fussesblogg

Farfarströja och halsband från HM.

Vaknade kvart i sju av värkande smärta i nacken. Somnade i soffan igår kväll och det var ingen hit för nacken att ligga utan stöd hela natten. Jag lyckas alltid somna framför teven och så är jag för trött för att orka resa mig och lägga mig i sängen. Men i kväll ska jag lägga mig i sängen såfort jag börjar bli trött så jag slipper vakna med nackvärk.

Var inne i Borgholm igår och hämtade paketet med kläder från HM. Jag hade tur med att alla kläder passade i storlekarna. Det var bara linnebyxorna som var lite tighta i midjan, men går jag ner några kilo så kommer de sitta perfekt. Måste se till att jag kommer ut och går en timme idag, men det är så tråkigt väder bara. Men det gamla uttrycket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" håller ju fortfarande så jag får tvinga mig helt enkelt. Det är bara latmasken som försöker komma med undanflykter för att få slippa anstränga sig. Tar man bara med sig musik i någon form så går det lättare att promenera en timme. Jag kör med radio i telefonen, brukar lyssna på Mix megapol, de har bra musik från nu och då tycker jag. Hatar Rix FM där de bara kör menlös techno. Visst finns det bra elektronisk musik, men mycket låter likadant tycker jag. Jag är ju uppväxt med 90-tals techno och trance alá Haddaway, E-type och Pandora. Det var tider det. "Dr Feelgood" är en sådan låt som etsats sig fast i minnet. Kommer ihåg när man var på disco i kvarterslokaler runt om i Storvreta (en radhusförort utanför Uppsala) där oftast en äldre kille hade ställt upp ett DJ-bås där han spelade CD-skivor och skötte ljud och ljus. Så fick man alltid en 33 cl glasfaska med läsk som stod uppradade i röda backar från den lokala ICA-handlaren. Minns att det alltid vart pinsamt när det vart dags för tryckare de sista 20 minuterna och man skulle bjuda upp någon av tjejerna. Killarna stod på rad i längs ena väggen och tjejerna längs väggen mittemot. Those were the days.

Fan vad enkelt allting var när man var tonåring. Trots att hormonerna rasade i kroppen och man hade kärleksproblem och stod inför valet och kvalet med att välja gymnasieskola så var det ändå enkelt att leva på något sätt. Man var lättroad och det bästa som fanns var att hänga med polarna. Vi var ett stort kompisgäng på sex personer som hängde med varann dagligen. Jag hade en kompis som var min bästa vän som jag alltid var med, sen träffade man några av de andra killarna också. Vi busade i skolan och ordnade fester på helgerna hemma hos någon av oss där det var föräldrafritt. Alltid var det någon som hade huset för sig själva över helgen och då passade vi på att ordna fest. Oftast bjöd man in ett tiotal personer och så spred sig ryktet som en löpeld och det kunde dyka upp femtio personer om man hade otur. Då brukade det oftast spåra ur på ett eller annat sätt eftersom det alltid fanns någon som drack för mycket och inte kunde hantera alkohol. Det slutade med att några däckade runt om i huset och det var inte så kul att städa dagen efter alla gånger. Jag brukade smita hem tidigt på morgonen minns jag, för att slippa städa när man var bakfull och jävlig. Vi drack 3,5:or och vart fulla på sex stycken sådana. Oftast köpte man två sexpack, då hade man öl så man klarade sig långt in på småtimmarna. Men satan vad man fick pissa av så mycket öl. Minns att det fanns två stycken i gänget, Hellman och Pino som var ena riktiga hejare på att dricka bärs. De kunde klämma en 50 cl öl rakt upp och ned på under minuten. Minns att man tyckte att de var häftiga som kunde göra så.

Nu för tiden dricker jag ingen alkohol alls. Jag får inte ut något av det längre och blir så fyllesjuk dagen efter att det inte är värt det. Dessutom ska jag inte dricka alkohol eftersom jag har metadon. Det kan ta en vecka innan plasmanivåerna av metadon är normala igen efter en fylla. Ytterligare en anledning för mig att inte dricka. Jag ser bara fördelar med att vara helnykterist. Jag spar pengar och hälsa, jag minns vad jag gjort dagen efter och jag gör inte bort mig. Dessutom kan jag ha roligt utan alkohol, enda problemet är att man stör sig på alla som är berusade eftersom man tycker att de är så löjliga och jobbiga att prata med. Så jag undviker att gå på fester där det serveras alkohol till och med och krogen går jag bara till på dagtid för att äta god mat, sen går jag hem. När jag var i 20-års åldern så var krogen mitt favoritställe och jag såg till att aldrig missa en fest, vilket ledde till att jag var ute på krogen både onsdag, fredag och lördag, ibland ännu oftare. Jag brände tiotusentals kronor varje månad på krognotor och jag vart allt mer sliten fysiskt och psykiskt. Det slutade med att jag kom på mig själv med att ha druckit alkohol tre månader i sträck. Jag spydde blod och det fick mig att inse att något inte stämde. Så jag slutade dricka helt och hållet, men tyvärr gick jag över till droger istället.

Men faktum är att alkohol sliter på kroppen oändligt mycket mer än andra droger. Opiater till exempel som ju är den kategorin droger jag gått på, sliter inte på kroppen fysiskt över huvud taget. De inre organen tar inte skada, det som tar skada är tänderna för att man inte märker om man har hål eftersom man är smärtstillad hela tiden och så blir man sötsugen vilket leder till att man trycker i sig stora mängder sötsaker och då får man ju karies. Sen är det vissa läkemedel som sliter på levern, men det har att göra med bindemedel och andra läkemedelssubstanser som finns i tabletterna för att hjälpa den aktiva opiaten att lindra smärtan snabbare eller mer effektivt. Men rent morfin, heroin och opium sliter inte på något organ i kroppen. Därför syns det inte på mig att jag knarkat i 10 års tid. Jag har varit noga med att sköta min hygien hela tiden, borstat tänderna noggrannt och har hela tiden haft någonstans att sova, är man uteliggare sliter det oerhört mycket på kroppen. Oftast när man ser missbrukare på stan som är slitna utseendemässigt och i kroppen så beror det på att de inte har någonstans att bo. Så det är levernet som sliter på kroppen, inte drogen i sig. Det är klart, går man på amfetamin, då sliter det på kroppen, men opiater gör inte det. Det är därför man kan ta metadon hela livet utan att det är farligt för kroppen.

Jag köpte tre par boxerkalsonger från märket David Beckham som finns på HM i sommar. De var otroligt sköna och helt klart värda sitt pris på 149 kronor styck. Farfarströjan som jag köpte för 200 kronor var också jätteskön. Det ser ut som en långärmad t-shirt med tre knappar i halsen. Sedan köpte jag ett halsband i läder och metall som passade jättebra på mig. Vidare köpte jag ett par blommiga badshorts i vitt och militärgrönt, en kortärmad hawaii skjorta också blommig, en långärmad randig finskjorta, ett par kakifärgade linnebyxor som var otroligt mjuka och sköna att ha på sig sommartid. Sen köpte jag en mörkblå huvtröja som är tunt stickad och har knäppning i halsen även den. Slutligen köpte jag två t-shirtar i bomull. Allt gick på 2200 kronor och man betalar först om 45 dagar, helt räntefritt. Kan rekommendera HM.se varmt, leveransen tog bara fyra dagar och storlekarna stämmer överrens bra med måtten. Tänk vad smidigt det är med Internet, man kan beställa precis allting mellan himmel och jord. Synd att inte fler sajter tillåter oss som har betalningsanmärkningar att handla på faktura. Tycker att om man har en årsinkomst över 150 000 kronor så ska man få handla på faktura även om man har betalningsanmärkningar. Man kanske skulle starta ett företag som tillåter de som har betalningsanmärkningar att handla på faktura genom ett lån. Man kunde ju ge det till alla som har en årsinkomst som överstiger 150 000 kronor. Tror faktiskt att de flesta skulle betala tillbaka om de bara fick chansen. Finns ju ett par enstaka företag som lånar ut pengar trots betalningsanmärkningar men då vill de ha någon annan säkerhet till exempel ett hus eller bostadsrätt (tänker på bla Bluestep) och hur många har det?

Jag vart nekad abonnemang hos 3. Det var väntat, men det känns ändå trist. De hänvisade mig till det kontanta mobila bredbandet, men det har jag ju redan. Skillnaden är ju att abonnemanget har mycket högre hastighet och det tycker jag är dåligt. Varför stryper de hastigheten för kontantkortet? Det är ju bara att man får betala lite mer om man vill ha en högre hastighet. Men så långt verkar de inte ha tänkt. Eller så har dom det och försöker få folk att binda sig 24 månader, istället för att köpa ett kontantkort. Men det är ju dyrare med kontantkort (kostar 299kr/månad mot 249kr/månad för abonnemang) så de tjänar ju ändå på det.

Såg att både Lars Winnerbäck och Eldkvarn skall spela på Borgholms slott i sommar. Jag ska gå på båda konserterna tänkte jag. Måste ju passa på nu när man äntligen är fri och har chansen. Har inte varit på nån spelning på flera år eftersom jag varit på instutioner fem år i sträck nu. Det är är första sommaren på fem år som jag är på fri fot. Det känns verkligen underbart och jag uppskattar verkligen friheten och är så tacksam. Tur att socialen i Uppsala gick med på den här placeringen till slut. Det var bra att jag fick tillbaka min ordinarere handläggare för hon jag hade som vikarie förra året var helt tafatt och gjorde ingenting om man inte tjatade på henne. Har aldrig träffat en sådan blyg person som jobbar med människor. Snacka om att ha valt fel yrke. Hon borde sitta bakom en datorskärm och svara på mail eller nått.

Jag åkte in till Färjestaden igår kväll för att se hur det såg ut där. Det är en jättemysig stad intill havet med massvis med fina hus och lägenheter med strandtomter. Fanns en galleria med ICA Supermarket, HM, Kappahl, Apoteket, Systembolaget och fler klädbutiker. Öland är lite speciellt eftersom de har flera butiker som bara har öppet på sommaren på de stora turistorterna men i Färjestaden har affärerna öppet året om för det är den största orten på Öland. Tror att Borgholm är lika stor, det skiljer inte mycket mellan dem i alla fall. Det ska tydligen finnas en chokladbutik i Färjestaden som heter Ölands choklad, där de tillverkar sina egna praliner och olika bakverk med choklad. Får åka dit nån dag när man har gott om pengar och handla på sig ett lass. Choklad är det godaste som finns och jag är tokig i choklad. Den får inte vara för söt, men inte heller för mörk för då blir den bitter i smaken.

Idag tänkte jag utforska öns mellersta del, ska ta vägen som går söderut från Jordsläta och se var jag hamnar någonstans. Det är ju så vackert och härligt att färdas på moped sommartid. Man känner alla dofter från blommor och åkerfält och svensk sommar är svårslagen tycker jag. Just nu är det mulet och bara +11 grader men det ska bli +15 under dagen och det är ok om man ska köra över 50km/h.

Ekerums strand igår eftermiddag. Långgrunt som attan.

Vaknade tjugo över sex i morse. Det var mulet och bara 10 plusgrader. Tydligen hade det varit minusgrader inatt, hoppas inte mina Pelagoner tagit stryk, men de såg ut att må bra om man nu kan se det på en blomma.

Min granne Danilo är bortrest till lördag så jag har fått låna hans moped så länge. Var inne i Borgholm igår för att kolla om mitt paket från HM hade kommit men jag hade inget kollinummer med mig så butiksbiträdet kunde inte kolla det. Skumt att de inte kan se det med mitt ID-kort tycker jag. Men nu har jag tagit reda på numret så jag åker in idag igen för jag kollade på Schenkers hemsida och enligt den så har paketet lämnat sorteringscentralen och bör vara framme i Borgholm. Har dock inte fått någon sms-avi men när Anders hämtade sitt paket förra veckan så hade han inte fått någon avi heller. Jag är som ett barn på julafton när jag väntar på paket. Speciellt med kläder eftersom det är spännande att se om storlekarna passar. Fanns inga XXL att beställa så jag fick ta XL i allt utom byxor som var storlek 58, hoppas det inte blir för smått. Beställde ett par linnebyxor som såg riktigt sköna ut på bilden i alla fall. Sen var det ett gäng t-shirts, två farfartröjor, två huvtröjor, två skjortor, tre par kalsonger, ett armband, ett halsband, ett par badshorts och 10 par strumpor. Allt för endast 2500 kronor, som hittat ju. Jag har inga pengar just nu så jag tog faktura. Då kan man välja om man vill betala allting på en gång inom 30 dagar eller om man vill dela upp betalningen med minst 10% av totalsumman varje månad, i det här fallet blir det 250 kronor i månaden.

Idag beställde jag ett mobilt bredband från 3 med abonnemang. Det blir billigare månadskostnad än det kontantkort jag har nu. Dessutom kommer man upp i mycket högre hastighet med abonnemang eftersom man får en router på köpet. Hoppas bara att jag klarar kreditkontrollen, risken är tyvärr stor att så inte är fallet. Fan vad man hamnar utanför samhället när man inte är kreditvärdig. Man uppskattade inte det när man var det, nu märker man ju hur stor påverkan det får på ens liv när man inte är kreditvärdig. Man kan inte beställa någonting på faktura och man får inga abonnemang godkända. Ändå har jag en årsinkomst på 265 000 kronor och det är ju högre än många andra människor i Sverige. En 18-åring som bara har sommarjobbat kan ha bättre kreditvärdighet än jag som har 265 000 kronor i årsinkomst.

Skulle vara skönt om jag kunde få igenom en skuldsanering. Får skicka in en ansökan om det till Kronofogden om jag får min sjukpenning beviljad från Försäkringskassan. Skickade in ansökan om sjukpenning igår, tydligen hade inte läkaren på beroendekliniken gjort det, så nu dröjer det ytterligare 1-2 veckor innan jag får beslutet och sedan 1-2 veckor till innan de betalar ut pengarna. Suck. Hatar att vänta på pengar. Men jag är ändå tacksam att jag får 500 kronor i veckan till mat för då kan jag köpa ett paket cigg och veckosurf för de pengarna också. Så jag klarar mig precis.

Igår vart jag klar med staketet. Det tog tre dagar att måla det, tyvärr tog färgen slut så jag har några brädor kvar att måla baksidan på, men det viktigaste är ju att hela framsidan vart klar för det är ju det som syns. Det blev mycket mer liv i staketet med röd färg och det bryter av bra mot den gröna gräsmattan. Sparade grindstolparna, tänkte måla dem vita om Bertil har nån vit färg att avvara. Annars behåller jag dem i svart, det vart inte så tokigt det heller.

Idag är det som sagt mulet och det ser ut som det skall börja regna när som helst. Det är jobbigt att åka moppe om det regnar, dels blir det svinkallt, dels minskar körbarheten rejält och risken är stor att man drabbas av vattenplaning eftersom vägarna här lutar åt alla möjliga håll. Det är riktiga kostigar som de asfalterat nån gång i tiden och man får vara med hela tiden så man inte kör av vägen, framförallt i de skarpa kurvorna som dyker upp titt som tätt. Men det är mycket roligare att köra på en sådan väg än en rak motorväg. Igår när jag och Anders åkte till Borgholm så tog vi motorvägen från Rälla och den är helt rak. Oj vad tråkigt det var att köra den vägen och det kändes som det tog mycket längre tid än den andra slingriga vägen. Det är ju bevisat att människor lättare somnar vid ratten när vägen är helt rak och därför har de börjat bygga nya vägar med både svängar och krön så att man måste vara alert när man kör. I Norge har de till och med byggt en tunnel som ständigt svänger och lutar, plus att de har målat en fiktiv himmel med belysning så att det ser ut som man kör under bar himmel. Det är förövrigt Europas längsta vägtunnel på knappt 10 mil. Läste det i en Illustrerad Vetenskap för några veckor sedan. Lustigt vad man lätt kommer ihåg saker under kategorin onödigt vetande...

Man kanske skulle passa på att utforska Öland nu när jag har en moped till låns flera dagar. Dock är det ju ganska kallt ute så jag tror jag väntar med det tills fredag då det skulle bli varmt igen om SMHI har rätt. Fartvinden gör ju att det blir riktigt kallt om det är 15 grader i luften. För att det skall vara behagligt att köra i 50km/h så behöver det vara 20-30 grader i luften. Men om man har ett par vantar och en varm jacka så fungerar det ju naturligtvis. Men självklart packade jag inte med mig några vantar eftersom jag kom hit i mitten på maj. Vem hade trott att det skulle bli så här kallt i slutet på maj liksom. Hatar det svenska klimatet, man kan aldrig vara säker på att det blir en varm sommar. Varför kunde det inte få vara så varmt som det var i helgen hela sommaren?

Skulle vilja åka till Mörbylånga som ligger 3 mil söder om Jordsläta är nu. Har aldrig varit på södra Öland så det skulle vara kul att se om naturen är likadan där som på norra Öland. Ön är ju tydligen lika kalkrik som Gotland, skillnaden är bara att Gotland har vit kalksten och Öland har röd. Jag visste inte ens att det fanns röd kalksten, men det berättade Marlene (Bertils fru) för mig att så är fallet. Hon har tydligen pluggat geologi och har jobbat som turistguide här på Öland så hon kan sin sak. Hon berättade att Öland är x antal miljoner år äldre än Gotland, därav alla fornlämningar som finns bevarade överallt här på Öland i form av stenmurar. De som har sådana murar på sin mark får betalt av staten för att se till att de bibehåller sitt skick. De är nämligen K-märkta.

Det är snart dags att ta årets första dopp också, men jag väntar helst tills det blir 25 grader varmt i luften igen. För bara det är varmt i luften så kan jag bada i kallt vatten för gissningsvis så har inte havet hunnit värmats upp så mycket att det skall vara behagligt att plaska runt någon längre stund. Det är dock väldigt långgrunt här på Öland så det gör ju att vattnet blir lite varmare. Var vid en camping igår som heter Ekerum och där var det jättefin sandstrand och man såg att det var långgrunt flera hundra meter ut i vattnet. Det är precis som på Åland dit förövrigt Bertil åkte på semester igår med sin fru. Han tog inte med sig någon bil så de lär väl festa ordentligt kan jag tro. Hoppas han har köpt med sig godis från båten när han kommer tillbaka. Fan vad dumt att han inte frågade oss om vi ville ha cigaretter, det är ju skattefritt på Åland eftersom de inte är med i EU. Det var massa tyskar på Ekerums camping, undrar om de har sommarlov tidigare än svenska skolungdomar.

Snart börjar fotbolls-EM, ska bli riktigt kul att få följa Sverige i fotboll igen. Hoppas det inte blir samma fiasko som det vart i EM i Tyskland för fyra år sen. Jag tycker att vi borde kunna ta oss till kvartsfinal åtminstone, vi har ju en bra grupp så det är inte omöjligt. Men det ska väl mycket till att vi når de framgångar som i fotbolls VM 1994, då vi hade ett extremt bra lag. Zlatan fungerar ju tyvärr inte så bra i Sveriges landslag eftersom de andra spelarna inte spelar på samma nivå som honom så är de inte vana vid hans spel tyvärr. Men jag hörde på nyheterna i morse att han skulle spela som släpande forward i träningsmatchen mot Island ikväll, så de kanske prövar en ny strategi inför EM. Skulle vara kul att åka på nån match, men jag lär inte få permission för att åka till Polen på fotboll. Men det ska bli kul att se det på tv också, jag brukar sitta som klistrad inför så många matcher som möjligt så man ser hur alla lagen spelar.

Nu ska jag kolla om mitt paket kommit till utlämningsstället i Borgholm. Det är för närvarande +12 grader. Brrr.

Så här såg det ut i Jordsläta, Öland klockan 08:15

Idag hade jag tänkt att måla klart staketet men eftersom det regnar för fullt så är det ingen bra idé. Det får bli en dag inomhus istället, med film och allmänt mys. Tur att jag har 90 TV-kanaler varav sju är rena filmkanaler utan reklam. Sen har jag ju min kära laptop som jag fick i 30-års present av pappa med Internet från 3. Det fungerar förvånansvärt bra här på Öland med mobilt bredband. Therese på Leva gruppen sa att hon hade kass uppkoppling med 3 här, men det var några år sedan så de har nog byggt ut ordentligt sedan dess. Fast jag märker enorma skillnader i hastighet om jag flyttar dongeln bara en halv meter och om jag får upp den högre upp i luften än bordshöjd så ökar hastigheten avsevärt. Jag skulle behöva en förlängningssladd till USB så att jag kunde få upp dongeln ännu högre genom att hänga den i gardinstången. Får kolla om det går att beställa på Netonnet, Alina eller Komplett.

Ska även kolla upp vad det kostar med en helårsprenumeration på magasinet King eller Café som är de enda två vettiga herrmagasinen. Slitz är fortfarande alldeles för vulgär och sexistisk. Jag vill ha bra intervjuer, reportage och intressanta tester av teknik, motor och såklart massor med mode och det finns det gott om både i Café och King. Det finns en sida som heter Tidningskungen (www.tidningskungen.se) där man kan beställa de flesta tidningar och magasin till förmånliga priser. Rekommenderas varmt.

