Hastigheter över 70km/h kräver att man har skinnställ om man inte ska frysa arslet av sig.
Jag tänkte på det när jag promenerade igår om jag skulle få välja på en bil eller en moped om jag skulle få en vinst på en lott som var utformad så, vad skulle jag välja? Efter en lång stunds tänkande så kom jag fram till att jag skulle välja en ny moped framför en ny bil just nu. Varför, kan man fråga sig. Av den enkla anledningen att jag inte har något körkort längre och vill leva ett hederligt liv och således inte vill åka fast för en olovlig körning. Det blir det i och för sig även om man kör EU-moped utan förarbevis, men där tycker jag inte att jag gör något fel eftersom jag är född 1982 och när jag var 15 så fick man köra moped utan förarbevis och jag tycker den lagen är urlöjlig, att man ska behöva ett körkort (förarbevis) som kostar flera tusen kronor, för att få köra en moped som går i 45km/h. Det står jag för och kan ta på mig det om jag skulle åka fast av Polisen. Sen tycker jag att det är trevligare att köra moped på sommaren, än att sitta instängd i en bil. Man vill ju känna vinden fläkta mot ansiktet och känna alla dofter från sommarens blommor och ängar. På vintern är det inte lika kul att åka moped längre.
Jag tycker det är urkul att fantisera om olika saker och dagdrömma medan jag är ute och promenerar. Den fysiska aktiviteten gör att man tänker klart och i nya banor, allt eftersom kroppen börjar producera endorfin för att smärstilla ömma muskler och leder, samt att ge sinnet en glädjekick så att man skall vilja fortsätta anstränga sig nästa dag. Dock har jag märkt att metadonet blockerar endorfinerna ganska mycket, så jag måste anstränga mig mycket mer än vad jag brukar behöva för att få samma kick av endorfinduscharna. Men jag är hellre utan endorfinpåslagen än att vara konstant upptagen med tankar på opiater och hur jag skall fixa dem, samt pengarna för att finansiera dem. Jag har sagt det förr och säger det återigen, metadonet är räddningen för mig och jag är så tacksam att jag fick chansen att börja i metadonprogrammet igen. Det har jag Dr. Davoud Amiri att tacka för, det var han som övertalade teamet i Ulleråker att bevilja mig metadon och tack vare Leva gruppen fick jag en bra placering som socialtjänsten godkände och jag kommer göra allt för att få en förlängning i november och det finns ingenting som kan få mig att sabba den här möjligheten. Den här gången vet jag att jag kommer lyckas hålla mig drogfri och jag ska visa min familj att de kan lita på mig oavsett hur lång tid det tar. Jag är beredd att satsa den här gången och det är skönt att äntligen behöva kämpa sig igenom varje dag. Nu njuter jag mig igenom dagarna och en dålig dag här är mycket bättre än den bästa dag jag hade i missbruket. Jag skulle inte byta bort det här mot 1 miljon kronor ens. Så mycket betyder det här för mig.
Idag skiner faktiskt solen igen, men det är ingen värme. De sa på nyheterna att sommarvärmen skulle komma tillbaka till nästa helg, det ser jag fram emot. Visst har det sin charm med regn och rusk ibland också, så man kan sitta inne och dega utan att få dåligt samvete, men ett par dagar räcker sen blir man less på att sitta framför datorn/teven.
Jag upptäckte igår att jag måste uppdatera mitt kök en aning med redskap och olika skålar, formar och byttor. Jag har till exempel inget durkslag, vilket ju är ett måste när man lagar pasta, sen behöver jag skålar när jag bakar till exempel och fler formar skulle vara bra så man kan baka matbröd och större bakverk. Har bara en liten avlång form nu som räcker till en mindre sockerkaka ungefär. Sen behöver jag ett nytt knivset med kvalitetsknivar. Man tjänar mycket på att ha kvalitetsknivar som är vassa. Både tid och fingrar sparar man, eftersom en slö kniv är den vanligaste orsaken till att man skär sig när man står och hackar lök eller nått annat och slinter för att kniven inte orkar ta sig igenom en tomat ens. Sen vill jag ha lite nya glas och kaffekoppar så att jag får en mer personlig prägel. Skulle även vilja ha en ny fönsterlampa, finns jättefina och billiga på IKEA i olika färger och former. Jag gillar de där i plast som finns i en rad olika färger, tex orange, gul, grön och röd. De är i 50-tals stil och kostar bara 19 kronor har jag för mig. Farsan köpte såna i orange. Sen skulle det vara snyggt med lite nya ljusstakar eller ljushållare snarare. Det är viktigt att man inreder i sin egen stil så att hemmet känns som mitt istället för att man känner sig som en gäst. Så känner jag mig inte nu i och för sig, men det är ändå kul att inreda efter eget tycke.
Igår kom Danilo hem, han kom förbi här vid 22 tiden och frågade om han fick sova på min soffa, för han hade låst ute sig, eftersom han trodde att han hade sina husnycklar på ett gömställe men de var inte där. Jag hade förberett mig för att han skulle sova över, men vi åkte över till hans hus och lyckades öppna ett fönster, så fick jag hoppa in och öppna dörren inifrån. Han var mörkrädd så han ville inte åka dit ensam, så jag följde med och hjälpte honom att komma in i huset. Otroligt vad lätt det är att bryta sig in i gamla hus, utan att ens ha verktyg med sig. Har man dessutom en kofot med sig så kommer man ju in precis överallt. Så här på landet behöver man verkligen ha larm när man åker bort, eftersom det är långt till närmsta granne, så eventuella tjuvar kan ju jobba ostört utan att nån märker nått. Ändå är det mest i storstäderna som folk har larm på sina bostäder...
Nu ska jag ta dagens andra cigarett och börja förbereda mig mentalt inför dagens ansträngning. 2 timmar promenad i rask takt är målet som sagt var. Det är solsken, blåsigt och +10 grader.
Kommentarer
Trackback