Det kom ingen post till mig igår så jag hoppas verkligen att brevet från Försäkringskassan kommer idag. Ju fortare jag får iväg försäkran desto snabbare får jag pengarna. Är sugen på att köpa ett par nya högtalare till datorn också. Finns riktigt schyssta 2.1 högtalare från Logitech för 4-500 kronor. Då får man två par högtalare med 50W effekt och en baslåda. Blir en rejäl skillnad i ljud jämfört med att bara ha högtalare utan baslåda. Eftersom musik är livsviktigt för mig så fäster jag stor vikt vid att ljudet skall vara bra. Dåligt ljudsystem kan förstöra den bästa låten.

Eftersom det är dåligt med affärer på Öland så får man beställa det mesta på Internet. Men eftersom det finns så många butiker online så kan det faktiskt bli billigare att handla online eftersom konkurrensen pressar ned priserna. Vissa varor blir dessutom skattefria så då kan man spara mycket pengar. Parfym och tobak är två bra exempel på det. Ska beställa min favorit parfym Kourus från YSL samt en limpa cigg. Undrar vilken sida som är bäst att beställa cigaretter ifrån, har aldrig gjort det tidigare.

Skulle vilja köpa ett XBOX 360 eller PS3 också, men det får bli nästa månad, vill inte bränna alla pengarna. Det är alltid bra att ha en summa på sparkontot i fall man åker på någon oförutsedd utgift. Har som mål att spara minst 1000 kronor i månaden och det borde jag klara av. Då har jag råd att betala kostnaden för blod- och urinproverna som jag kommer behöva lämna för att få tillbaka mitt körkort. Dessutom kostar det 1200 kronor att få ett förhandsbesked från Transportstyrelsen om vilka krav som gäller för just mig för att få tillbaka körkortet. Behöver jag köra upp eller ej? Räcker det med att börja lämna prover för att få tillbaka körkortet? Har jag någon spärrtid osv. Tycker det är förjävligt att de tar betalt för att ge ett förhandsbesked när de bara behöver knappa in mitt personnummer i sina datorer för att få reda på vad som gäller. Man måste nästan be om ett förhandsbesked för annars kan man börja lämna prover och betala dyra pengar i onödan. För det kan vara så att jag måste ta om körkortet helt och hållet och då har man ju kastat 6000 kronor (det kostar så mycket med prover och ett läkarintyg) i sjön. Men det är typiskt en borglig regering att ta betalt för allt man kan. Vad hände med den statliga välfärden som Sverige var så berömt för? Alliansen förstör precis allting som Socialdemokraterna byggde upp under flera decennier vid makten. Hoppas verkligen att Sossarna vinner valet 2014. Problemet är bara att det inte räcker med en mandatperiod för att återuppbygga allt som Alliansen raserat, det kommer ta minst två perioder att få ordning på allt igen. Under den tiden kommer Alliansen och borgarpressen göra allt för att smutskasta sossarna för att de kostar Sverige med sina skattehöjningar.

Men det folk inte verkar förstå är att det krävs skatter för att vi skall kunna ha det trygga välfärdssamhälle som vi svenskar haft i så många år och som alla får ta del av vid sjukdom, arbetslöshet, pension och i andra sammanhang då man behöver stöd från samhället. Visst får man mer pengar kvar i plånboken nu när kommunalskatten bara är 28% i Uppsala kommun jämfört med 32% som det var när Socialdemokraterna styrde, men man har redan märkt att vissa saker som var gratis förut nu kostar pengar eller har höjts i pris. Två bra exempel på det är högkostnadsskyddet för läkarbesök och högkostnadsskyddet för receptbelagda läkemedel. De höjde båda taken med 400 kronor. Det är mycket pengar för den som har det dåligt ställt. I regel är de människor som är sjukast som har det sämst ekononomiskt och det är ju de som behöver högkostnadsskydden allra mest, istället blir det dom som drabbas allra hårdast. Det är så cynisk och rå politik som Alliansen för. Ta från de fattiga och sjuka och ge till de rika och friska. Vem tjänar mest på skattesänkningar? Inte är de dom som har lägst inkomster i alla fall utan det är ju självklart de som redan har det bäst ställt i samhället. Företag och företagsledare. En svensk medelinkomst är 25 000 kronor före skatt. Med 4% skattesänkning så får man 1000 kronor mer i plånboken. Tar man däremot en VD som tjänar 60 000 kronor i månaden så tjänar han hela 2400 kronor.

I Sverige pratar man inte om var man står politiskt om man inte är politiker förstås. Men jag räds inte av att berätta var jag står. Jag är socialdemokrat och det står jag för. Jag respekterar dock alla partier och anser att alla har rätt att rösta på och ha sympatier för vilket parti de vill. Det är ju det som är en av hörnstenarna i Sveriges demokrati, våran yttrandefrihet.

Nu ska jag dricka dagens tredje kopp kaffe och ta en cigarett under trädet utanför dörren i skydd från regnet. Det är mulet, regn och +7 grader. En rejäl kontrast mot gårdagen alltså då det var +28 grader!

Målade staketet igår med Falu rödfärg. Passar riktigt fint med stugan.

Vaknade klockan halv sju i morse av en envis mygga som var tvungen att bita mig på halsen upprepade tillfällen. Kunde inte somna om efter det så det var bara att masa sig upp i ottan och slå på kaffet och ta en cigg så man blev människa igen.

Idag ska jag träffa psykoterapeuten i Borgholm igen, klockan 12 och sen ska jag fortsätta att måla staketet. Hoppas att jag kan bli färdig till kvällen, det är mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Mest för att jag får böja mig hela tiden eftersom jag är så lång och det steker rätt bra när man står i solen timmar i sträck. Viktigt är att man tar paus med jämna mellanrum och fyller på med vätska så att man inte blir uttorkad och får solsting. Det skulle vara skönt att bli klar med framsidan av staketet i alla fall, det är mitt mål, så blir allt över det en bonus. Jag är ruskigt stel i ryggen och knäna idag tack vare alla konstiga ställningar jag stod i.

Bertil och Marlene tyckte att det blir jättefint och Bertil bjöd mig på en hamburgare uppe på Jordsläta gästgiveri och den var himmelskt god eftersom den var gjord på kött från deras egna djur och slakteri. Det smakade mer som en pannbiff än en hamburgare, saftig och mör. Helt annorlunda mot de burgarna man serveras på exempelvis Mc Donalds där det är en massa tillsatser i köttet, allt för att dryga ut vinsterna.

Håller tummarna att jag får post idag från mamma med brevet från Föräkringskassan. Om jag lägger det på lådan idag så kommer det iväg imorrn (lådan töms 10) och då har dom det på onsdag, sen borde det bara dröja en vecka innan jag får pengarna utbetalt hoppas jag. Har haft mailkontakt med två stycken säljare av mopeder och det är framförallt en i Jordsläta som är intressant. Det ingick dock ingen hjälm så det måste jag köpa separat i så fall. Men det kan inte kosta mer än 6-700 kronor.

Såg igår att Swedbank har en smart grej i form av E-kort. Det är ett elektroniskt kort som man använder när man handlar online. Det skapas ett unikt kortnummer till bara det köpet som sedan kopplas till ett fysiskt kort, som man har valt innan. Det bästa är att jag har ju bara Maestro kort eftersom jag inte får ha Mastercard eller VISA för Swedbank pga mina betalningsanmärkningar, men med det här E-kortet så skapas ett Mastercard så då kan jag handla på en massa sajter som jag tidigare inte kunde handla på. Smart eller hur? Jag gillar när tekniken skapar möjligheter och underlättar tillvaron för oss människor.

Har inte så mycket mer att skriva om just nu, jag går mest och väntar på mina pengar som sagt var för att kunna göra en massa saker som jag vill göra. När jag fått dem så kommer jag ha mer att skriva om här på bloggen eftersom jag kommer få mer upplevelser då. Ska bli skoj att åka Öland runt, det blir en heldag. Det bästa med dagens mopeder är att de har gott om utrymme under sadeln så man kan få mig sig både fika och verktyg, lite reservbensin och motorolja.

Idag är det sol och +17 grader. Tror det kommer bli riktigt varmt idag. Skulle behöva en keps när jag målar så det inte blir så varmt om huvudet.

Vaknade klockan 7 utan alarm, det är den nya tiden jag vaknar nu. Riktigt skönt att stiga upp en halvtimme innan jag får medicinen, dricka en kopp nybryggt kaffe och avnjuta den tillsammans med en cigarett ute i trädgården. Det är paradiset jag hamnat i, helt klart. Jag har prövat Löfbergs Lila bryggkaffe den här veckan, men Gevalia var faktiskt godare så jag återgår till det på torsdag när vi ska veckohandla. Löfbergs lila har en tendens att bli beskt om man inte får till exakt rätt mått kaffe till rätt mått vatten. Hatar när det blir beskt, så man får halsbränna som ett brev på posten.

Idag ska jag sätta igång och måla staketet. Det blev Falu rödfärg. Det blir riktigt snyggt eftersom stugan är målad i samma färg. Ska måla allt utom grindstolparna för de ska jag måla vita. Kommer bli görsnyggt. Får se om jag behöver borsta staketet först med stålborste, beroende på om den förra färgen har flagnat eller ej. Jag måste hur som helst slå ner gräset lite till med lien så jag kommer åt att måla över allt. Sen är det skönt att slippa stå i högt gräs och måla eftersom det är så mycket fästingar här på Öland som dessutom bär på TBE och Borrelia och det vill man inte ha. Bertils hund Kia fick ju Borrelia och veterinären trodde först att det var livmodersinfektion och tänkte ta bort livmodern, men som tur var så tog de ett blodprov först och såg då att hon hade antikroppar med Borrelia i blodet så de satte in pencillin och hon vart bra igen. Fästingar är ett jävla otyg. De gör ingen nytta i naturen, forskarna har hitills inte hittat en enda nytta som de tillför naturen. Det är bara nån enstaka fågelras som äter dem, men de flesta djur rör dem inte.

Jag har hittat tre stycken intressanta EU-mopeder nu, som alla tre finns här på Öland. En Bautan retro årsmodell 2009 som bara har gått knappt 200 mil. Den är en klassisk vespa modell och påminner litegrann om en chopper i styre och backspeglar. Säljaren ska ha 5500 kronor för den inlkusive hjälm och lås. Nummer två är en CPI EU-scooter som har racing färger i blått, rött och vitt med röda fälgar. Den har gått 600 mil och är årsmodell 2008. Vet inte om det ingår hjälm och lås till den, priset är satt till 6500 kronor vilket är i högsta laget så den ska jag pruta ned till 5000 kronor, köper den inte för mer än 5500 om det inte ingår hjälm och lås. Slutligen är det en svart Bautan EU-scooter från 2010 som bara gått 260 mil och det ingår två hjälmar och lås och priset är bara 5000 kronor. Retro mopeden finns i Borgholm, de andra två finns i Mörbylånga på södra Öland. Det är bara 3 mil härifrån så Bertil kan skjutsa mig dit, fanns tom en Minuten där så jag kan ta ut pengar om det blir affär. Måste ju provköra dem först och försöka pruta, det hör ju till.

Får brevet från Försäkringskassan imorrn förhoppningsvis för morsan postade det i fredags och om Posten fungerar som den skall så ska det bara ta en dag, men i värsta fall två dagar (tisdag) eftersom det är lantbrevbärare här. Jag ska bara skriva under sanningsförsäkran och så lägger jag det på lådan samma dag och det finns en låda i Sättra som töms klockan 10. Då bör jag ha pengarna på kontot veckan efter (alltså om 10 dagar ungefär). Jag tror att pengarna för april fram till 20 maj får jag direkt och pengarna från 21 maj fram till 20 juni får jag 26 juni. Längtar som fan tills jag får pengarna så jag kan börja göra roliga saker som att åka moped när jag vill, köpa badkort och börja simma, åka till Kalmar och shoppa, beställa Adidas kläder på nätet samt en parfym. Det är så trist att bara ha pengar till cigg, Internet och telefon. MEN man får vara tacksam att man har tak över huvudet, mat i kylen och pengar till cigaretter, Internet och telefon med tanke på hur jag levt innan jag kom hit. Jag klagar inte. Men jag ser ändå fram emot att kunna unna mig lite saker som jag drömt om.

Idag är det strålande solsken igen, det regnade ju igår, men det hindrade inte mig från att gå en dryg timme ändå. Jag hittade en vandringsled i skogen ungefär 2 km härifrån. Den heter Karumsleden och är 3km lång enligt skyltarna, men jag vände efter 20 minuter för jag var osäker på om man kom ut någon annan stans eller om leden går runt så man kommer tillbaks till där man startade. Får utforska den imorrn när det torkat upp i marken, för mina skor mådde inte bra av den blöta mark det var igår. Fick rengöra dem noga när jag kom hem. Man måste vara rädd om sina skor, speciellt när de kostar 1200 kronor (köpte dem dock för halva priset på rea). Ska köpa ett par sneakers sen så jag kan ha de här skorna till motion och sport och sneakers när jag vill vara finklädd eller bara när man spatserar på stan. Finns ett par riktigt snygga Nike sneakers som är vinröda. De skulle passa mig perfekt.

Igår när jag gick förbi Danilos hus så kom Polisen och hälsade på Danilo. De gjorde husrannsakan och höll förhör angående ett ringa narkotikabrott från i vintras då han vart tagen på bar gärning i Kalmar. Jag hälsade på konstaplarna och de var faktiskt trevliga. Men de frågade mycket om vem jag var och var jag bodde och hur länge jag varit här och hur länge jag ska stanna. Yrkesskada naturligtvis. Men jag har inget att dölja så jag svarade ärligt utan besvär. Känns riktigt bra att ingen känner en här nere, man är helt anonym och får välja själv vad man vill berätta om sitt förflutna. Här är jag Andreas istället för Andreas, narkomanen som jag känner mig som i Uppsala och som andra känner mig där. Jag får ångest när jag är i Uppsala nu för tiden och därför är det så skönt att jag fick flytta långt från Uppsala. Här mår jag hur bra som helst och min ångest har nästan försvunnit helt och när den väl dyker upp så försvinner den lika fort och jag kan hantera den. Helt underbart.

Det blir lite besvärligt när jag ska åka på permission till Uppsala för att hälsa på morsan och farsan, men jag tänker göra som så att jag sover hos pappa när jag åker till Uppsala 20 juli för Vilhelms dop. För hos mamma har jag så många dåliga minnen att det blir outhärdligt att vara där nån längre period, tyvärr. Jag har knarkat så mycket där och mått så dåligt där att jag förstört tryggheten där. Hos pappa har jag inte varit lika mycket och knarkat men det är tyvärr samma sak när jag är på övervåningen i hans hus eftersom jag hade mitt rum där när jag bodde där i några månader 2010. Men vi ska ju vara i Gagnef på dopet och sen sover vi en natt i Järlåsa och så åker vi tillbaks till Öland dagen efter på söndagen den 22 juli. Ska bli kul att få visa upp stugan för pappa och Irena då. Tänkte även ta med dem till Karumsleden som jag beskrev tidigare och så ska jag visa dem Borgholm och framförallt Borgholms slott och Soliden. Sen skulle man kunna åka till gocartbanan och utmana farsan i gocart och kanske ta en bowling eller mingolf kanske är roligare så här på sommaren, Det finns mycket man kan göra när man har bil. Han har ju aldrig varit på Öland heller så det ska bli kul för honom, kan jag tro.

Nu ska jag titta på intervjun med Jackie Arklöv i TV4 Nyhetsmorgon sen ska jag måla staketet. Det är sol och +14 grader än så länge

Vaknade klockan sju i morse av fåglarnas kvitter. Det var lite mulet och just nu regnar det. Men det är bara skönt med regn nån dag också. Då kan man sitta inne och kolla på film utan att få dåligt samvete för att man inte gör något vettigt. Jag hade ju tänkt måla staketet idag, men det får bli imorrn, då skulle det bli 25 grader och sol. Det får bli en promenad lite senare idag när det slutat regna. Det gick bra att gå en timme i rask takt igår, kroppen har redan anpassat sig efter bara en lång promenad dagen innan. Nu kan jag gå en timme utan problem, jag varvade t.o.m. med lite löpning. Jag hatar dock att springa så jag gör det inte i onödan om man säger så. Det är ju konstaterat att promenader i rask takt förbränner mer fett än löpning. Åtminstone lika mycket. När man ansträngt kroppen i 27 minuter så börjar man förbränna fett var det ett träningsfreak som berättade för mig på Rällsögårdens LVM-hem 2008. Han hette Jens och han tränade styrketräning två gånger varje dag och gick två till tre promenader varje dag. Han hade grov ADHD, den värsta jag någonsin sett. Han var som en duracell kanin och var maxad från det att han vaknade klockan sju till klockan 22 när han gick och lade sig. Han fick äta tre stycken tabletter Seroquel för att somna. Det är en medicin mot grav scizofreni och den är så farlig att den förbjudits i USA.

För mig är det ofattbart hur man kan få så mycket energi eftersom jag själv aldrig haft det. Om jag bara hade 5% av hans energi så skulle jag gå hur långt som helst. Många företagsledare skulle få diagnosen ADHD om de gjorde en utredning. Det går ju att använda ADHD på ett kreativt sätt om man inte blir handikappad av den. Andreas Kleerup är ett lysande exempel på det. Även vissa andra psykiska funktionshinder kan påverka kreativiteten och den konstnärliga ådran positivt. Manodepressivitet är en sådan diagnos som flera stora skådespelare och artister har. Robert Downey Jr är manodepressiv. Johnny Depp likaså. Båda är två av mina absoluta favorit skådespelare. Manodepressivitet är ofta en utlösande faktor bakom drogberoende också och både Robert Downey Jr och Johnny Depp har haft problem med droger, framför allt Downey.

Min mosters man lider av biplolär sjukdom som det också kallas och han har fått problem med alkohol på grund av det. Innan han fick diagnosen och började medicinera för det så kunde han ha enorma toppar och dalar. Ena dagen var han helt manisk och bjöd hela familjen samt mig och min bror på en resa med husvagn till Falkenberg och vi skulle åka över till Helsingör och åka vidare till Köpenhamn och Legoland. Dagen efter var han låg och då fick vi dra honom till bilen och vi åkte bara över till Helsingör och var där i 20 minuter och tog en glass innan vi åkte tillbaka med färjan till Helsingborg. Sen när han åt sin medicin så försvann kontrasterna mellan mani och depression och istället vart hans humör som en rak linje. Det tyckte han var så tråkigt så han skippade medicinen ibland för att hamna i maniskt tillstånd igen. När personen är inne i ett sådant tillstånd så mår han jättebra och upplever eufori precis som en person som är hög på narkotika. Så man förstår ju att de inte vill ta en medicin som tar bort det. Men eftersom man blir så låg efter en sådan period att det är hög risk för självmord så måste man medicinera. Hans son, min kusin tog ju livet av sig för ca två månader sen och han hade troligtvis samma sjukdom. Han vände sig till psykiatrin i Västervik för att få hjälp, men de skickade bara hem honom med lite piller så han tog livet av sig. Det är förjävligt att man inte tar depression på större allvar i Sverige år 2012.

Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män under 30 år. Alltså borde man ta det på större allvar och framförallt börja prata om det. Tyvärr är det fortfarande så tabubelagt att prata om självmord och många människor drar sig för att berätta att de lider av depression och ångest eftersom så många människor har en dömande och nedvärderande syn på det. Ren och skär okunskap är det. Den som aldrig upplevt ångest kan aldrig förstå hur det känns. En del människor tycker att man bara ska ta sig i kragen och "sluta tycka synd om sig själv". Det har flera människor sagt till mig när jag mått så dåligt att jag haft självmordstankar. Ändå är depression och ångest numera den vanligaste sjukdomen som folk sjukskriver sig för enligt statistik från Försäkringskassan. Det handlar om omkring 1 miljon människor varje år, alltså 10% av befolkningen, vilket gör det till den folksjukdom. Men eftersom det är sån tabu kring psykisk ohälsa så väljer många att inte prata om det och då är det svårt att tillfriskna också.

Jag hittade tre bra shopping sajter på Internet igår. www.nelly.com och www.laredoute.se för kläder både för honom och henne. www.nordicfeel.se för parfymer och hud- samt hårvård. Man kan tjäna mycket pengar på att handla online. Parfymerna är nästan lika billiga som Taxfree och bland kläderna kan man fynda rejält, dessutom får man ju chansen att köpa kläder som inte någon annan har där man bor. I alla fall så minskar chansen att man sätter på sig en tröja som grannen också köpt på den lokala Intersport butiken...

Jag är ju torsk på ziptröjor från Adidas så det blir att beställa två stycken när jag får pengar från FK. Det ska finnnas en sida där de har coola kläder med tribaler och dödskallar samt smycken men jag kommer inte ihåg vad den heter. Får fråga runt lite på Flashback. Där kan man hitta precis allt mellan himmel och jord.

Sen så har Swedbank en smart tjänst som heter e-kort. Det har säkert de andra bankerna också men jag har Swedbank. Det fungerar så att man skapar ett kort som bara fungerar att handla med på Internet. Man väljer hur länge det ska vara giltigt och vilket belopp som ska finnas på kortet. Sen skapas ett unikt kortnummer som du sedan anger på sajten du handlar på. Det som är bra är att eftersom jag inte kan få VISA eller Mastercard på grund av mina betalningsanmärkningar så kan jag med detta e-kort handla ändå eftersom det blir ett Mastercard. Man väljer bara till vilket fysiska kort som e-kortet skall vara kopplat, sedan dras pengarna från det fysiska kortet som i sin tur är kopplat till mitt privatkonto. Smidigt och säkert. Det kan inte kopieras och användas till bedrägeri eftersom kortet bara fungerar så länge som man angivit. Så det säkraste är att bara låta kortet fungera i 1 dag, så hinner ingen tjuv scamma kortet och ta ut några pengar.

Jag ska köpa min favorit parfym alla tider, Kouros från Yves Saint Laurent. Det var min farsa som köpte den först, sen fick jag en halv flaska av honom och tyckte att den passade mig så jäkla bra så jag köpte en egen sen när den var slut. Älskar den doften och har inte hittat den på flera år när jag tittat bland hyllorna på Åhlens och Kicks i Uppsala. Men tack vare den här sajten Nordicfeel.se så hittade jag den igen och till ett bra pris, bara 350 kronor. Den kostar minst 500 kronor om man köper den i en butik IRL. Så den måste jag bara köpa.

Jag är lite av en shop-o-holic men jag tycker det är helt ok att unna sig saker om man betalar sina skulder, räkningar och har rent samvete. Jag har ju lagt så mycket pengar på droger under de senaste 10 åren, runt 1 miljon kronor så det är verkligen på tiden att jag spenderar mina pengar på vettiga saker. Kläder är ju en bra investering eftersom man har dem länge och parfym räcker ju ett år om man tar ett sprut om dagen. En moped är ett billigt transportmedel, billigare än bussen till och med, EU-mopederna från 2008 och framåt drar mellan 0.1-0.3L/mil och billigare än så kan man inte resa i Sverige.

Jag ringde till ordförande i Brukarföreningen igår, Berne Stålenctrantz och snackade lite om läget i Kalmar. Han sa att de skall rösta i kommunfullmäktige i Kalmar på måndag om de skall införa sprututbytesprogram eller ej. Det är ju upp till varje landsting att bestämma om de skall ha det eller ej sen några år tillbaka. Än så länge finns det bara i Lund, Malmö och Stockholm vad jag vet. Brukarföreningen har delat ut sprutor i några år också men de har inte tillstånd att göra det, men eftersom det inte är olagligt så blir de inte stoppade. Jag och Anders funderar på om vi skall dra igång ett inofficiellt program i Kalmar. Vi kunde ju få verktygsset av Brukarföreningen och börja dela ut på bestämda tider måndag till fredag. Det är bara att börja sprida ryktet till några narkomaner i stan och slänga upp en enkel hemsida med information, kanske en facebooksida till att börja med. Om inte annat så kan vi gå in i Kalmars Brukarförening som Danilo (en kille som också är placerad här på Öland) är ordförande i. Han skulle behöva hjälp och vi kan säkert få bidrag av kommunen till en lokal där vi skulle kunna sitta på vardagarna. Bjuda på kaffe och dela ut verktygsset. Man kan ju även beställa datorer och mobiltelefoner om man startar en ideell förening. Tror bara man behöver en F-skatt sedel och ett organisationsnummer, sen är det bara att köra. Då kan man inte sättas i personlig konkurs heller.

Jag ska kolla upp reglerna idag. Nu ska jag ta en cigarett och ett glas Coca Cola. Det är regn och +13 grader.

Idag är det riktigt varmt ute. Det är redan 20 grader och klockan är bara 8:45. Sommaren är här på allvar och jag bor i paradiset. Jag har aldrig bott på en vackrare plats i Sverige tidigare. Vaknade klockan 7 i morse utvilad och på bra humör. Fick mail från min handläggare på Försäkringskassan igår att de skickat sanningsförsäkran till morsan (där jag är mantalsskriven) så nu dröjer det bara två-tre veckor till innan jag får pengarna och äntligen kan köpa mig en moped. Står i valet och kvalet om jag ska köpa en ny för 5500 kronor, men då måste jag betala frakt för 500 kronor och hjälm ytterligare 500 kronor och lås, säkert 500 kronor. Då är jag uppe i 7000 kronor. Köper jag en begagnad kommer jag undan med 5000 kronor inklusive hjälm och lås. Det finns en som säljer en för 5500 kronor i Mörbylånga, ca 2 mil från Jordsläta som byn heter där jag bor. Så om den är i bra skick så köper jag den, så har jag pengar över till annat som jag behöver.

Jag beställde kläder igår från HM för 2600 kronor. Man får otroligt mycket för pengarna om man beställer på deras hemsida, enda nackdelen är att många plagg var slutsålda i min storlek. Fanns nästan inga plagg i storleken XXL, så jag tog XL och 58 i byxor, så jag hoppas att deras storlekar är stora. Jag beställde tre t-shirtar, två farfarströjor, ett par linnébyxor (skönt som fan på sommaren), tio par strumpor, tre par Beckham boxer-kalsonger, två luvtröjor, en hawaii sjkorta, ett par badshorts, ett armband och två halsband. Paketet kommer till Borgholm mellan den 28 maj och 1 juni, det är nån gång under nästa vecka alltså. Man får ett sms när paketet kommit till kiosken i Borgholm där de har paketutlämning. Ser fram emot det, man blir som ett barn på julafton när man får paket, speciellt kläder tycker jag är roligt att beställa på nätet, för man vet aldrig om kläderna passar eller om det är bra material, rätt färg osv. Beställer man en telefon eller nån annan elektronik pryl så vet man ju oftast vad man får.

Man kunde beställa kläder för 3000 kronor utan att betala en krona vid köpet eller leverans. Jag tog månadsfaktura, vilket innebär att jag kan betala allt på en gång eller dela upp betalningen, minsta belopp att betala varje månad var 350 kronor när man handlar för 3000. Man betalar minst 12% av totalsumman alltså. Smidigt och enkelt. Det som jag vart mest överraskad över var att de godkände mig trots att jag har både betalningsanmärkningar och skuldsaldo hos Kronofogden. All heder åt HM som låter även de som hamnat lite snett i livet få en chans att beställa på kredit. Jag kommer betala allt på en gång när jag får pengar från Försäkringskassan. Synd att inte Stadium och Intersport har samma system för jag skulle behöva en keps samt en Adidas dress. Men jag ska kolla om man kan beställa mot postförskott för då kan jag ju hämta ut paketet när jag får pengar från FK. Jag är ju medlem i Stadium Club också så jag får 10% rabatt på alla varor.

Shit vad man mår bra av att ha en god ekonomi ändå. Tyvärr är det ju så att pengar är frihet. Frihet att klä sig som man vill, frihet att ägna sig åt det man vill göra, frihet att resa som man vill osv. Därför är jag tacksam att vi har ett system i Sverige där samhället tar hand om oss om drabbats av sjukdom. Jag har ju betalat skatt i många år också, så det är ju inte mer än rätt att jag också får ta del av välfärdssamhällets privilegier. Jag är ju sjukskriven till november så jag kommer både kunna betala av mina skulder till mamma och Kronofogden. Jag skulle även kunna höja summan på amorteringen till LO-lånet jag har hos Swedbank så jag blir av med det snabbare. Ska kolla om jag kan göra det på Ölands Sparbank eller om jag till och med kan göra det genom att ringa till Swedbank. Jag tror att man måste göra ett personligt besök på banken, men jag är inte helt säker. Nu betalar jag bara 600 kronor i månaden och tyvärr har morsan fått betala mitt lån de senaste månaderna. Så det blir skönt att kunna börja betala själv igen. Lånet den här månaden ska ju betalas den 31 maj så jag hinner inte få pengar av FK innan dess, så jag får be morsan om hjälp denna månad också, så får hon tillbaka det direkt när jag får sjukpenningen. Jag fick samma handläggare på FK som jag haft tidigare = perfekt, eftersom hon godkänt mig tidigare. Det är lite som ett lotteri det där, får man en bra handläggare så är det lättare att beviljas utan att bli ifrågasatt som många tyvärr blir.

Idag hade jag tänkt att börja måla staketet men Bertil mådde illa så han kommer inte orka åka och köpa nån färg idag. Jag förberedde igår genom att slå gräset intill staketet med en lie. Det var sjukt jobbigt och jag vart helt slut i armarna och magmusklerna efteråt. Det tog 25 minuter och var som ett stenhårt träningspass utan vila. Svetten sprutade och även efter att jag duschat så eftersvettades jag i tio minuter. Det är ett tecken på att det var ansträngande. Idag ska jag ta en timmes promenad igen så att jag kommer i form. Sen blir det simning från och med 1 juni. Det är bra att variera sin träning med olika former, på så¨sätt belastar man inte samma muskler hela tiden och bevarar kroppen längre utan att för den sakens skull förlora sin form. Målet jag satt upp är att gå ned 5kg till augusti. Det är två månader tills dess så det är inget ouppnåeligt mål. Jag gick ju ner 10kg på två månader 2008 när jag var på Rällsögårdens LVM-hem utanför Kopparberg. Då gick jag två promenader på en timme vardera och styrketränade tre till fyra gånger i veckan. Har man bara tid så är det inga problem att komma i form. Man börjar försiktigt och ökar sedan takten och tiden som man tränar. Det går faktiskt snabbare än man tror att få bra kondition igen. Tyvärr så saboterar jag ju min kondition genom att jag röker, men jag försöker trappa ned på rökningen och har lyckats halvera min konsumtion sedan jag kom till Öland 16 maj. Så det får jag vara nöjd med. Små steg framåt är det som gäller om man skall lyckas nå sina mål. Delmål är också ett bra sätt att göra sina mål lättare att nå.

Allt detta är sunt förnuft och det har jag lärt mig praktiskt på Val-Bo behandlingshem. Jag har fått en massa bra kunskaper därifrån och ovärdeliga erfarenheter som jag kommer ha med mig hela livet och ha stor nytta och glädje av. Skulle vilja börja gå på ACoA möten igen, men tyvärr har de ingen grupp i Kalmar, den närmsate finns i Jönköping och det är alldeles för långt att åka för ett möte som varar i 1 timme och 45 minuter. Men nästa gång jag är i Uppsala ska jag passa på och gå på ett möte. NA passar inte mig längre eftersom jag har metadon och NA anser att det är en drog, även om man får det lagligt som medicin från staten. Det är synd att de utesluter en stor grupp människor som skulle ha glädje och hjälp av att gå på NA-möten. Men som tur är så finns ju ACoA och de utesluter ingen människa.

ACoA står för Adult Children of Alcoholics och är möten för personer med "vuxna barn" problematik. Det innebär att man på något sätt haft en otrygg uppväxt, det behöver inte innebära att man haft föräldrar som är alkoholister eller narkomaner, det kan vara så att man kännt sig otrygg utan att det egentligen var en otrygg uppväxt. Men på något sätt har familjen varit dysfunktionell och det var även min eftersom mina föräldrar inte älskade varandra från att jag var åtta år ungefär och fram till att de skildes när jag var 23 år gammal. Så man kan säga att jag har ett inre sårat barn i min själ som inte har läkt riktigt och som behöver tröstas. Det kan låta flummigt men för mig har dessa möten varit ovärdeliga och har gett mig så fantastiskt mycket. Både i form av identitet och igenkännnande, men även för gemenskapen och kärleken som finns på dessa möten. Det beror ju så klart också på om det är en bra grupp som har mötet, men jag har haft tur att gå på möten där gruppen varit jättefin. Var på flera möten i Västerås, som hade en jättefin grupp.

Dagarna börjar nu bli lite tråkiga eftersom jag inte har så mycket att göra mer än att sköta trädgården, tomten, laga mat, diska, städa och tvätta. Eftersom stugan inte är så jättestor så går det ganska snabbt. Skulle man städa jättenogrannt så skulle det ändå inte ta mer än en timme. Tror jag ska ge mig in på en storstädning idag faktiskt och sen avsluta med en lång promenad. Då smakar lunchen mycket godare sen, när man ansträngt sig fysiskt. Får se vad jag ska laga för mat idag, har några korvar som jag måste tillaga den här veckan så att de inte blir för gamla. Jag trodde att jag skulle ha mycket mer bekymmer med att laga mat än jag haft. Har man bara tid och är på bra humör så är det ingen konst att laga mat. Särskilt inte när man har en kokbok med bra recept och sen finns ju Internet fullt med recept.

Idag är det som sagt solsken och +21 grader. Blir skönt väder att promenera i,

Här promenerade jag igår. Otroligt vackert!

Vaknade till fåglarnas kvitter vid sju tiden i morse. Satte på kaffet och gick ut och satt mig på gräsmattan och tog en cigarett. Det är så himla underbart att vakna till solsken, fågelkvitter och ljumma sommarvindar. Det blåser förvånansvärt lite här för att vara en ö, men jag är ju förvisso på mitten av Öland, på inlandet.

Igår fick jag mail från Försäkringskassan att de tagit emot mitt läkarintyg, så nu dröjer det bara några veckor till innan jag får första utbetalningen om allt går som det ska. Jag har kollat på flera intressanta mopeder på Blocket i prisklassen 3000-4000 kronor. Tror att jag köper en begagnad ändå istället för att lägga 5500 kronor +500 kronor i frakt och ytterligare 500 kronor för en hjälm. Då är jag uppe i 6500 kronor och de pengarna kan jag göra nått roligare för, till exempel köpa kläder. Med tanke på att säsongen för mopeder bara är ca fem månader (maj till september) så känns det lite onödigt att köpa en helt ny. Men vi får se hur mycket pengar jag får från Försäkringskassan. Jag har en del skulder som jag måste betala av på också och det är viktigt för min självkänsla att jag börjar betala på dem. Hoppas Kronofogden inte går in och tar några pengar nu direkt utan att jag får vara ifred en månad i alla fall så kontaktar jag dem själv i juli eller augusti till och med. Då har jag betalat av de privata skulderna och kan koncentrera mig på att göra en avbetalningsplan till Kronofogden. Sen måste jag betala 2400 kronor i månaden till Uppsala Kommun också för min placering här på familjehemmet. Det är en vårdaavgift på 80 kronor om dagen som man måste betala om man har en inkomst. Men det är inga problem, det gör jag så gärna.

Träffade VD:n för Leva gruppen igår, Anders Berglund. Han var bara här i tio minuter men vi hann snacka om allt viktigt. Vi karlar brukar ju inte surra mer än nödvändigt till skillnad från kvinnofolket som kan tjattra i timtal om ditten och datten. Han tyckte att jag var ovanligt pigg för att ha 110mg metadon och det var ju kul att höra. Men jag vet att jag är väldigt tålig mot opiater, det har jag alltid varit. Därför så skulle det inte vara några problem att ge mig en höjning med 10mg till, men det får bli en senare fråga. Jag mår helt ok nu så jag klagar inte. Han tyckte i alla fall att jag skulle utnyttja möjligheten att vara med Bertil och arbeta. Det gör jag gärna, problemet är bara att jag har sagt till Bertil vid två tillfällen om att jag gärna vill göra nått, men han har ännu inte gett mig nått att göra. Han frågade sin dotter Ida om jag kunde vara med henne och märka fåren, men då var hon redan klar med det, jag tror inte hon ville ha mig med helt enkelt. Jag tänker inte tjata om att jag vill göra nått, det gör jag bara inte. Det ska räcka med att säga till en gång. Men min kontaktperson på Leva gruppen, Therese, sa att Bertil kunde vara lite seg ibland så man får ligga på honom om man vill något.

Jag har ju sagt till om fåtöljerna två gånger också, men han har ännu inte fixat fram någon ny nyckel till friggeboden där de står. Men jag ska be honom igen innan jag åker på Wilhelms dop den 21 juli för då kommer ju pappa och Irena med ner hit sen och då behöver jag fåtöljerna så att vi kan sitta skönt alla tre.

Men i morse så sa jag till Bertil att jag ville måla om staketet och det tyckte han var en bra idé. Så jag skall be honom om färg och penslar nu när vi åker in och veckohandlar om nån timme. Om han inte har färg förstås, men Anders (min granne) skulle måla om sina fönster och de är också vita så det lär nog behövas två hinkar till med färg. Sen vet jag inte om man kanske ska skrubba staketet först med rengöringsmedel så att färgen fäster bättre. Man kan ju slipa också, men jag tror inte att det behövs för det har inte flagnat så mycket, det ser bara risigt ut med grå, gammal färg. Tror det bara är grundfärg faktiskt. Vitt kommer passa mycket bättre och så får jag ju nånting att göra en hel dag. Jag ska göra det idag, jag måste be honom om färg och penslar bara, sen kör jag. Det kommer bli jättefint. Jag gillar att göra snyggt och nu när man har ett eget hus med tomt och trädgård så är det ju helt plötsligt jättekul med allt arbete som rör huset, tomten och trädgården. Skulle behöva låna en trimmer också så jag kan få ner allt gräs som växt sig riktigt högt intill staketet. Hittade ingen lie i redskapsboden så jag får försöka låna en trimmer istället.

Ska bli skönt att vi åker in och handlar idag istället för imorrn för jag har slut på frukostvaror. Det är det som går åt mest eftersom man går och småäter mackor och fil titt som tätt. Bara frukost och kvällsmat går det ju åt fyra mackor och två tallrikar fil så det tar slut fort. Sen är det gott på sommaren att äta kall mat när det är för varmt ute tycker jag. Då har jag ingen lust att äta het mat, sen blir jag inte lika hungrig när det är jätte varmt ute heller. Sen är det klart att om man bara är stillasittande så blir man ju inte så hungrig heller. Det är ytterligare ett skäl till att man måste ha nått att göra. Jag tog en promenad igår på 40 minuter, hade tänkt att gå en timme men jag orkade inte riktigt det, men idag kommer jag fixa det. Får se om jag struntar i det om jag ska måla istället. Men imorrn ska jag gå, jag tänker gå en timme varje dag så att jag går ned i vikt. Jag vill inte gå upp ett enda kilo till, det börjar bli ansträngande att röra på sig och det vill jag inte. Till och med att knyta skorna är omständigt för att magen är i vägen och så vill jag inte ha det. 1 juni ska jag börja simma också, det ska bli superskönt att komma igång med det. Då har jag lite att göra om dagarna. För har man ingen sysselsättning där man arbetar med kroppen så får man satsa på att hållla igång med friskvård istället. Man måste ju ta tillvara på chansen nu när man har all tid i världen att komma i form. Sen när jag får moppen ska jag åka in till Kalmar också och se om det finns nån schysst galleria där man kan shoppa.

Det ska finnas en stor gocartbana här på Öland också, ska åka till den när jag fått moppen. Det blir perfekt att åka dit när farsan kommer hit också så får jag chansen att utmana honom på en tävling. Ska ta med mig Anders och Bettan dit också när jag har moppe så kan vi åka alla tre.

Såg Disney filmen "John Carter" igår. Den var riktigt bra och fullspäckad med feta specialeffekter. Den hade en bra story dessutom och bra skådespelare så den kan jag varmt rekommendera. Hoppas det kommer en uppföljare. Undrar när uppföljaren till Avatar kommer. Den gick ju så bra både på bio och som köpfilm så en uppföljare är ju ett måste. Den ska man dock se på 3D bio för det är så grymma specialeffekter så den kommer inte tillrätta helt om man ser den på en datorskärm.

Nu ska jag fixa till frisyren så man ser proper ut när vi åker in till "stan". Det är mycket snygga brudar i Borgholm nu, turisterna börjar strömma hit också så det gäller att se fräsch ut. Jag tar varje chans jag får att ragga på brudar, om inte annat flörta lite lätt. Man vet aldrig när man träffar den rätta. Det kan ske i charkdisken på ICA eller bland plantorna på ÖG (bygg och trädgårdshandel i Borgholm).

Idag är det återigen strålande solsken, vindstilla och hela +15 grader, det ska bli uppemot 25 mitt på dagen. Det är snart dags för ett premiärdopp i havet. Har inte badat i havet sen tonåren när jag var på Gotland. Hoppas alla får en bra dag, det ska jag ha.

Vaknade fem över sju idag igen. Skönt att jag börjat kunna sova lite längre på morgonen. Då slipper jag vänta så länge på medicinen. Men jag sover ganska dåligt rent allmänt, alltså jag har inga problem att somna men jag vaknar tre till fem gånger per natt. Jag ska be min läkare om en höjning av metadonet. De andra klienterna här har fått mycket högre doser än vad jag har. Men å andra sidan så har de endast min läkare som ansvarig för deras medicinering. Eftersom jag tillhör Ulleråker i Uppsala så får inte min läkare bestämma själv över min medicinering. Han måste ta upp medicinska frågor på en rond som de har varje onsdag och så ska teamet, som det kallas, vara överrens om det skall ändras nått i dosering till exempel. Men min kontaktperson på Leva gruppen sa att jag skulle ta plasmaprov efter nån månad eller två för att se om jag kan få en höjning till. Men läkaren sa att han inte fäster så stor vikt vid plasmat, däremot gör teamet det... Nåväl, jag klagar inte på min dos, men jag vill ju helst att det skall vara perfekt, det är ju så lite som behövs. Det skulle räcka med 10mg till så skulle det vara helt perfekt. Jag ska bolla frågan med föreståndaren för Leva gruppen som kommer på besök idag.

Igår var en seg dag. Gjorde inte mycket. Jag var och hälsade på Anders och Bettan, men Anders är nästan alltid upptagen så det är inte alltid så kul att hälsa på honom. Danilo kom och hälsade på mig på kvällen och vi satt och snackade skit i nån timme eller så. Det var skönt att få ur sig lite galla, det behöver man emellanåt. Jag börjar bli riktigt sugen på att plugga nu, synd att det inte fanns någon sommarkurs på Linnéuniversitetet som var intressant. Det var typ kurser som "Läran om kvasikonstens historia" och "Näringslära för idrottare på elitnivå" och jag har ingen lust att läsa nått bara för läsandets skull.

Annars går jag bara och väntar på beslutet från Försäkringskassan så att jag kan få pengar. Man måste ju fan i mig ha pengar till nästan allt som är roligt här i livet. Jag försökte låna pengar på olika sms-låne institut igår men vart nekad på samtliga. Jag har helt enkelt för dålig kreditvärdighet. Det är spåren av mitt tidigare liv som jag får lida för nu. För nu skulle jag verkligen behövt ett lån och jag kommer ju till 99% säkerhet få pengar av Försäkringskassan så jag kan betala tillbaka. Men vad ska man göra, det är bara att vänta och se. Jag hoppas bara att läkarsekreteraren skickade in intyget, för jag har ofta den oturen att de glömmer att skicka in mina intyg eller som förra sommaren när jag var på Hornö LVM-hem, då en läkare använde fel blankett när han skrev sjukintyget, vilket resulterade i att jag fick vänta längre än brukligt på pengarna och hade jag inte ringt till Försäkringskassan så hade jag inte fått några pengar alls. Så det gäller att man är med på noterna. Särskilt jag för jag har ofta otur med såna här saker, det har jag ärvt från min far som också råkar ut för trassel med myndigheter och saker som han köpt är ofta trasiga eller har något ovanligt fel som bara inträffar en gång på miljonen och det råkar han ut för. Det är som en förbannelse.

Jag vart erbjuden att köpa min grannes EU-moppe igår. Den går fort som fan, 70km/h. Men den har inga fungerande blinkers och den har fel hjul monterade vilket leder till att den vobblar när man kör den plus att den har riktigt kass svängradie och det är ju inte meningen, de brukar ju tvärtom vara mycket smidiga att köra. Så jag kommer tacka nej. Köper hellre en spritt ny för 5500 kronor från Motorsweden. Då får man dessutom levererad till dörren, färdigregistrerad och klar för att köra. Så får det bli. Köper man billigt köper man dyrt som ett ordspråk lyder och det stämmer faktiskt. Vissa saker ska man inte snåla på och fordon är en sådan sak. Det handlar ju också om ens säkerhet. Sen är det kul att någon gång i livet ha möjligheten att kunna äga ett fordon som inte haft någon tidigare ägare och garanterat inte har några som helst fel. Om det inte är nått fabrikationsfel förstås, men det lär väl finnas en garanti på något år åtminstone när man köper en ny moped. Det är tydligen Sveriges mest sålda EU-moped och det förstår jag eftersom den är så billig. Gud vad jag tjatar om den där moppen märker jag men jag längtar så in i norden eftersom det innebär frihet att åka var jag vill när jag vill. Det är inte kul att fråga Anders hela tiden, känns som man utnyttjar han till slut och sånt hatar jag.

Ska höra med Anders Berglund idag (föreståndaren på Leva gruppen) om inte de kan köpa en moped åt mig och så avbetalar jag den. Det kan gå om jag har tur för Anders (min granne) fick göra så, fast då var det i och för sig Bertil som lade ut för moppen. Han får ju 15 000 kronor i månaden för varje klient han har här så just nu tjänar han 60 000 kronor i månaden på oss fyra som är här. Den enda utgiften han har är elen och den drar ju inte så mycket nu på sommaren. Så han har det gott ställt, han är mångmiljonär. Trots det är han så jävla enkel och det tycker jag är stort. All respekt för sådana människor som inte blir stora i munnen bara för att de är rika. Hans ena son däremot han är lite småkaxig för att han har pengar har jag märkt. Han köpte en ny Mercedes AMG för 600 000 kronor. Dock på avbetalning men ändå. Dessutom tror jag inte att han är så rik, det är ju pappas pengar med största sannolikhet. Om inte annat så har han hög lön och han gör inte många knop den mannen. För det första kommer han inte till jobbet förrän nio, tio tiden. Bertil går upp klockan sex som en riktig bonde men hans son dyker inte upp före nio oftast tio-elva. Sen så hjälper han till i slakteriet nån gång när det skall slaktas och det är inte så ofta de slaktar ändå. Resten av tiden jobbar han med cateringen och gästgiveriet och det är hans fru som lagar all mat. Så det han gör är mest administrativt arbete, samt att köra ut maten vid cateringbeställlningar då förstås. Snacka om soft jobb.

Bertils dotter däremot hon sliter verkligen. Hon är en riktig bondtös, men hon är sexig på nått sätt. Hon är jättecharmig och ser bra ut både i kropp och ansikte. Så där skulle man inte ha några problem med att kliva på, hehe. Det skulle inte göra ont i alla fall. Nu var jag lite sexistisk, men det bjuder jag på. Jag är ingen mansgris så jag har råd att skämta lite sexistiskt nån gång jag också. Skämt och sido, jag skulle kunna tänka mig att bjuda ut henne på en date framöver om jag bara tar mod till mig och lär känna henne först förstås. Man kan inte bara bjuda ut nån på date utan att lära känna dem först. Kan kan man väl men risken att man blir nobbad ökar ju dramatiskt i så fall.

Jag skulle verkligen behöva klippa mig nu. Jag har så tjockt hår så det lägger sig inte snyggt när jag blir långhårig, utan jag ser ut som figuren som fanns förut på godiset Polly. Brorsan brukade kalla mig för Polly när vi var barn, när han ville reta mig. Så jag behöver gå till en frisör, det får också bli när jag får lovor nästa gång. Om jag inte får pengar från Försäkringskassan så får jag i alla falll 1500 kronor från Leva gruppen och då får jag prioritera klippning framför mopedköp, så får jag på nått sätt försöka skrapa ihop pengar, men då hinner ju sommaren passera innan jag har råd att köpa en moppe. Då blir det ingen förrän nästa år, men jag håller tummarna att FK beviljar mig sjukpenning. Det har de ju gjort tidigare så det borde de göra nu med.

Behöver köpa lite kläder också eftersom jag gått upp i vikt med 10kg sedan jag började med metadonet 12 april. Så jag behöver köpa kalsonger och t-shirts och ett par vindbyxor samt en ziptröja, samtliga i storleken XXL för att det inte skall spänna och dra överallt. Hatar när det spänner i arslet och pungen framförallt. Det är svårt för mig just med t-shirts och tröjor eftersom jag är lång, har smala armar men är fet över bröstet och magen, vilket gör att jag måste ha XXL, men då är de så jäkla stora i ärmarna så det blir inte så snyggt. De borde ha en specialstorlek för oss som har smala armar men är fet över magen. I skjortor finns det storlekar som är anpassade för den kroppsformen, de heter 150-160 istället för 50-60. Skumt att de storlekarna inte finns i tröjor.

Vill köpa en ny Adidasdress i nån snygg färg. Älskar Adidas. Det fanns en snygg variant nu som är svart med orangea ränder. Hoppas det finns nån Intersport eller Team Sport här på Öland, det kan finnas i gallerian de har i Färjestaden. Där fanns i alla fall HM och Dressman såg jag och där kan man hitta t-shirts. kalsonger, snygga sommarskjortor och jeans i alla fall. Dressman har jäkligt snygga hawaii-mönstrade skjortor och shorts i sin sommarkollektion. Dressmann har gått från gubbkläder till att ha nånting för alla åldrar. De har även öppnat ett gäng butiker nu för storvuxna karlar. De heter Dressmann XXL och är ju perfekt för mig nu när jag gått upp till tresiffrigt. Det är respekt! Väger hela 110 pannor. Tänk om fettet kunde vara jämt fördelat över kroppen, då hade det sett riktigt snyggt ut. Eller om det var rena muskler istället. Får göra nått åt det 1 juni då de öppnar badhuset i Borgholm igen efter renoveringen. Ska be Bertil om ett simkort så jag kan börja hålla igång. Tänker inte bli en soffpotatis. Men 1 juni då börjar jag leva mer hälsosamt, det lovar jag. Nu har jag skrivit det här på bloggen, så nu kommer jag inte undan. Ni som läser den får gärna påminna mig 31 maj ifall jag skulle försöka smita. Men det tror jag inte för jag gillar ju att simma och jag vill hålla igång, det är bara så jävla trist att springa och promenader har jag i och för sig inget emot, det har bara inte blivit av. Ska ta en promenad ikväll när det är lite svalare. Ska köra en timme minst, det fixar jag. Det är riktigt skönt om man har musik i öronen. Jag gick 7km två gånger om dagen när jag var på Rällsögårdens LVM-hem 2008 och jag gick ner 10kg på två månader tack vare det. Jag styrketränade också tre till fyra gånger i veckan så jag var i riktigt bra form när jag muckade därifrån i december 2008.

Nu ska jag fixa till frissan och sen blir det en cigg. Idag är det återigen strålande solsken och +16 grader. Det blir en jättefin dag. Det är många soltimmar här på Öland.

Så här söta är kattungarna som Bertil fått. De är bara två veckor gamla och när de blivit 8-9 veckor så kan jag få en om jag tjatar lite. Skulle vara perfekt eftersom jag är ledig nu på sommaren och har all tid i världen att ta hand om en katt. Jag håller tummarna att jag får en kisse.

Idag vaknade jag faktiskt klockan 7 av alarmet på mobilen. Det var första dagen sen jag kom till Öland som jag sov så länge, det vart sovmorgon. Tror det berodde på att det var mycket svalare i morse än det var igår. Känns som det kan komma en regnskur idag, men meterologen på TV4 sa att det skulle bli solsken så vi får se.

Klockan 10:45 idag börjar de sända från det kungliga dopet från Slottskyrkan i Stockholm. Prinsessan Estelle skall döpas med stort pompa och ståt. De har bjudit in 600 gäster, de flesta kungligheter från hela världen, mestadels Europa, så det måste jag titta på. Jag tycker precis som de flesta svenskar att det är fascinerande med kungligheter. Det är lite som en saga. Det låter kanske lite larvigt men jag tycker det är fascinerande med royalister. De lever ju verkligen ett udda liv och allt som är udda är intressant tycker jag. Mainstream och vanligt är det tråkigaste jag vet. Fattar inte varför så många väljer att leva precis som majoriteten gör. Så kallade Svensson liv är inget för mig. Även om jag uppskattar lugn och ro, hederlighet och ärlighet så innebär ju inte det att man behöver vara precis som alla andra.

Jag gillar att klä mig snyggt, hålla rent och städat omkring mig, laga mat, ha fint i trädgården, ha ett arbete och hobbies som jag trivs med. Men någon typisk Svensson är jag inte. Särskilt inte med tanke på min bakgrund och det liv jag levt de senaste tio åren innan jag kom hit till Öland. Det som dock är bra med att jag ser ut som en Svensson rent utseende mässigt är att ingen kan se att jag är narkoman. De flesta nya människor jag träffar kan inte tro att jag levt det liv jag faktiskt gjort. I de allra flesta sammanhang så är det en fördel, men ibland kan det ligga mig i fatet eftersom jag kan få mer förtroende än vad jag egentligen klarar av. Många kan ta för givet att jag klarar av saker som jag inte kan, bara för att jag ser så proper och städad ut.

Jag träffade psykoterapeuten i Borgholm igår. Det är en kvinna i 50-års åldern som heter Lillemor och jag tror att hon är från Mälardalen någonstans, att döma av hennes dialekt. Hon var jättetrevlig och jag tror att det inte kommer vara några som helst problem att öppna sig för henne. Det största hindret för terapin, är precis som flera tidigare terapeuter sagt till mig innan Lillemor, att jag är väldigt mycket uppe i huvudet när jag pratar om händelser och känslor, istället för att det kommer från hjärtat. Alltså, jag är helt och hållet ärlig till 100% i det jag berättar om, men de menar att jag inte uttrycker några känslor, utan det kommer från intellektet när jag pratar om saker jag varit med om eller hur jag upplever olika situatiner och händelser. Det är ett av mina absolut största problem och anledningen till att jag inte klarade av att hålla mig drogfri genom 12-stegs programmet. Det är också anledningen till att en stor del av all terapi jag fått inte bitit på mig. Så jag måste på något sätt lära mig att börja prata om känslor samtidigt som jag känner det jag pratar om istället för att bara beskriva det rent intellektuellt. Det är precis samma problem som många akademiker har när de går i terapi och det är oftast rent undermedvetet, jag kan inte styra det och jag tror att jag aldrig lärt mig att känna känslor speciellt bra, förutom i tonåren, men sen lärde jag mig helt enkelt att stänga av för att orka med livet. Jag mådde så himla dåligt från tonåren och framåt så på något sätt stängde jag av alla känslor och lade locket på. Detta lock måste jag nu försöka lyfta på så att terapin ger bästa möjlliga resultat,

Terapeuten beskrev det också som att man kan bli terapiresistent om man gått i mycket terapi (som jag gjort) och det blir tillslut en vana att tala om sig själv som ett koncept och risken är då överhängande att man bara beskriver sig själv med intellektet (hjärnan) istället för med känslor (hjärtat). Man brukar prata om "den berömda halvmetern" som alltså är sträckan mellan hjärnan och hjärtat. Kopplingen däremellan kan ofta vara svår för oss människor som har högt intellekt och det blir ett hinder i det här sammanhanget och i många andra områden i livet. Till exempel har jag haft oerhörda problem med mina kärleksrelationer eftersom jag inte känner igen de känslor jag kännt och har upplevt känslorna som väldigt starka, nästan övermäktiga och svåra att hantera. Det är säkerligen en av anledningarna till att jag valt att leva ensam så långa perioder av mitt liv. Jag har egentligen bara haft två längre förhållanden och det längsta varade bara ett år, så det säger ju rätt mycket om hur stora problem jag har med mitt känsloliv. Detta vill jag såklart ha hjälp med eftersom jag precis som de flesta människor vill uppleva kärlek som något positivt och vackert, inte som en börda. Jag vill ju också bilda familj i framtiden och hitta "den rätta" att stadga mig med.

Men jag tänker att jag måste bli hel först och lära mig känna känslor igen och framförallt som jag sagt tidigare, börja älska mig själv för att kunna älska någon annan. Jag vet inte i vilken ålder jag kände känslor senast, men jag tror det var i 15-års åldern som jag för första gången började stänga av mina känslor. Jag känner såklart känslor nu också, jag är ingen robot, men jag vet inte vad jag känner många gånger och jag känner aldrig starkt för något eller någon och det är faktiskt inte alls kul och det är ett stort handikapp som jag aldrig berättat om för någon tidigare. Det är pinsamt och jag skäms eftersom jag inte vill att andra människor ska uppfatta mig som en psykopat eller känslokall för det är jag inte. Jag bryr mig om andra människor, framförallt min familj såklart, men jag har även stor empati för andra människor och jag brinner för att hjälpa människor som har det svårt. Jag har länge skänkt pengar till olika hjälporganisationer, bland annat Amnesty och Stadsmissionen, men jag har också stöttat bekanta och även personer som jag precis träffat när de haft det jobbigt psykiskt eller själsligt. Jag stöttade många när jag gjorde behandling på Val-Bo behandlingshem i Norrköping och jag har hjälpt folk på avgiftningar när jag varit tillräckligt stark själv. Så nog har jag ett hjärta som alla människor, men jag har som sagt problem med att uttrycka mina känslor och identifera dem. Så detta hoppas jag att min psykoterapeut ska kunna hjälpa mig med.

Vet inte riktigt vad jag skall hitta på idag, hade tänkt att kanske fixa lite i trädgården om vädret tillåter det. Jag längtar som fan tills jag får pengar av försäkringskassan (OM de beviljar det förstås) så jag kan köpa en moped så jag kan ta mig runt ön som jag vill, när jag vill. Det är så mycket jag vill göra och se här på Öland så jag hoppas de tar beslut snabbt så jag kan få pengarna i början/mitten på juni åtminstone. Jag vill börja simma två till tre gånger i veckan, utforska naturen, gå rundvandring på slottet och andra fornlämningar, köpa lite saker till stugan, shoppa lite sommarkläder, spana på brudar, åka gocart, besöka kamelfarmaren, bada i havet, besöka Böda camping som är norra Europas största camping mm. Så allt hänger på att Försäkringskassan beviljar mig sjukpenning så att jag får ekonomin att göra det jag vill göra. Dagens EU-mopeder (mopedscooter) drar nästan ingenting i soppa, så det är ett billigt färdmedel och nöje. Det gick bara 1 liter när jag körde tur och retur mellan Jordsläta och Borgholm, en sträcka på sammanlagt knappt fyra mil.

Idag är det halvklart och +15 grader. Hoppas det blir en bra dag.

Åkte förbi Borgholms slott häromdagen. Här ska Lars Winnerbäck spela i sommar. Ska försöka gå på den spelninen. Akustiken är grym här inne. Har varit på en konsert här 1998 tillsammans med SSU. Vi var på valläger, jag och min bästa vän Kalle, tillsammans med hans syrra om var politisk aktiv i SSU. Jag och Kalle åkte mest med för att ha skoj och det hade vi, trots att det regnade precis hela tiden den veckan...

Vaknade tjugo över sex idag igen. Jag behöver inget alarm längre, helt sjukt hur man kan vakna samma klockslag dag efter dag. Har precis ätit frukost och druckit morgonkaffe. Det är den godaste koppen på hela dagen tycker jag och så gör den ju gott också eftersom man piggnar till efter två rejäla muggar. En bra start på dagen för kropp och själ. Till frukost äter jag alltid en tallrik med yoghurt eller fil om jag inte har yoghurt och ICA's Crunch med äpple och kanelsmak. Så jäkla gott och så får man igång magen. Frukost är ju det viktigaste målet på hela dagen sägs det och jag är villig att hålla med om det. Tyvärr är jag inte alltid så hungrig på morgonen så jag brukar vänta med att äta en timme efter att jag vaknat. Gillar inte att tvinga i mig föda bara för att man måste äta. Hunger är ju den bästa kryddan.

Idag ska jag träffa min KBT-terapeut för första gången, inne i Borgholm klockan halv fyra. Det ska bli spännande. De andra klienterna tyckte inte att det gav dem nånting, men de har ingen lust att prata om sina problem så det har säkert med det att göra. Det är ju som jag skrev igår att om man inte är motiverad så fungerar inte terapin och vill man inte prata om sig själv så blir det ju bara krystat och jobbigt. Men jag vill prata om mig själv, jag behöver det för att ventilera mina tankar, sortera och identifera vad som är vad. Ångest till exempel är ju en mix av olika känslor och tankar, så vill man få hjälp att minska sin ångest och lära sig hantera den så behöver man sätta ord på den och identifera vilka känslor det är som ger upphov till ångesten. KBT är den mest effektiva behandlingsformen mot ångest och det är vad läkarna föreslår som förstahands val mot ångest, före medicinering. Så man har ju allt att vinna på att ge terapin en chans, det är ju inte skadligt. Psykodynamisk terapi däremot, som jag prövat på bland annat Älvgårdens LVM-hem i Hedemora det kan vara skadligt. Eftersom det bygger på att man går tillbaka till olika händelser och trauman så blir det som att man river upp ett sår, om och om igen och vad  händer då? Jo, det blir infekterat. För mig skapade det bara mer ångest och nedstämdhet.

KBT däremot går ut på att man tittar på sina problem och får verktyg för att lösa dem. KBT är mer "här och nu och framåt" och man tilldelas en verktygslåda som man sedan kan använda om man vill och det tänker jag göra. Det handlar också om att gå emot sina rädslor för att övervinna dem. Det kan tex gå till så att man får en hemläxa. Är man till exempel rädd för att åka buss på grund av socialfobi så kan man få till uppgift att gå på en buss och åka en hålllplats. Nästa gång åker man två hållplatser, gången efter det tre osv tills man kan åka buss utan besvär. Man tar små steg framåt för att övervinna sina rädslor och det är mycket effektivt. Det handlar om att omprogammera hjärnan så att man lär psyket att inget farligt kommer att hända en trots att man gör något som man är rädd för och hela ens kropp och själ kan skrika "fara" och det kan kännas som man ska dö, men med små steg framåt så lär man kropp och själ att så inte är fallet och plötsligt så märker man att man kan göra de där sakerna som man förut var livrädd för. Därför är KBT så effektivt och har man en bra terapeut som man trivs med och känner sig bekväm med (det är såklart också viktigt) så är KBT hur bra som helst och därför tycker jag att man ska ge det en ärlig chans. Vad har man att förlora på det liksom?

Men jag kan inte bestämma hur andra ska leva sina liv, jag kan bara förändra mig själv och bestämma vad jag ska göra med mitt liv och jag vill bli kvitt mina rädslor och om jag inte kan bli kvitt min ångest så vill jag i alla fall reducera den och lära mig att hantera den. Jag har ju gått i KBT förut och fått verktyg som jag haft stor nytt av, jag vågade tex inte åka buss under en period i gymnasiet men tack vare KBT så kan jag göra det idag så för mig fungerar det jättebra och därför är jag sugen på att börja igen och jag tror att man aldrig blir helt färdig, det finns ju alltid saker man kan utveckla som människa och bli bättre på så jag går gärna i terapi hela livet om jag får. Man kan ju tänka på vad det skulle kosta om jag skulle betala terapin själv, bara det är ju ett skäl att gå i terapin nu medan man får chansen att göra det gratis. Dessutom så är jag ju sjukskriven och har inget annat för mig så det är ytterligare ett skäl att gå dit. Så klockan halv fyra idag sätter jag mig i terapifåtöljen. Bertil skulle skjutsa mig till Borgholm så det räcker om vi åker klockan tre, det är bara 2 mil till Borgholm härifrån Jordsläta som byn heter.

Annars händer inte så mycket idag. Jag går tålamodigt och väntar på att jag ska få ett beslut från Försäkringskassan om sjukpenningen. Det brukar ta 2-3 veckor innan man får ett beslut med posten och det har bara gått en vecka än så länge. När jag väl fått det brevet så fyller man bara i från och till vilken period det gäller, skriver under försäkran att uppgifterna om datum och inkomst stämmer, skickar in det till Försäkringskassans lokala kontor i orten där man är mantalsskriven och sen tar det ca 2-3 veckor till sedan betalar de ut pengarna till uppgivet bankkonto. Så fort jag fått in pengarna på kontot ska jag ringa på en annons i Kalmar om en EU-moped för 3000 kronor som bara gått 90 mil. Det är ett riktigt bra pris så jag kommer slå till direkt om den finns kvar. Risken är stor att den hinner säljas eftersom det är mopedsäsong nu, men annars kan man köpa en sprillans ny för 5500 kronor på www.motorsweden.se och för 500 kronor till så levererar de mopeden hem till dörren med lastbil från DHL, färdigregistrerad och monterad. Det är också ett bra pris och får jag mer än 12 000 från Försäkringskassan så kanske jag slår till på en sådan för då är man ju garanterad att den är i bra skick och håller några år. Men om den begagnade är i bra skick så är det helt klart värt att köpa den för 3000 kronor för 90 mil är inte mycket. Ägaren hade bara haft den till att pendla med till och från jobbet och det var en kvinna som ägt den = bra för de brukar inte köra så vårdslöst som pojkar och män gör...

Så jag längtar tills jag får pengar från FK. Fast först och främst gäller det att de beviljar sjukpenningen, men de borde de göra eftersom de alltid gjort det tidigare när jag varit i behandling och eftersom det här är en helt ny behandlingsform för mig, jag har aldrig varit på familjehem tidigare och jag har aldrig haft metadon samtidigt som jag är i behandling så är det ytterligare skäl att bevilja sjukpenningen. För om man gjort samma behandlingar flera gånger och ändå inte lyckats hålla sig drogfri (frisk från sin sjukdom) så kan de neka en sjukpenning eftersom de då kan hävda att rehabliteringsformen inte ger önskvärt resultat. MEN jag har faktiskt fått pengar flera gånger från dem när jag varit på 12-stegs behandlingar. Det handlar också om att man ska få rätt handläggare och jag har haft tur att få en som är schysst. Har haft samma hela tiden så hoppas att jag har henne nu med.

Nu ska jag ta en cigarett i trädgården. Måste vattna mina pelagoner också så att de håller sig vid liv. Än så länge håller de färg och form i alla fall. Idag är det strålande solsken och vindstilla igen och jättevarmt, hela +16 grader redan och det ska bli uppemot 22 grader sa de på Nyheterna. Vi håller tummarna för det. Här nere är det verkligen sommar. Det är en serenad av fågelkvitter dygnet runt och jag har aldrig sett så många olika blommor på samma ställle. Varenda äng är fylld av färglada blommor och alla träd har slagit ut i blom. Syrenerna har redan blommat, annars brukar de ju komma lagom till skolavslutningen, men det kanske bara är i Mälarregionen för jag gissar att våren och sommaren kommer tidigare här nere. Öland sträcker ju sig från mellersta Småland till Blekinge från norra udden till den södra. Det ska bli riktigt skoj att utforska ön på moped sen. Packa en ryggsäck med fika och ge sig ut på upptäcksfärd. Jag känner mig som barn på nytt! Hoppas alla får en bra dag, det ska jag ha.

Igår premiär eldade jag i braskaminen i sovrummet. Jag bar upp en av sängarna från sovrummet upp till vinden så att jag får mer plats i sovrummet. Så nu har jag en myshörna framför brasan där man kan sitta på kvällarna eller om det är dåligt väder på dagen och mysa framför en sprakande eld med en god bok eller tillsammans med en vän och en kortlek. Jag skall be Bertil att öppna friggeboden som står på min tomt, för därinne finns två jättefina skinnfotöljer som skulle passa perfekt i mitt sovrum. Frågade han om det igår men han visste inte var han lagt nyckeln, så i värsta fall får man bryta sig in, men det vill jag inte göra, det får han göra i så fall.

Jag var och grillade hemma hos Anders och Bettan igår, Danilo var också med. Vi åt fläskkarré med potatisgratäng, tsatsiki och bearnaisesås. Drack iskall Coca Cola till det och hade jättetrevligt. Jag har inga problem att umgås och ha trevligt utan alkohol nu för tiden. Förr så skulle jag alltid dricka öl eller vin när jag grillade, det var liksom obligatoriskt. Men nu är jag inte ens sugen på en kall öl. Det är så skönt att jag inte får dricka eftersom jag har metadon, för då behöver jag inte ens fundera på det och om någon frågar varför jag inte dricker så förklarar jag bara att jag inte får pga att jag har metadon, sen är den frågan ur världen. Det är bara fördelar med det, jag slipper vakna upp bakfull dagen efter och jag sparar mina pengar. Sen är det bra att man får lära sig att umgås och ha skoj utan att man är full. Social träning kan man kalla det. Jag var ganska blyg av mig när jag var yngre, men med åren har det försvunnit och idag har jag inga problem med att lära känna nya människor och det känns jätte bra att jag blivit av med min blyghet. Det kan jag tacka alla terapeuter och behandlingshem jag varit på för.

Imorrn ska jag börja i KBT-terapi här på Öland i Borgholm. Det är en kvinna som heter Lillemor som Leva gruppen har anlitat i alla år de haft familjehem på Öland. Hon ska tydligen vara bra sa min kontaktperson och hon var glad över att få mig som patient eftersom jag gillar att arbeta med mig själv i terapi. Så nu får hon något att bita i! Många som går i terapi via familjehem eller behandlingshem har egentligen ingen lust att prata om sig själva och då blir det inget bra. All terapi måste bygga på frivillighet och motivation för att det skall lyckas. Jag ser fram emot det. Äntligen får jag något att göra. Just nu är jag ju ledig eftersom skolan inte börjar förrän i september så det blir lagom att gå i terapi två gånger i veckan.

Det ska för övrigt bli skoj att börja plugga igen i höst. Jag har inte suttit bakom skolbänken sedan 2004 när jag läste Informatik med Systemvetenskap på Mälardalens Högskola i Västerås. Så jag är ganska ringrostig nu men man kommer snabbt in i det. Jag gillar högskolestudier eftersom man får lägga upp schemat själv. Det finns inga krav på närvaro på föreläsningarna och man läser så mycket som man vill. Jag brukar läsa hela boken som man får till kursen om den är intressant. Nästan alla kurser jag läste på MDH så var kurslitteraturen på engelska och facktermer kring IT är ganska avancerat på engelska så det var inte skoj att läsa de böckerna. Men om jag kommer in på Psykologi kursen som jag har som förstahands val så tror jag att de flesta böckerna är på svenska faktiskt. Sen så utvecklas inte psykologin lika snabbt som IT-området vilket gör att man säkert kan köpa begagnad kurslitteratur från förra året och ändå vara up to date. Det kan till och med vara samma upplaga detta år om jag har tur. Då spar man mycket pengar eftersom kurslitteratur är svindyr. En bok kan kosta mellan 400 och 2000 kronor. Det är den post av utgifter som äter upp mest av studenternas studiemedel. Så man kan tjäna mycket pengar på att vara ute i god tid och köpa kurslitteraturen begagnat. Så fort jag vet om jag kommit in ska jag leta litteratur på nätet.

Jag har tidigare bara läst psykologi på gymnasienivå så det ska bli spännande att se om jag klarar av den nivå som det är på universitet. Jag valde psykologi eftersom journalistikkurserna var fulla. Det var bara psykologi och statsvetenskap som var intressant, som man kunde söka så här sent efter sista antagningsdatum som är 15 april för höstterminen. Sen var jag ju tvungen att hitta kurser som går i Kalmar också eftersom det blir för långt att pendla mellan Öland och Växsjö. Linneuniversitet har sina lärosäten i både Kalmar och Växsjö, precis som många andra högskolor och universitet som finns i två eller fler städer. MDH hade ju kurser både i Västerås och Eskilstuna, minns att man alltid vart sur när nån föreläsning var i Eskilstuna eftersom man då var tvungen att gå upp en timme tidigare för att hinna med tåget från Västerås. Läste i UNT för några veckor sedan att Uppsala Universitet gått ihop med Gotlands Högskola. Jobbigt om man har en föreläsning i Visby klockan 09.00 och bor i Uppsala...

Det har mycket att göra med att universiteten och högskolorna får ett bidrag från regeringen på x antal miljoner om de väljer att gå ihop med nån annan skola. Money, money, money makes the world go round.

Jag kanske fastnar för psykologi och väljer att läsa hela programmet istället och sadlar om till pskolog istället för journalist. I så fall blir jag nog den första psykologen i Sverige som har metadon. Vet att det finns folk som är sjuksköterskor som har metadon, kanske till och med någon läkare. Men skulle jag bli legitimerad psykolog så skulle jag inte berätta för min arbetsgivare att jag har metadon. För folk har tyvärr fortfarande mycket fördomar kring metadon så det är inte läge för att vara helt ärlig om det ännu. Jag skulle ju passa perfekt som psykolog på ett LVM-hem eller behandlingshem eftersom jag har stor erfarenhet av det. Då gäller det bara att söka jobb på ett LVM-hem eller behandlingshem jag inte varit på. Undrar om man får jobba på ett ställe som man själv varit klient på? Det måste ju vara upp till föreståndaren på respektive instution antar jag.

Jag är ju ganska empatisk och förstående gentemot andra människor så jag tror faktiskt att jag skulle bli en bra psykolog, utan att skryta om mig själv. I Sverige får man ju knappt säga att man är bra på något, Jantelagen har forfarande ett hårt grepp om svenska folket. Jag hoppas att med generationsskiftena så kan vi förinta Jantelagen för gott. Den är bara av ondo. Man ska kunna vara stolt över sig själv och kunna säga att man är bra på saker utan att känna dåligt samvete över det. I de flesta andra länder får man lära sig tidigt som barn att stå upp för sig själv och framhäva det man är duktig på, dels för att lära sig att "sälja" sig själv till framtida arbetsgivare men också för att stärka sin självkänsla och självförtroende. I USA tar man verkligen fasta på det och barnen får redan i första klass träna på att hålla föredrag framför sin klass där de ska framhäva sig själva. Många svenskar uppfattar amerikaner som kaxiga och självgoda, men det är ju för att de har det i sig, att stå upp för sig och sin sak och tro på sig själv. Jag tycker det är en bra egenskap och önskar att vi kunde införa det systemet även i Sverige.

Jag minns att vi i skolan fick hålla föredrag väldigt sällan och inte förrän i tredje klass första gången. Många barn är ju blyga och det bästa sättet att bli av med blyghet är att gå emot rädslan att tala inför folk. Ju mer man gör det, desto mindre blyg blir man och till slut kan man tala inför stora folksamlingar utan att bli nervös. Lite nervös ska man vara, så att man blir taggad, men inte såpass att man inte kan framföra talet/föredraget.

Jag har själv tränat på att stärka min självkänsla och självförtroende i vuxen ålder, för jag hade väldiga problem med detta redan från tidiga tonåren och jag tyckte inte om mig själv och tyckte inte att jag var bra på nånting. Det är en stor del i varför jag började med droger. När jag tog droger så tystnade den inre rösten som ständigt kritiserade mig och sa att jag var oduglig. Tack vare månader av gruppterapi och övningar för att stärka jaget så tycker jag idag bättre om mig själv. Jag älskar inte mig själv men jag tycker inte illa om mig och det är ett stort steg framåt för mig. Med hjälp av mer terapi så kommer jag lära mig att älska mig till slut. Och det är ett måste för att man skall kunna älska någon annan. Så länge man inte älskar sig själv så kan man inte älska någon annan heller. Logiskt, eller hur? Därför väntar jag med kärleken tills jag känner mig hel. Då kommer det märkas att jag tycker om mig själv och då får man en helt annan utstrålning och hållning som förhoppningsvis attraherar någon av det motsatta könet. Så har jag fått lära mig att det fungerar och det är också mina erfarenheter från tidigare förhållanden. Det är också ett måste om jag skulle välja att läsa till psykolog. Ska man kunna hjälpa andra så är det ju en fördel om man är klar med sig själv också. Fast psykologer får faktiskt gå i terapi också hos en annan psykolog. Jag tror till och med att det är ett krav för att man skall få jobba som psykolog. Det ingår att man ska ha gjort ett visst antal timmar i terapi hos en legitmerad psykolg och sen när man själv fått legitimationen och praktiserar som psykolog så brukar man i regel gå i terapi en gång i veckan för att säkerställa att man inte överumplas av alla svåra livsöden man möter och inte knäcks av det och tar med sig jobbet hem.

Det är jätteviktigt. Jag har en barndomsvän vars mamma är psykolog. Jag minns att hon brände ut sig till slut för att hon tog med sig jobbet hem och inte kunde släppa det hon fått höra under arbetsdagen. Hon tog åt sig för mycket och vart helt knäckt. Minns att hon vart heltids sjukskriven till slut och låg i soffan hela dagarna och kollade på såpor på TV och vräkte i sig godis och kakor. Hon vägde nästan 200kg till slut. Mycket tragiskt, hon var en sån fin människa och säkert en duktig psykolog. Men hon tog åt sig för mycket av alla patienters berättelser och kunde inte varva ned efter jobbet. Det är ofta såna människor som tar till alkohol eller droger för att trösta sig själva. I hennes fall var det socker som var trösten. Det är samma mekanismer som en drogmissbrukare och stimulerar dopamin precis som droger, bara att det inte är lika starkt och det sitter inte i så länge heller, därför som matmissbrukare äter hela tiden, för att kicken är så kortvarig. Tror hon åt sig till en diabetes också.

Nåväl. Vi får se om jag fastnar för psyologi och om jag har fallenhet för det. Journalistik är ju det jag brinner för och det vet jag att jag behärskar. Jag är duktig på att skriva och jag är hyfsat allmänbildad också, om inte annat så tycker jag om att utvecklas och lära mig nya saker, så jag följer nyheterna varje dag, både på TV och i tidningar och Internet. Det är ett måste för att bli en bra journalist, att man är hungrig på kunskap och ser till att man är ajour med verkligheten. Så det skulle passa mig som handen i handsken. Jag älskar ju att skriva, vilket säkert märks i min blogg, eftersom jag skriver ganska långa inlägg.

Jag skulle kunna sätta ihop alla dagarna till en bok efter ett år. Då får jag ju ihop minst 365 sidor och det är ju ganska lagom storlek på en bok. Men jag får nog redigera innehållet ett par gånger först för att undvika upprepningar och framförallt för att stryka sådant som inte är intressant för läsaren. Det är en dröm jag har, att få ge ut en bok. Tror att en självbiografi skulle kunna sälja bra. Eftersom jag skiljer mig ganska mycket från den typiske bilden av en missbrukare så skulle det nog vara intressant att läsa en sann berättelse om en människa som växte upp under trygga förhållanden i en radhusförort med god ekonomi, men som ändå vart fullblodsnarkoman. Finns inte så många böcker som skildrar en person som fastnat i drogmissbruk trots att jag hade alla förutsättningar i världen att bli något annat. Det är ju bara att titta på min bror, han har ju aldrig rört en drog och har ett fantastiskt bra liv idag.

Jag har i och för sig ett jättebra liv jag med just nu, men det har ju inte sett ut så tidigare. För bara två månader sen var jag hemlös och fick jaga pengar och droger varenda dag för att orka leva. Så jag tror och hoppas att en självbiografi med den vinkeln har ett läsarvärde. Får snickra ihop ett utkast och skicka runt till några förlag och se om nån nappar. Farsans sambo har en bekant som känner en person som har ett förlag, skulle ju kunna höra med henne om hon kunde skicka in utkastet till mig när jag är klar. Skulle kunna göra klart det lagom till att skolan börjar i september, för sen kommer jag inte ha tid till det om jag skall studera på heltid. Det blir alltid mycket läsa i början av kurserna och så är det ju föreläsningar 2-5 gånger i veckan. Sen har man ju deltentor och en sluttenta i varje kurs också som ju är grande finale liksom och till dom behöver man studera oerhört intensivt om man skall klara av dem. När man väl sitter där på tentan så gäller det att man har gjort sina läxor och läst på, annars är man chanslös. Jag minns att jag trodde att jag skulle fixa tentorna på MDH utan att läsa på innan eftersom jag trodde att jag kunde "data" eftersom jag suttit framför en skärm åtskilliga timmar varje dag. Men så var inte riktigt fallet. De frågor som kommer på tentorna är allt annat än frågor som man kan svara på i huvudet. Så¨det vara bara första kursen som jag klarade tentan utan att plugga innan och det var en kurs som hette "Grundläggande IT-kunskap" och det var gymnasienivå på den kursen typ, det var en sån kurs som nästan alla program har som första kurs, säkert för att man skall orka med nollningen utan att misslyckas med studierna.

Det var frågor som typ "Vad betyder förkortningen LAN?". Det är sådant som man kan utantill, om inte annat så kunde man gissa sig till svaren och allt som oftast ha rätt. Men redan andra kursen så var det omöjligt att klara tentan om man inte läst kurslitteraturen och varit med på föreläsningarna. Så fungerar det på högskolan.

Nu ska jag gå ut i min trädgård och ta en cigg och ett glas cola i solen. Det är återigen strålande solsken, vindstilla och +15 grader.

Köpte denna tröja igår i Borgholm för endast 150 kronor, nedsatt från 300 kronor, som hittat! Blir perfekt att ha när jag åker moppe och på lite svalare sommarkvällar. När man kommer upp i 50km/h och där över så behöver man ha en tjock tröja eller jacka för att inte frysa. Det hade jag glömt sen jag körde moppe sist, för 15 år sedan. Kände mig som tonåring på nytt, hehe. Det är så jäkla skönt att glida omkring på en moppe på sommaren. Speciellt med dagens EU-mopeder som är automatväxlade och där man har fötterna i mitten, skyddade av ramen. Inte som när jag var 15 och körde en Casal. Det var en Portugisisk kopia av Zundapp kan man säga. Den hade fyra växlar och läckte olja så man vart alltid skitig på byxor och skor minns jag. Sen var den seg som fan så var det minsta motvind gjorde den inte mer än 30km/h, hade man medvind kunde man om man hade tur, komma upp i 45km/h.

Jag längtar tills jag får pengar av Försäkringskassan så jag kan köpa en egen moped. Är alltid jobbigt att behöva be om lov att få låna mopeden tycker jag. Vet inte varför, men jag tycker det känns pinsamt. Men å andra sidan, man kan ju inte få mer än ett nej. De är dock riktigt schyssta, Anders och Bettan som äger mopeden så det är inga problem. Jag tankar ju den åt dom så de kostar ju dem inget i alla fall. Men det är i alla fall skönare att ha en egen så man kan ta en tur precis när man känner för det. Sen tycker jag om att våra mina leksaker också. Pojkar och deras leksaker vettu..,

Jag köpte två Pelagoner plantor igår inne i Borgholm. Planterade dem i min rabatt intill husväggen och det vart jättefint. Ska göra det till en ny rutin att köpa minst två plantor varje gång vi åker och veckohandlar i Borgholm. Det kostar bara 10-30 kronor per planta beroende på vad man köper så det kan man unna sig. Fan vad kul det är att göra fint och pyssla om trädgården nu när man har en egen. Det var inte alls lika kul att sköta om mamma och pappas trädgård ute i Stovreta minns jag. Men nu när man har en egen är det hur skoj som helst. Det är lustigt det där vad människan är egoistisk. Men det ligger ju i vår natur så det är inget konstigt. Det enda jag behöver göra nu är att klippa gräset som börjar bli lite väl långt. Bertil hade sparat det åt mig sa han för att jag skulle få se alla vackra blommor och det var ju snällt, men nu vill jag att det klipps och så har inte skett ännu. Har sagt till han varje dag sen jag kom i onsdags men hans dräng Jim har ännu inte varit förbi med åkgräsklipparen. Jag kan gärna klippa gräset själv men det vill inte Bertil. Status Que alltså. Hatar när man inte får förtroende för jag är duktig på att klippa, jag klippte gräset på Hornö LVM-hem förra sommaren med en åkgräsklippare och det var inga problem. Jag orkar inte tjata på folk, det är det värsta jag vet, men vad ska man göra när man inte har en gräsklippare?

Sen såg jag igår när jag rekade på tomten att det står två stycken jättefina skinnfotöljer inne i en av friggebodarna på min tomt. Tyvärr passar inte min nyckel till låset så jag kommer inte in där. De skulle passa riktigt bra inne i mitt sovrum framför öppna spisen. Tänkte kasta upp en av sängarna på vinden och ställla fåtöljer där inne istället och ett bord mellan dem så kan man ha det som kombinerad dator och myshörna. Man kan sitta därinne och spela kort till exempel, eller bara slänga upp benen på en av fåtöljerna och läsa en god bok framför en sprakande eld. Det är ju inte helt fel. Får se om jag tar mod till mig och går upp och frågar Bertil om han kan öppna boden så jag kan bära ut fåtöljerna, OM jag får lov att ta dem vill säga. Men de borde ju inte vara några problem för de står ju bara där och samlar damm annars. Får höra med Anders om han kan hjälpa mig att kasta upp en säng på vinden. Då kan gästerna sova däruppe så har jag mitt sovrum för mig själv. Man ska ju utnyttja de utrummen som finnns.

Det är som en större tvåa det här. Jag använder vardagsrummet som matsal också. Vinden är riktigt stor så där skulle man kunna inreda också och göra fint för gästerna. Det lär komma många och besöka mig i sommar kan jag tro. Både pappa, Irena och mamma har spikat att de kommer och hälsar på. Sen skulle en kompis från Nordmaling som är på familjehem i Östervåla utanför Uppsala, komma och hälsa på i sommar också. Det är skönt att jag har två sängar extra så att mina gäster kan sova över. Det fick de ju inte göra på Sagahemmet som jag bodde på i vintras så nu äntligen kan jag bjuda hem mina kompisar. För de som har långt att resa vill ju inte bara komma över dagen när de väl kommer. Men det hade föreståndaren ingen förståelse för på Sagahemmet. Fan vad glad jag är att jag slipper Uppsala. Jag hatar den staden numera. Eller egentligen inte staden i sig men dess politik och sättet som myndigheterna i Uppsala arbetar på. Det är som att alla ska demonstrera sin makt så fort de får chansen. Sen så samarbetar inte de olika myndigheterna med varann, inte ens när det är olika avdelningar i samma organisation så kan de samarbeta. Jag tänker framförallt på Uppsala Kommun som är den största arbetsgivaren i Uppsala för övrigt.

Oj vad jag har stridigt med Uppsala kommuns olika avdelningar. Narkotikagruppen och Försörjningsstöd är ett bra exempel på hur två avdelningar i samma organisation inte kan samarbeta. För att inte tala om det kommunala bostadsbolaget Uppsala Hem. Nej, tack gode gud för att jag lyckades ta mig därifrån till slut. Får ångest bara jag tänker på hur jag kunde ha haft det om jag blivit tvungen att bo kvar där. Samtidigt blir jag så oerhört glad och tacksam för att jag fick chansen att åka hit istället. Jag vill aldrig flytta tillbaka till Uppsala igen. Den saken är klar. Så jag får verkligen hoppas att de förlänger min placering med sex månader till i november. Men det tror jag nog att de gör. Det kostar ju mer att ha mig i Uppsala, dessutom så kan jag betala 2400 kronor i månaden till Uppsala kommun när jag är här, det kan jag inte göra när jag bor i Uppsala eftersom jag då inte har rätt till sjukpenning. Så det är bara win-win att ha mig här, för alla inblandade parter.

Men det är ingen idé att börja oroa sig över det redan nu, jag har ju precis kommit hit. En sak i taget och det viktigaste först. En dag i taget är också en bra harang. Alla tre uttrycken används flitigt i 12-stegs rörelsen och jag är villig att hålla med dem och följa dem till 100% faktiskt. Det finns många saker som är bra med 12-stegs programmet. Bara för att jag inte kan leva efter det till punkt och pricka så betyder det inte att andra inte kan göra det. Så jag dömer inte ut det bara för att inte jag klarade av att vara drogfri genom det. Det är härligt att de jag pratat med som jag gjorde behandlingen med på Val-bo i Norrköping tycker att det är bra att jag fått metadon och lyckönskar mig. Annars brukar många 12-stegare döma ut metadonprogrammet helt och avsky dem som valt den vägen. Genväg kallar de det och att man inte är drogfri. Men jag väljer att inte gå in i strid om det eftersom de är övertygade om sin sak och inte vill ändra sitt synsätt kring metadon. Då är det heller ingen idé att ödsla engergi på försöka övertyga dem om att de har fel. Men som tur är så tycker inte alla så.

Idag ska jag låna moppen om jag får och åka in till Borgholm igen och köpa en glass och sitta vid strandpromenaden och bara njuta. Får höra med Anders och Bettan om jag kan låna den i två timmar. Sen ska jag som sagt fråga Bertil om jag kan låna nyckeln till friggeboden och bära ut fåtöljerna. Det är strålande solsken idag och +14 grader.

Vaknade tjugo över sex idag igen utan att jag ställt klockan. Helt otroligt hur man kan vakna på exakt samma klockslag dag efter dag. Skönt är det att vakna tidigt, brygga lite kaffe och njuta av en nybryggd kopp och en cigarett i trädgården. Dessvärre är gräset lite väl högt nu, det skulle ju klippas igår sa Bertil men så skedde inte, jag får påminna honom idag när vi åker och veckohandlar i Borgholm. Jag kan klippa gräset själv men mina grannar Anders och Bettan som också är klienter sa att Bertil ogärna lät oss köra hans åkgräsklippare. Förmodligen är det någon som inte varit varsam och kört sönder knivarna, det är svindyrt att byta om man kör sönder.

Vi är fyra stycken som är placerade här just nu, alla bor i varsina hus med tillhörande verkstadsbod och tomt. Jag ska försöka göra ett trädgårdsland här, kanske kan börja med det idag rent av. Det är väl bara att börja gräva och fixa bra jord om det behövs. Det bästa vore ju om Bertil hade en jordfräs man kunde låna. Ska höra med honom. Jag ska också fråga honom om jag kan få en kattunge, han hade fått åtta stycken hörde jag och de är bara två veckor gamla. Han har redan slagit ihjäl två stycken så det är bäst jag skyndar mig. Det fanns en gråspräcklig som jag fastnade för direkt. Skulle vara perfekt för mig att ha här så man får sällskap och någon att ta hand om och fostra. Älskar katter och hundar så det är ju inga problem. Perfekt här på landet där de kan gå och komma som de vill.

Jag sökte in till Linneuniversitet i Kalmar till hösten. Har satt upp mig på två kurser för säkerhets skull. Psykologi 1 som första val och Statsvetenskap 1 som andra val. Båda är på 20 poäng så det är ju en hel termin. Måste bara få pengar av Försäkringskassan innan så att jag har råd att köpa kurslitteraturen. Jag ska dessutom köpa en EU-moppe så fort jag får pengar. Man kan beställa en ny på nätet för 5500 kronor som levereras direkt till dörren, färdigregistrerad genom DHL. Annars kan jag köpa en begagnad för 3-4000 kronor i Kalmar. Det går bra det med, bara den är välskött så är det nemas problemas. Kan vara rätt bra när de är inkörda också. Här på landet är det ingen fara att köra en EU-moped utan förarbevis, har inte sett nån polis, de håller nog till i Borgholm bland alla turister. Dessutom får man ha en EU-moped bara man inte kör snabbare än 25km/h när de ser en så är det lugnt.

Känns helt fantastiskt det här, jag är så tacksam och glad. Min kontaktperson sa att man får vara beredd på att man kan få en downperiod efter man varit här några dagar eftersom man är så euforisk i början. Men jag är beredd på det så det är lugnt. Vet hur jag ska hantera det. Ska börja i KBT terapi på måndag oxå då det blir perfekt. Ska höra om jag kan få ett simkort av Leva gruppen så jag kan börja simma 2 ggr i veckan för att hållla igång. Badhuset har stängt för renovering fram till 31 maj men sen öppnar de igen. Det blir prima för i slutet på juni ska jag få första utbetalningen av Försäkringskassan om de tar beslutet att godkänna sjukpenningen. I så fall köper jag en begagnad EU-moped i Kalmar eller på Öland så jag kan ta mig in till Borgholm på 20-30 minuter. Ska bli så jävla nice att ha en egen moped. Fick låna en grannes igår, men den var så sönderkörd. Jag kommer vårda min som man ska göra. Tycker det är kul att sköta om saker som jag köpt.

Ska ringa Adressändring nu och skaffa en särskild postadress så att posten kommer hit istället för att morsan ska dränkas i brev från Kronofogden, Inkassobolag och gud vet allt. Ska ringa Kronofogden så snart jag fått pengar från FK och göra upp en avbetalningsplan så att man får pejl på skulderna. De skrev faktiskt av 20 000 i julas, skulder som är äldre än fem år kan de skriva av om de inte lyckats mäta ut några tillgångar. Dessutom får man ju ha TV, dator, mobil, bil och möbler. Kronofogden har högre existensminimum än vad socialen har, helt bisarrt. Hos Kronofogden är existensminimum 4700 kronor EXKLUSIVE hyra så det är ju bra ju. Socialens är 3600 kronor. Det räcker ju bara till mat och hygienartiklar och lite cigg sen är pengarna slut.

Nåväl. Jag oroar mig inte över min ekonomi. Får jag bara igång sjukskrivningen så kommer det bli hur bra som helst. Jag håller tummarna om det och ber till min lyckliga stjärna för jag vill verkligen ha en moped och jag behöver det faktiskt. Det är inte kul att åka buss. Man känner sig så fri med moped och man kan ju ta sig överallt, tom på små stigar kan man köra. Blir perfekt för att utforska Öland. Ska packa en ryggsäck med fika när jag köpt moppen, tanka full tank och sen utforska Öland från norr till syd. Det blir skoj som fan ju!

Idag är det solsken och +8 grader redan. Det blir en underbar dag idag också!

Dåså har dagen kommit. Flyttade in i min stuga igår i Jordsläta utanför Rälla på nordvästra Öland. Det är precis så underbart som det låter och jag trivs redan. Sov helt fantastiskt bra i soffan framför teven. Har två sängar att välja på i mitt sovrum också. Stugan har ett mysigt kök, ett vardagsrum och toalett med dusch och tvättmaskin också.

Får se vad jag skall göra idag, ska gå upp till ladugården om en timme och se vad Bertil, bonden behöver hjälp med. De har fått ca 100 lamm som måste märkas och sedan flyttas ut i respektive hagar. Det är sommar här nere, alla blommor har blommat och gräset är högt och grönt. Ska ta en promenad senare och utforska trakten här omkring. Har en cykel också som jag skulle kunna ta om jag vill åka till havet som ligger ca 2km härifrån. De andra klienterna (är ett par och en annan kille här också) har varsina EU-mopeder så jag kunde få låna en sa ena snubben. Tänker spara ihop till en egen sen när jag får pengar av Försäkringskassan, alltid roligast om man har en egen moped så man kan dra iväg när det passar och som man får ta hand om och vårda.

Bertil tyckte att jag skulle kolla upp med högskolan i Kalmar eller Komvux i Borgholm om det fanns någon sommarkurs som jag kunde hoppa på. Ska kolla upp det också under dagen. Det är viktigt att man har en sysselsättning som man trivs med, även om det inte är några problem att vara "ledig" när man bor så här mysigt. Turisterna börjar redan strömma till ön, såg flera husvagnar och husbilar igår när vi åkte till Kalmar för att hämta Bertils hund, Kia, som var på djursjukhuset för att behandlas mot fästingvirus.

Jag ser verkligen fram emot tiden här och plötsligt har jag massor av saker som jag kan ägna mig åt och det känns helt fantastiskt. Nu gäller det bara att komma underfund med vad jag vill göra med min tid här. Först och främst ska jag lära mig att hitta häromkring och sen får jag väl se vad Bertil behöver hjälp med sen kollar jag upp möjligheterna till studier. Sist men inte minst behöver jag handla kläder till sommaren och som sagt köpa mig en moped. Ska försöka hitta en begagnad, det är ju säsong för mopeder nu så man kan säkert hitta en körduglig på blocket. Om inte annat kan man beställa en ny på nätet som kostar 4000 kronor och då leverar de den till dörren med DHL, färdigregistrerad, bara ut och köra. Får kolla på det när sjukpenningen kommit igång.

Fram tills dess får jag 1500 kronor i månaden i fickpengar och 2000 kronor till mat så det klarar jag mig på till mat, cigg, Internet och mobil. Skönt att 3s mobila internet fungerar här och att jag har full täckning på Comviq. Det är nog för att Öland har så mycket turister på sommaren som näten är väl utbyggda. Har tv också med ett tjugotal kanaler inklusive Viasat Film. Så jag är väldigt bortskämd nu! Jag njuter i fulla drag, kommer bli en härlig sommar det känner jag på mig. Sen är det så skönt att jag har Metadon nu lagligt! Vem hade kunnat tro det för ett par månader sen när jag jagade metadon svart varje dag och fick be morsan och farsan om pengar för att finansiera mitt missbruk. Jag längtar inte tillbaks till det om man säger så.

Nu ska jag ta en kaffe i min trädgård och en cigarett. Just nu är det halvklart och +9 grader här på Öland. Igår var det nästan +20 grader och sol. Öland är ju känt för sina många soltimmar så inte mig emot!

Då var det bara en dag kvar på sjukhuset. Imorrn klockan 07:00 bär det av mot Arlanda och Öland. Ska bli otroligt skönt att äntligen komma iväg. Som jag har sett fram emot den här dagen, enda sen jag var där på studiebesök. Ska bli kul att få installera sig i stugan och känna lugnet på landet. Bara tystnaden som är på kvällarna på landet är värt guld. Speciellt sommarkvällar är underbara. Det är då jag mår som allra bäst. Sen att kunna se solnedgången över havet är ju inte helt fel heller...

Hoppas jag kan låna moppen redan till helgen, då ska jag försöka hitta en skön strand där man kan sitta och filosofera helt ensam. Det känns lite vemodigt att lämna de andra patienterna på avdelningen, man kommer ju varann ganska nära när man lever så tätt inpå varandra och har liknande bekymmer. Men jag kommer däremot inte sakna avdelningen. Hatar sjukhus, man blir sjukare än man egentligen är bara av miljön. Fattar inte varför sjukhus måste vara så sterlia jämt. Det kan väl inte skada med lite mer konst på väggarna och färgladare väggar? Hoppas de tänkt på det på Psykiatrins Hus dit hela Beroendekliniken flyttar i mars nästa år. Det är dock inte mitt bekymmer, jag har inte för avsikt att besöka det om jag inte måste när jag är på ledighet i Uppsala. Tror dock att man skickar medicinen från familjehemmet till nån av mina föräldrar om jag inte missuppfattade det.

Idag kommer min handläggare på socialen tillsammans med min kontaktperson på Leva gruppen. Känner mig redan orolig inför besöket. Får som en klump i magen varjen gång jag ska träffa soc eftersom de ALLTID har något negativt att komma med. Alltid är det någon regel som de inför som saboterar ens tillvaro. Jag har inga problem med tex urinprov, det kan jag lämna varje dag om det är så, men till exempel dator och mobiltelefonförbud förstår jag inte vitsen med. Det begränsar och hindrar ju bara klientens utveckling och möjlighet till bibehållna relationer. Men jag får stå på mig om de anser att jag inte ska få ha dator. Mobilen kan jag vara utan men datorn använder jag varje dag både till nöje men också till arbete, skola och  myndighetskontakt.

Jag vart sjukskriven igår, hela sex månader framåt. Det känns riktigt bra. Nu gäller det bara att Försäkringskassan beviljar sjukpenning i förebyggande syfte, sen rullar utbetalningarna på och jag kan börja betala av mina skulder och spara pengar till bland annat körkort och möbler till en kommande lägenhet. Håller tummarna. Behöver också uppgradera min garderob eftersom jag gått upp en storlek och numera behöver XXL i byxor och XL till XXL i tröjor och skjortor. Skulle behöva ett par luvtröjor och ziptröjor av Adidas. De är så jävla sköna och snygga att ha just på sommarkvällarna när det är lite svalare ute. Det kan ju blåsa en del vid havet också och då behöver man en tjocktröja. Har iofs en riktigt schysst stickad vit tröja med träknappar. Den går hem hos det kvinnliga könet har jag fått tips om :)

Får se hur det går med inhandlandet av mat imorrn då. Får hoppas att vi åker till ICA Supermarket i Borgholm eftersom man sparar enormt mycket pengar på att handla där jämfört med en vanlig ICA butik. Bara varorna är några kronor billigare så spar man ju en hundring när man handlat 20 varor. Så den som spar han har. Ska även följa mitt mål att bara röka två paket i veckan. Vet att jag klarar det bara jag har en sysselsättning för då har man inte tid att röka i tid och otid. När jag jobbade heltid så rökte jag bara tre cigaretter om dagen och det var på morgonrasten, lunch och eftermiddag. När man är ledig så röker man en cigg i timmen ibland ännu mer och det är ju inte bra varken för lungorna eller plånboken.

Synd att det är så dåligt väder den här veckan, när det är klart på himlen så kan man se enda till Baltikum när man flyger längst ostkusten. Får se om det vänder imorrn, det är ju inte alltid som meterologerna har rätt nuförtiden. Det var bättre på Polmans tid...

Nu ska jag fortsätta med morgonens bestyr, ta en kopp kaffe till så man vaknar till liv och sen ska jag ta och packa lite lätt. Blir bara två väskor +handbagage i form av en laptop i tillhörande väska. Man får ta 15kg per person i bagage så det är inga problem, speciellt inte eftersom vi är två som flyger och hon har ju bara handbagage med sig. Idag är det halvklart och +11 grader. Ingen riktig sommarvärme än alltså. Men det kommer.

Då var det måndag igen och en ny vecka med nya möjligheter! På onsdag är det äntligen dags för avfärd mot Öland och friheten. Ska bli så jäkla skönt att slippa sjukhusmiljön och att lämna Uppsala för en lång tid framöver. Har inga planer på att återvända mer än när jag ska hälsa på familjen. Ser fram emot att bilda mig ett nytt liv och tillvaro på Öland där ingen känner mig eller mitt förflutna. Det är verkligen en jättechans som jag kommer ta tillvara på. Man får vara tacksam att man fått den här möjligheten, det var verkligen inte självklart eftersom socialen tröttnat på mig och de sa att det här är min sista chans från deras sida. Så det betyder jättemycket för mig och jag kommer inte att missköta mig det minsta.

Var hos farsan igår och hade det trevligt. Åt god mat och fick gofika. Skinkschnitzel med potatissallad och ananas. Han kryddade dem med ingefära förutom salt och peppar och det vart riktigt gott faktiskt. Enkelt men gott. Tycker oftast att den enklaste maten är den godaste, man behöver inte krångla till det så förbaskat för att få maten att smaka gott. Katten var glad också, hon är fortfarande pigg fast hon är hela 16 år gammal. Hon känner alltid igen mig och hälsar på mig när jag kommer. Det kommer bli trist när hon går bort. Hon har ju varit en del av familjen en lång tid nu och det blir svårt att ersätta henne med en ny katt. Tror inte farsan kommer skaffa en katt till, det blir nog en hund istället när de gått i pension. Han har tre år kvar innan 65 och då kommer han med största sannolikhet att gå i pension eftersom han redan nu fått mer krämpor, framförallt i ryggen. Tycker synd om honom och hoppas att han får en bra läkare när han ska till smärtcentrum i sommar. Där kan de ju sin sak och förhoppningsvis så sätter de in en starkare medicin på honom och framförallt en medicin som har längre halveringstid än kodein så att han slipper ta medicin var fjärde timme. Det är inte bra för varken lever eller mage att ta medicin så ofta och det finns ju massvis med smärtstillande preparat som har lång halveringstid.

Undrar om jag kommer få träffa någon läkare idag eller åtminstone imorrn så att jag får ett sjukintyg. Hatar att sväva i ovisshet, tycker att det ska flyta på lite bättre på ett sjukhus. Det är under all kritik att bara få träffa sin läkare en gång på fem veckor. Men som tur är så kan läkarna skicka in intygen elektroniskt till Försäkringskassan nuförtiden så då går det fort att få ett beslut från Försäkringskassan.

Ska bli intressant att se om 3 fungerar att surfa med på Öland. Enligt kundtjänst så skulle de ha ett väl utbyggt nät där också, men så säger de ju givetvis alltid. Har med mig en Telia sticka också för säkerhets skull. Men Telia är så jävla snåla med sitt mobila bredband för man får bara ladda ned 2GB i veckan innan de stryper hastigheten, 3 har hela 16GB per påfyllning så det är ju en rejäl skillnad. Dessutom är hastigheten upp till 16Mbit/s där täckningen är som bäst. Med Telia kom jag bara upp i 2-3Mbit/s i Uppsala som är Sveriges fjärde största stad så det var ju underkänt tycker jag. Hoppas verkligen inte att soc förbjuder mig att ha dator, då blir jag riktigt sne. De kommer på besök imorrn tillsammans med min kontaktperson på Leva gruppen. Förhoppningsvis ska vi bara gå igenom vårdplanen, men jag får alltid en klump i magen när jag ska träffa dem eftersom de alltid har något negativt att komma med upplever jag. De har för mycket strafftänk istället för att se möjligheter.

Har inte så mycket att skriva om idag känner jag. Har inte riktigt vaknat än känns det som. Idag blir det bara att se till att dagen passerar så snabbt som möjligt. Ute är det mulet och +9 grader.

Vaknade tio i sex idag igen. Hade en besvärlig natt med mycket mardrömmar. Vet inte om det är pga metadonet eller om det är för att jag sover i en dålig säng med hård madrass. Det är skönt när man vaknar i alla fall och inser att det bara var en dröm. Lustigt hur hjärnan spelar upp en högst verklig film när man sover. Tänk vilken otroligt komplicerat organ hjärnan är egentligen. Läste i Illustrerad Vetenskap att forskarna bara har kartlagt 10% av hjärnan och dess funktioner. Så det finns mycket att lära ännu om denna magnifika muskel. Själv är jag väldigt intresserad av belöningscentrat och vad som styr det. Såg en dokumentär för några dagar sedan om vad kärlek är egentligen. Människan utsöndrar tre kemiska substanser när man är kär som gör att man upplever det som njutningsfullt. Dopamin, endorfin och så var det en till som jag glömt namnet på men som gör att man känner sig bunden till en partner. Det är det som skiljer människan och vissa andra däggdjur från övriga arter.

Men signalsubstanserna som finns i hjärnan som påverkar humör, aptit, ångest, smärta mm är Seratonin, GABA, Glutamat, Noradrenalin och Dopamin. Det är dessa substanser som man kan påverka med läkemedel. Seratoninåterhämmare används i de så kallade "lyckopillrena" som tex Zoloft, Cipramil och Fluoxetin. GABA blockerare används i bensodiazepiner som Stesolid och Xanor och vissa andra läkemedel som tex Lyrica. Dessa läkemedel är starkt beroendeframkallande, muskelavslappnande och kan användas för att berusa sig. Effekten är snarlik den på alkohol vilket leder till att man blir ångestfri, får sluddrigt tal, problem med balansen och får en ökad sexuell lust. Dessa läkemedel är väldigt effektiva som och börjar verka ganska snabbt varför de används dagligen i sjukvården för att tex häva kramper och underlätta spänningstillstånd tex inför operationer eller vid en olycka som tex benbrott.

Noradrenalin är en signalsubstans som är ett stresshormon som ger vakenhet och upphetsning. Detta finns i läkemedlet Efexor som används vid svåra depressioner. Dopamin är en signalsubstans som ger belöning när man till exempel har tränat hårt fysiskt, den ger sömn och styr ens kognitiva förmågor. Den används också vid inlärning och koncentration, det är bland annat därför denna substans är låg hos personer med ADHD. Därför ger man amfetaminderivat så att personen får en dopamindusch och kan koncentrera sig. En person som har ADHD har tusen tankar i huvudet samtidigt och kan inte sortera alla intryck som bombarderar hjärnan varje sekund.

Läste en bok som heter "Kidnappad hjärna" som handlar om vad som händer i hjärnan vid missbruk av framförallt droger men även vid spel och sexmissbruk. Den är otroligt intressant, tyvärr är den skriven på ett fackmässigt språk så det är ingen bok man streckläser precis, men man kan läsa några stycken i taget. Finns en nyare bok som heter "Heroinberoende" som också beskriver vad som händer i hjärnan vid framförallt beroende av heroin men även andra opiater. Den är skriven av en beroendepsykiatriker vid Rosenlunds beroendemottagning som heter Johan Kakko. Den är mer lättläst och ger en bra överblick på området. Den kan jag varmt rekommendera för den som är intresserad.

Jag var själv med i en studie för några år sedan då de tog ett blodprov från personer som är opiatberoende. Det var ett samarbete mellan Uppsala Universitet och ett universitet i Kanada. Det visade sig att det finns en opiatgen som vi som är beroende av opiater bär på. Det är en av förklaringar till varför vissa fastnar när de prövar opiater och andra inte. Jag fick en otrolig kick när jag tog opiater första gången och mådde inte illa. De flesta människor som tar opiater brukar kräkas första gången och många upplever inte känslan som något lustfyllt utan tvärtom så tycker många att det är en obehaglig känsla när de är höga, en känsla av kontrollförlust. Så har jag aldrig upplevt det, för mig känns det som jag blir normal och kan tänka klart. Jag blir kreativ och alert. De flesta blir trötta av opiater men en person som bär på opiatgenen blir pigg istället. Det är intressant det där och för mig är det en bit av pusslet till varför just jag blev frälst av opiater när jag prövade det första gången. Jag hade en ganska bra uppväxt. Visst hade vi en dysfunktionell familj där man inte talade om sina känslor, men min bror vart ju inte narkoman så man kan inte skylla uppväxten för det. Det finns många människor som haft en riktigt besvärlig barndom som inte blivit beroende av droger.

Det är synd att det inte forskas mer på området än vad det gör eftersom det finns stora samhällsvinster att göra om man lär sig mer om mekanismerna som styr drogberoendet och framförallt vad man skall göra för att undvika att människor blir missbrukare. Jag tror tyvärr att det alltid kommer vara ca 10% av befolkningen som är beroende av droger (med droger räknar jag även in alkohol eftersom det också är en drog) och den siffran tror jag alltid kommer vara konstant. Det har legat på samma nivå nästan hela tiden, enda skillnaden idag mot för 50 år sedan är att det finns fler droger att välja på och att det syns mer i samhället eftersom det inte är lika tabubelagt att prata om det idag som för 50 år sedan.

Eftersom jag tror att det alltid kommer vara ca 10% av befolkningen som är beroende av droger så tror jag stenhårt på modellen med "Harm reduction" som betyder ungefär "minskade skadeverkningar" på svenska. Det innebär att samhället satsar resurserna på att lindra effekterna av missbruket istället för att som nu satsa majoriteten av resurserna på förebyggande insatser och noll tolerans vision. Om man istället för att försöka få ner missbruket till 0% kunde inse att det aldrig går och satsa på att lindra effekterna av missbruket så skullle samhället se mycket bättre ut. Några saker man kan göra som man faktiskt börjat testa i flera kommuner är som jag skrivit om tidigare "bostad först" projekt som innebär att man ger en bostad till en missbrukare först och sen sätter in insatser för att hjälpa personen med sitt missbruk och ekonomiska skulder, kriminalitet osv.

Vidare så kan man införa sprututbytesprogram i alla landsting eftersom det är tillåtet sedan några år tillbaka. Det finns ingen forskning eller statitstik från de städer som redan har det, att användandet av sprutor skulle öka för att man delar ut dem gratis. Det handlar ju bara om att rädda liv och minska smittspridningen av framförallt Hepatit C men även andra blodsmittor som HIV. Det är också ett ypperligt tillfälle att erbjuda missbrukaren vård om denne vill det. Om inte annat så får landstinget och staden chansen att registrera hur många sprutmissbrukare som finns och man kan även ge dem som behöver en varm dusch, rena kläder och en bit mat. Enkla medel för att förbättra livssituationen för de mest utslagna i samhället.

Sen så kan man underlätta för behandling med Subutex och Metadon genom att ytterligare sänka kraven för att bli antagen och framförallt ta bort spärrtiden helt och hållet så att man aldrig ska kunna bli av med sin medicin. Enda gången jag anser att man skall kunna bli det är om man säljer all sin medicin och därför uppenbarligen inte behöver den. Annars tycker jag inte att det finns något legitimt skäl för att utesluta någon ur programmen. En person som sidomissbrukar med till exempel benso behöver ju ändå sitt Metadon eller Subutex. Eftersom dessa mediciner inte tar bort ångest som många opiatmissbrukare lider av så tycker jag faktiskt att programmen kunde vara lite mer frikostiga med att skriva ut dessa preparat. Det är ju mycket bättre om man får en låg dos med till exempel Stesolid så att det är kontrollerat av en läkare istället för att folk självmedicinerar med dödlig utgång som följd ibland. Senast förra veckan så dog en bekant som hade Subutex av en överdos med bensodiazepiner. Han mådde så dåligt att han inte klarade sig utan lugnande tabletter. Är det då rätt att man vägrar hjälpa honom så att han istället självmedicinerar och dör? Ingen vill ta på sig ansvaret för hans död, som vanligt, och det tycker jag är förjävligt rent ut sagt.

Åker man bara ner till vårt kära grannland Danmark så ser situtationen helt annorlunda ut. Där tar det 48 timmar att få metadon insatt till skillnad mot Sverige där man kan få vänta i ett år om man har otur. 3 månader som är vårdgaranti egentligen hålls inte när det gäller den här sortens vård. Varför? För att det är vård för missbrukare såklart. Det är den vård som har lägst status och som anses av många läkare och övrig vårdpersonal som fel. Men i Danmark har man inte den dömande syn på narkomaner som tyvärr genomsyrar hela den svenska narkotikapolitiken. I Danmark kan metadonpatienterna få bensodiazepiner på recept och de blir aldrig av med sitt Metadon. På danska fängelser har man metadon.

Det är synd att det inte finns ett parti som är officiellt liberala i sin narkotikapolitik. Det finns vissa politiker i de borgliga partierna som har samma syn på saken som jag, men de är för få. William Petzäll som satt i riksdagen för Sverigedemokraterna är en av politikerna som lobbar för harm reduction modellen. Han vart ju utfryst från sitt parti när det uppdagades att han är alkoholist och narkoman. Han fick till och med LVM, men de gick naturligtvis inte vidare med det så han gick loss efter LVM-förhandlingen i Förvaltningsrätten. Han har börjat skriva i en blogg på Brukarföreningen och är numera politisk vilde med narkotikapolitiken och harm reduction som hjärtefråga. Sen läste jag en debattartikel av en ung moderat i DN förra sommaren som förespråkade legalisering av narkotika. Helt rätt det med anser jag. Eftersom narkomani är klassat som en sjukdom så tycker jag inte att det skall vara kriminellt eftersom man faktiskt inte kan styra över det om man inte gjort en behandling och tar hand om sin sjukdom varje dag. Jag tycker att eget bruk och innehav av en dagsdos ska avkriminaliseras. Det skulle också få effekt på den organiserade brottsligheten eftersom det inte skulle vara lika lönsamt att göra affärer med narkotika. Så det är win win. Jag tror inte att det heller skulle leda till ett ökat missbruk. Det har i alla fall inte gjort det i de länder som infört det som tex Portugal.

Det skulle säkerligen leda till att fler personer skulle våga testa narkotika men andelen personer som skulle bli beroende skulle inte öka för att man legaliserade narkotikan eftersom det inte är det som styr om man väljer att ta droger. Jag har aldrig brytt mig om det och jag känner ingen narkoman som brytt sig om det heller. Så polisens noll vision är otroligt förelegad och borde ha lagts på hatthyllan för länge sedan. Tyvärr tar det otroligt lång tid i Sverige för politikerna att ändra sin politik om den inte fungerar. Eftersom de är så starkt ideologiskt övertygade om att noll visionen går att uppnå så krävs det att ett helt nytt parti bildas där alla medlemmar förespråkar harm reduction. Man kanske skulle starta ett liberalt parti som är för legalisering av narkotika, fria sprutor i "fixerum" som i Danmark, fler substitutionsplatser, ingen spärrtid etc. Man skulle kunna döpa partiet till Nya Liberalernas Parti. NLP. Det skulle kunna funka. Får börja med att starta en förening på facebook och se hur många som nappar! Då har jag nått att göra idag också.

Först skall jag ta ett glas cola och en cigg. Blir för mycket kaffe för magen känner jag. Idag ska jag åka och hälsa på farsan, det blir trevligt. Kan tänka mig att det blir nått grillat till middag! Det är strålande solsken idag, vindstilla och +7 grader (än så länge).

Vaknade tio i sex, har mer och mer börjat uppskatta tidiga morgnar. Det är så lugnt och skönt vid sex tiden på morgonen innan staden har vaknat till liv. Brukar börja med en kopp kaffe och en cigarett, sen läser jag dagens morgontidning och äter frukost framåt halv åtta. Sen är jag fit for fight. Undrar vad de har för morgontidning på Öland. Funderar om jag skall börja prenumerera på Dagens Nyheter om jag får sjukpenning från Försäkringskassan. Det är ett bra sätt att hålla sig ajour med vad som händer i vårt avlånga land och resten av världen. Även om DN är en borglig tidning så tycker jag att den är ok. Man får ta deras debattartiklar med en nypa salt, precis som man får göra med alla tidningars debattartiklar. Man märker ju tydligt vilken färg tidningen har genom att läsa ledaren och debattartiklarna. DN är visserligen liberal så den är inte lika blå som till exempel SvD. Tycker att DN vart riktigt bra sen de ändrade designen på den förra året. De gjorde om den till tabloidformat och tog bort antalet delar. Förut fick man ju ha ett långbord för att kunna läsa tidningen...

Trots att alla tidningar finns på Internet numera så tycker jag fortfarande bäst om att läsa tidingen i dess pappersupplaga. Ögonen blir så trötta av att läsa på en skärm och flera av tidningarna har ju dessutom bantat ned artiklarna på webbupplagan. Så jag fortsätter att läsa tidningen i pappersformat.

Vart jäkligt sugen på att börja studera igår när jag hade sett klart alla avsnitt av "Unga läkare" som går på Kanal 5. Det är en dokumentärserie om ett gäng AT-läkare på Skånes Universitets Sjukus i Lund. Jag tror jag hade blivitt en bra läkare, men tyvärr har jag inte den behörighet från gymnasiet som krävs för att man skall bli antagen till läkarprogrammet. Jag läste ju Samhällsvetenskapligt program med inriktning på journalistik på gymnasiet och för att bli antagen till läkarprogrammet så krävs det att man har läst Naturvetenskapligt inriktat program på gymnasiet med bland annat Naturvetenskap B och Kemi A och B. Sen är det ju väldigt höga poäng som krävs ocks, de flesta programmen tror jag kräver 20,0 i slutbetyg och jag hade 15.6. Sen så är det ju minst 5½ års studier också och jag får inte ta några mer lån från CSN eftersom jag inte kunnat betala av de lån jag redan har. Så det blir inget med det.

Men journalistik skulle jag kunna läsa för det är bara 3-4 års studier och då skulle jag kunna vara sjukskriven samtidigt och få pengar till studierna från Försäkringskassan. Så det tror jag faktiskt att jag ska göra till våren 2013, eftersom det är försent att söka till höstterminen 2012. Sista antagningsdag är 15 april om man söker till höstterminen och 15 oktober till vårtterminen.

Känns bra att jag fått tillbaka lusten efter att studera igen. Det krävs ju att man mår bra psykiskt om man ska sätta sig i skolbänken igen eftersom alla ens sinnen behöver vara skärpta om man skall lyckas med sina studier. Men jag ska jobba i sommar och spara pengar så att jag har råd att studera sen och så får jag passa på att unna mig de saker jag behöver medan jag har råd. Som student så får man ju vända och vrida på varenda krona, men det är inga problem, har ju levt på existensminium länge nu så man har vant sig vid att inte ha så mycket pengar. Som tur är har jag en hög SGI så får jag bara sjukskrivningen beviljad så kommer jag klara mig gott och väl. Skulle vara så jävla skönt om jag kunde få tillbaka körkortet. Saknar verkligen att kunna ta bilen och bara åka dit man vill för stunden. Man kan göra mer spontana saker som att besöka en ny stad eller åka ut till en sjö och fiska eller bara vandra i skog och mark. Så det är ett av mina mål för nästa år åtminstone. Får jag bara ihop tillräckligt mycket pengar till proverna jag måste lämna till Transportstyrelsen så är det inte heller några problem. Om jag måste göra om teori och förarprov så kommer jag fixa det också. Kunskaperna sitter kvar, bara jag får övningsköra några dagar så kommer jag in i det igen. Jag hade ju trots allt körkort i 7 år innan jag vart av med det. Tycker att de drog in körkortet på väldigt vaga grunder. Jag hade en period på sommaren 2008 då jag hamnade i fyllecell fyra gånger på en månad. Det är tillräckliga skäl för att återkalla körkortet. Men jag hade ju inte kört rattfull.

Det är många lagar och regler i Sverige kring just körkortet som inte finns i andra länder och som jag anser bara försvårar för folk att ta körkort samt behålla det. Tycker att man skall underlätta för människor att få körkort eftersom det är så viktigt att ha när man tex söker ett arbete. Även om man inte ska använda det i jobbet så anses det ändå som en merit att man har tagit körkort en gång i tiden. Det visar att man kan följa uppmaningar, regler och lagar samt att man har tålamod och disciplin. För det är svårt att ta körkort i Sverige, åtminstone om man kör upp i en större stad som Uppsala där en stor del av trafiken är enkelriktad i centrum och det är många bussfiler att tänka på och många cyklister att se upp för. Jag kuggade på min första uppkörning för att jag körde i en bussfil och för att jag inte väjde för en cyklist som skulle passera ett cykelövergång. Problemet var bara att det var vinter så man såg inte strecken på asfalten som markerar att det var en cykelövergång och det fanns ingen skylt som visade det heller. Då sa körkortsinstruktören att det borde jag känna till som bodde i Uppsala. Men så kan man ju inte resonera. Gissa om jag var nervös när jag skulle köra upp andra gången och fick samma kontrollant... Men då klarade jag det, höll på att kugga igen för jag höll på att överskrida hastigheten på en 50-sträcka men då var han schysst och frågade mig vad det var för hastighet på den sträckan.

Nu ska jag försöka tigga en cigarett av nån medpatient och ta dagens tredje kopp kaffe. Om några timmar ska jag bege mig ut och hälsa på morsan. Det är mulet och duggregn för tillfället. Temperaturen ligger på +7 grader.

Vaknade klockan tio i sex i morse. Hade ont i magen och ångest. Vet inte varför, men antagligen sov jag oroligt för jag vet att jag drömde mardrömmar i natt. Det är mycket som ligger obearbetat i det undermedvetna hos mig. Måste se till att komma igång med terapin redan första veckan på Öland om det går. Måste få verktyg för att kunna hantera ångesten när den kommer och känslan av att något negativt kommer hända mig. Hatar när jag får den känslan, det känns verkligen som det är en överhängande fara över mig. Jag har flera nätter i rad nu drömt att jag åker ur metadonprogrammet. Det är det absolut värsta som skulle kunna hända mig eftersom det skulle påverka hela mitt liv så det är verkligen en mardröm. Men jag får berätta det för min terapeut så att jag kan få dessa katastroftankar ur systemet.

Idag klockan 13 får jag svar från labbet på Akademiska om mitt plasmaprov. Ska bli mycket intressant att se om man känner sin kropp så väl som man tror. Om jag är rätt ute så tror jag att värdet ligger på ca 250. Man skall ha mellan 200-400 så 300 är perfekt. En annan patient som åkte hem igår hade 280, men hon var verkligen påverkad av metadonet, hon satt och noddade flera gånger om dagen och sov otroligt mycket. Så i så fall borde ju mitt plasma ligga lägre om jag har förstått det rätt. Men jag vet inte hur det fungerar så det blir spännande att ta del av svaret. Eftersom läkarna sätter så stor tilltro till plasmaprovet så får jag verkligen hoppas att det inte ligger för högt så de sänker min dos. För det är först nu som jag känner att effekten räcker i ett dygn. Är lite osäker på om det räcker 24 timmar exakt, men i alla fall så mår jag inte lika dåligt längre när jag vaknar. Men 10mg till skulle inte skada. De är så jäkla försiktiga dock efter 100mg har jag märkt. Vet inte om det har att göra med att en patient här höll på att dö för några veckor sedan, men det berodde ju på att de gett henne en coctail av metadon, oxycontin och iktorivil (en starkt sederande medicin sk bensodiazepin).

Nog om detta. Idag ska jag träffa min kurator sista gången innan jag skrivs ut från avdelningen. Får se vad hon vill prata om. Jag ska i alla fall fråga om sjukskrivningen och hur det blir med medicinen när jag åker. Har inte fått besked ännu om vilken tid min kontaktperson på Leva gruppen kommer och hämtar mig.

Annars händer det inget speciellt idag heller. Blir nog mycket film idag, det är regn och rusk ute. Tänkte ett tag om jag skulle åka hem till morsan, men hon jobbar ju till halv fem så det är bättre om jag åker till henne på söndag, så man hinner umgås mer. Åker till farsan imorrn och morsan på söndag. För den patient som jag umgås mest med här på avdelningen är på permission i Luleå över helgen så då blir det extremt trist att vara här. Man kommer ju alltid närmare vissa personer än andra och man kan bli ganska tighta med varann när man bor och umgås så tätt med varann i flera veckor. Kommer kännas tråkigt sen när man ska åka på onsdag och måste lämna en nyfunnen vän. Men vi får se till att hålla kontakten på facebook och telefon.

Idag spelar ju Sverige mot Ryssland i hockey-VM, det blir en spännande match tror jag. Det blir första matchen i gruppspelet som Sverige får motstånd av samma kaliber som sitt lag. Tror till och med att Sverige kan förlora matchen om de inte är vaksamma och spelar offensivt redan från start. Första målet är psykologiskt viktigt för att få grepp om matchen och föra spelet. Nu borde det ju komma mycket publik också, hoppas det blir fullsatt, för som det sett ut i Sveriges tidigare matcher är inte kul. Bara några tusen personer på läktarna, vafan är det frågan om liksom? Antagligen har de satt biljettpriserna för högt. Men den här matchen är ju värd att titta på, dessutom ligger den ju på en bra tid, vilket innebär att folk kan komma från hela Sverige utan att behöva ta ledigt från jobbet. Majoriteten av svenska folket är ju lediga på helgerna. Men det har faktiskt blivit allt vanligare med både nattjobb och jobb på helgerna i fler branscher. Det finns ju till och med nattis (dagis på kvälls och nattetid för föräldrar med nattarbeten) i flera städer runt om i landet. Fattas bara att de börjar med nattöppet i affärerna också som de har i Moskva. Men det skulle inte funka så bra, med tanke på alla berusade personer som skulle ställa till det. Tänk vad många som skulle slösa pengar på kläder i fyllan om de hade nattöppet i klädbutikerna...

Undrar för övrigt hur många år till det tar innan Systembolaget avskaffas sitt monopol? De skall ju börja med hemkörning nästa år och om alliansen får fortsätta regera efter år 2014 så tror jag att de kommer privatisera alkoholförsäljningen också precis som de gjorde med apoteken. Tror för övrigt inte att konsumtionen skulle öka av det, man skulle bara märka en ökad konsumtion första tiden, sen skulle försäljningen lägga sig på samma nivå som nu. Det är i alla fall den trend som privatiseringen av apoteken visat. Det vart ju för många nya apotek, vilket ju lett till att flera har gått i konkurs, inte helt otippat. För efterfrågan av apotek har ju knappast ökat så mycket som de nya apoteksföretagen verkade tro. Bara i Uppsala finns över 30 apotek och den efterfrågan finns inte så jag tror att de konkurser vi sett i år bara är början. Servicen har ju dessutom försämrats på det sättet att man inte längre kan se var ens medicin finns om den är slut på det apoteket man befinner sig på. När Apoteket var statligt så kunde de bara gå in i datorsystemet och titta var ens medicin fanns och reservera den. Nu kan de ju bara se apoteken i deras koncern. På många orter så har ju koncernen bara ett apotek representerat så då måste man ju fara runt och leta om ens medicin är slut på ett apotek. Så det är inte bara av godo att privatisera. Men i många branscher har det varit ett lyft, framförallt telekommarknaden är ett bra exempel.

Kostnaden för att ringa och surfa har ju verkligen sjunkit sedan branschen privatiserades. Men i elbranschen har inte elpriserna sjunkit trots den stora konkurrens som finns idag, man undrar om de inte har bildat en kartell...

Skulle vara nice om man kunde starta ett eget företag och bli självförsörjande. Det är faktiskt en av mina drömmar, men vägen dit känns väldigt lång för tillfället. Det närmaste för mig i så fall skulle vara om jag fick min bok publicerad och den sålde bra. Dessvärre så har det ju skrivits väldigt många biografier om missbruk så det gäller att ha en ny infallsvinkel om man skall lyckas locka läsarna och framförallt få boken tryckt överhuvudtaget. Det är ju den svåraste nöten att knäcka. Hur skall jag skriva för att lyckas få ett förlag att vilja satsa pengarna för att trycka boken? Har en del idéer som jag ska pröva. Vill inte skriva dem här för då skulle någon kunna stjäla idéen. Kommer ihåg för några år sedan så hade jag en idé till ett företag men jag vågade inte satsa och idag finns det sådana företag. Idéen gick ut på att jag skulle utbilda äldre personer i IT-användning. Eftersom datorn används i så många sammanhang idag så är det nästan ett måste att kunna behärska en dator. Tänkte att jag skulle kunna sälja tjänsten till ålderdomshem och vårdhem. Det hade gett bra betalt eftersom den offentliga sektorn alltid betalar sina räkningar. Hade kunnat lära dem att surfa, använda Internetbank, maila, grunderna i Officepaketet mm. Sådana företag finns det gott om idag, flera av dem drivs av studenter som använder företaget som extraknäck för att betala sina studier.

Så det gäller att våga satsa på sina idéer. Man kan gå till en valfri bank eller Arbetsförmedlingen och be om ett lån eller starta eget bidrag. Tror man kan få 100 000 kronor i bidrag från Arbetsförmedlingen om man har en tillräckligt bra idé som de tror på.

Nu ska jag ta en kopp mocca och en cigarett. Har riktigt dåligt med pengar, vet inte hur jag ska klara mig fram till onsdag då jag förhoppningsvis får fickpengar av familjehemmet. Har minskat ned rökningen till tre paket i veckan, men målet är två paket i veckan för att få min budget på 350 kronor i veckan att gå runt.

Idag är det mulet, regn och +16 grader.

Jag skulle ha träffat min metadonläkare igår men han kom aldrig. Han hade tydligen blivit sur över att en annan läkare höjt min dos igår. Så han sa till en sköterska när hon träffade honom att han inte behövde träffa mig då eftersom jag redan fått höjd dos. Men det var ju inte bara det jag skulle diskutera med honom. Jag behöver ju en sjukskrivning, sen är det ju bra att träffa sin läkare regelbundet för att stämma av hur det går och hur det tänker framåt. Tycker det är fel när de låter sina interna konflikter gå ut över patienten. Jag har inte tjatat till mig någon höjning och skulle de ha väntat tills plasmaprovet är klart så hade jag fått vänta tills nästa vecka och då hinner de ju inte justera dosen mer innan jag åker. Det verkar som att läkaren inte vet när jag ska åka, känns det som. Blir irriterad när det inte blir som det är tänkt. Det är mycket konstigheter på det här sjukhuset. Det är många beslut som fattas bakom kulisserna. De har en rond varje dag mellan klockan nio och tio på morgonen. Men då är inte patienterna närvarande så alla medicinska beslut fattas utifrån de observationer som personalen gjort. Det tycker jag är fel. En rond innebär att man går runt till patienterna, lyssnar och tar beslut utifrån vad patienten berättar och vad läkaren observerar. Men jag tycker att besluten skall baseras mer på vad patienten säger än vad personalen observerar, men här är det precis tvärtom.

Nåväl. Det skall bli skönt att åka härifrån på onsdag. Jag klarar mig på den dos jag har nu, 110mg, så jag är nöjd. Visst hade jag gärna velat ha 10mg till för att det skall fungera optimalt, men jag är ändå tacksam för att jag kommit upp till 110mg. Jag brukar tänka på året jag satt i fängelse när jag har en dålig dag eller känner mig rastlös, otålig eller besviken. Allt är bättre än att sitta inlåst med personer som man inte valt att umgås med och där hela ens tillvaro styrs av regler, rutiner och scheman. Allt man ville göra var man tvungen att ansöka skriftligt om, en så kallad "anhållan". Allt ifrån telefonsamtal till att ta in en cd-spelare. Men det värsta var ändå alla idioter som man var tvungen att vistas med 12 timmar varje dag. Det gick inte att dra sig undan till cellen på dagtid eftersom man hade arbetsplikt mellan klockan 9 och 16. Resten av tiden var det promenad, gym eller kortspel på avdelningen. Gick man in i cellen och stängde dörren så tog det inte många minuter innan någon intern slet upp dörren och frågade varför man inte var ute på avdelningen. Så när det var inlåsning 19:45 varje kväll så var det som en stor befrielse. Man längtade till inlåsningen, snacka om sjukt. Sista två månaderna vart det dock ändring för då kom det in en trevlig kille som var vältränad och rapp i munnen. Han ville ha ordning på avdelningen så gap och skrik och svineri tolererades inte. Han gillade inte mobbning heller så alla former av trakasseriar upphörde när han kom till avdelningen. Vi vart snabbt vänner och gick alltid promenaderna tillsammans och vi spelade mjuktennis varje dag. Sen så hade han smärtstillande medicin för en nackskada, så ett par gånger i veckan stack han åt mig två tabletter så jag fick må lite bra några timmar, så kallad "strafflindring". Det är därför det är så mycket droger inne på anstalterna för att internerna vill fly känslan av att vara inlåst. Det är dyrt med droger på anstalterna eftersom det kräver en hel del för att smuggla in droger. De flesta anstalter har en narkotikahund och när man varit på permission så visiteras man noga. Ibland begär de rektalvisitering, alltså att de tittar i analöppningen om man stoppat upp någon narkotika där.

En subutex kostade 800 kronor på Skänninge anstalten där jag satt. Eftersom man inte får ha kontanter på anstalterna så fick man betala genom att handla i kiosken till säljaren, alternativt föra över pengar till dennes bankkonto genom telefon eller internetbank. Eftersom man inte fick använda Internet heller så fick man ringa någon på utsidan och be denne föra över pengar. Den vanligaste drogen när jag satt på Skänninge 2009 var spice. Det var inte narkotikaklassat då och gav inte utslag på några drogtester heller. Det var perfekt eftersom spice är mjukt i konsistensen och därför lätt att smuggla genom att stoppa upp i analen i en kondom tex. Ett gram spice kostade mellan 300-500 kronor. Det märktes dock ganska snabbt om någon hade rökt spice, eftersom man blir rödögd och får "kinesögon", sen så får man en kraftigt ökad aptit med stort begär efter sötsaker, så det bakades mycket kladdkaka på avdelningarna. Men eftersom det inte gav utslag på urinproverna vi lämnade två till tre gånger i veckan så rökte interna oftast helt öppet även på dagtid. Vissa plitar som var nitiska brukade rapportera om de kom på en med att röka i cellen, då fick man en så kallad rökrapport som om man hade flera, kunde påverka ens möjligheter till obevakade permissioner och förflyttning till anstalt med lägre säkerhetsklass. Sinnesjukt att rökning av tobak kan påverka ens säkerhetsklassning...

Men svenska fängelser är otroligt mycket bättre än många andra länders fängelser. Det räcker med att åka över Östersjön till Baltikum så är standarden mycket sämre och klimatet mycket tuffare. Flera invandrare som satt på Skänninge tyckte att svenska fängelser var som hotell. På Skänninge fanns det dusch, toalett och platt tv i varje cell. Det fanns ett kök på varje avdelning så man kunde laga mat på helgerna och baka om man kände för det. Vi fick beställa varor varje måndag och det fanns mycket att välja på. Man kunde även köpa en del varor och ingredienser i kiosken för egna pengar om man ville tillaga något speciellt. Man fick 400 kronor i veckan i bidrag från Kriminalvården. Den största delen var inte bidrag utan lön för att man arbetade eller gick i skolan. Vi fick även betalt för att vi deltog i en 12-stegs behandling 2½ timme om dagen. 10% av lönen sattes in på ett särskilt permissionskonto, pengar som man bara kunde använda när man skulle på permission eller när man muckade. Jag lyckades spara ihop 2000 kronor till muck på 11 månader. Sen fick jag 3000 kronor i klädbidrag som jag handlade för i anstaltens klädbutik. Det är mycket pengar, speciellt om man jämför med hur mycket pengar man brukar få av socialen i klädbidrag. Jag fick bara 1500 kronor till kläder av socialen när jag var på behandlingshem 2010.

Vet inte hur jag kom in på det här ämnet, men det har helt klart format den jag är idag och hur jag ser på livet. Jag lärde mig en läxa och för mig så innebär det att jag inte längre sysslar med någon form av kriminalitet. "Don't do the crime, if you can't do the time" är ett uttryck som många kriminella använder. Ligger mycket i det. Jag har aldrig varit särskilt kriminell, det jag gjort har bara varit för att finansiera mitt missbruk. Så när jag nu inte missbrukar längre så är jag inte heller kriminell. Men jag tänker ofta på hur det var där på anstalten när jag blir otacksam, otålig och missnöjd med livet. Då blir jag genast tacksam igen och värderar det liv jag har idag högre. Så återigen. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag är mycket för klyschor, slagord, citat och uttryck. Finns många bra ordspråk i Sverige, en hel del dåliga också som "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". Det är ju precis tvärtom anser jag! Om man väntar på något gott så känns det som tiden står still och man kan bli galen för mindre.

Ett av mina favoritordspråk är "bind inte ris åt egen rygg" och "gå inte över ån efter vatten". Båda två säger massvis men är ändå klockrena och slagkraftiga. Jag älskar all form av kommunikation och soråk, trots att jag bara behärskar svenska och engelska. Jag håller på och skriver det som skall bli en självbiografi just nu. Det kommer ta ungefär ett år innan jag är färdig med ett första utkast att skicka in till en förläggare. Om nån blir intresserad så är nästa steg att korrekturläsa allt matieral, sedan skall det renskrivas och eventuellt läggas till och redigeras innan det slutligen korrekturläses igen och sedan trycks till försäljning. Hade jag haft pengar hade jag kunnat ge ut boken själv, men det krävs ju lätt 100 000 kronor för att trycka upp en upplaga och framförallt så kostar marknadsföringen. Men idag kan man dock tjäna mycket pengar på att marknadsföra sig på Internet. Gör man en smart marknadsföring så kan man komma undan utan att spendera en enda krona. Gäller att göra något som fångar folks uppmärksamhet, sen sprider sig ryktet om boken via mun till mun metoden och det är det snabbaste sättet att göra reklam idag. Youtube och Google har blivit två instrument som används flitigt för att marknadsföra sitt företag, organisation, konst eller politik.

Nu skall jag ta en kopp kaffe och en cigarett. Vädret har svängt, från dis och dimma i morse till strålande solsken och +15 grader just nu.

Nu är det bara en vecka kvar tills jag flyttar till Öland. Känns mer och mer pirrigt för varje dag, resfebern har redan slagit till. Ska bli så skönt att slippa sjukhusmiljön och framförallt den smaklösa maten som de serverar. Den tillagas i Västerås, fryses ned och värms sedan upp på respektive avdelning. All mat är dessutom tillagad i ugn så man får aldrig någon fin stekyta på köttet, allt är grått och smaklöst. De använder nån form av ångkokning till grönsakerna, det leder ju till att en stor del av näringen försvinner, helt fel när det gäller mat som serveras till patienter, den skall ju tvärtom innehålla mer näring än vanlig mat. Money, money, money...

Idag ska jag träffa min läkare, troligtvis blir det sista gången innan jag åker. Jag fick höjning på metadonet i morse, från 100 till 110mg. Märker redan skillnad, effekten kom snabbare och lite kraftigare. Nu återstår bara att se om effekten sitter i längre också. Jag vaknar ju ca tre timmar innan medicintiden varje morgon, så förhoppningsvis så vaknar jag precis innan den imorrn. Jag ska föreslå en sista höjning till 120mg på söndag, så hinner jag ställas in på den dosen innan jag skrivs ut och kan rapportera eventuella biverkningar. Jag gissade ju att jag skulle hamna på 120mg när jag kom hit, men den sköterskan som tog emot mig sa att "det är inte säkert att den dos du tagit illegalt är rätt dos för dig". Hon var väldigt snorkig och nedvärderande och frågade ut mig om var jag köpt mitt metadon och av vem. Men hon fick ingen sådan information av mig, skulle aldrig gola. Jag kommer dock aldrig att sälja mitt metadon, det är alldeles för mycket värt för mig och inga pengar i världen räcker för att jag skulle riskera att bli av med det.

Jag har verkligen kämpat för att få metadon, det tog fyra år med mycket byråkrati och negativ ideologi mot metadon från socialtjänstens sida. Jag vart ju nekad en plats i programmet 2010 och när jag sökte i höstas så vart jag nekad på grund av att det inte fanns en bra planering från socialtjänsten. Till slut så fick jag med dem i båten och lyckades få dem att betala för sex månades placering på familjehem till att börja med. Det var kravet från Beroendekliniken för att bevilja mig metadon. Från början så ville de inte ge mig metadon, de föreslog Suboxone eller ingenting. Men som tur var så lyckades Davoud Amiri, läkaren som är ansvarig för metadonprogrammet, övertala enhetschefen att jag behövde metadon. Dels på grund av att jag prövat Suboxone och det fungerade inte tillfredsställande, jag hade sug efter opiater och jag fick biverkningar i form av illamående, diarré och magkatarr. Dels på grund av att Suboxone är mycket mer påfrestande för levern än Metadon och är därför inte lämpligt att ge till en patient med Hepatit C (kronisk leversjukdom). Hade det inte varit för Davouds skull så hade jag inte haft Metadon idag. Så jag är oerhört tacksam för hans skull.

Så för mig är metadonbehandlingen det som hela min drogfrihet vilar på. Utan det så skulle jag inte klara av att vara drogfri, oavsett om jag åker på familjehem eller behandlingshem, jag har försökt så många gånger utan metadon och misslyckats varje gång. För varje gång man misslyckas så får sig självkänslan en rejäl törn och tillslut känner man sig helt värdelös och självmordstankarna blir närvarande. Så här bra som jag mår nu har jag inte mått sen jag var ett litet barn. Så ni kan förstå att jag värdesätter metadonet skyhögt och skulle aldrig riskera att bli av med det. Jag har blivit det en gång och den resan vill jag aldrig göra om. Det var den i särklass mest smärtfyllda händelse jag varit med om. Det var ren tortyr i flera månader. Både fysiskt och psykiskt. Jag gick ner 10kg på två tveckor och sov inte en blund på nätterna. Jag hade ingen aptit och hade panikångest dygnet runt. Jag kallsvettades och sprang på toaletten tio tals gånger varje dag. Det kändes som huden brann, det sved och stack som eld, samtidigt som jag hade fruktansvärd ledvärk och frossa. Det är svårt att beskriva det med ord, man måste uppleva det för att förstå.

Jag vart påmind om det förra sommaren när jag var på Hornö LVM-hem. Där var det flera som hade blivit av med sitt metadon och framförallt en man som heter Francis led något kopiöst. Han skrek av smärta och man såg på honom hur fruktansvärt dåligt han mådde. Han kunde inte sova fast han var dödstrött. Han fick en lång nedtrappning men det hjälpte inte mycket. En kul sak i sammanhanget är att han fick sitt LVM avskrivet och placerades på ett familjehem genom Leva gruppen som är samma organisation som har det familjehem jag skall till. Jag hörde när han pratade med min kontaktperson, som är behandlingsansvarig på Leva gruppen, när vi åkte bil från Kalmar till Öland. Han hade fått Subutex och det är bättre än ingenting i alla fall. Vissa klarar sig med Subutex/Suboxone och får inte några biverkningar. Då finns det ingen anledning att byta till Metadon, men egentligen är inte buprenorfin (den verksamma substansen i Subutex/Suboxone) tänkt att användas hela livet. Det var tänkt att användas som nedtrappning under ett halvårstid. Dels för att det som sagt är påfrestande för levern, dels för att det inte alls har samma egenskaper som metadon när det gäller tolerans. Jag upplever att man blir tolerant mot buprenorfin efter tre till sex månader och behöver ständigt mer. Metadon kan man ha samma dos av i 30 år utan att toleransnivån ökar, det är därför som det används som substitut för heroin, morfin och opium beroende patienter. Det har en lång halveringstid och metabolisering, vilket gör att man inte får någon snabb kick, det tas upp långsamt i kroppen och på så sätt undviker man euforin som man får av korttidsverkande opiater som heroin, morfin och opium.

Nåväl. Det blir spännande att höra vad Davoud säger idag och om jag får en höjning till. Jag hoppas det för jag är ju varken påverkad eller dåsig, som annars är vanligt när man kommit upp i dos. Han sa när jag träffade han sist att han kunde sätta in ett läkemedel som heter fluvoxetin som höjer plasmakoncentrationen med 50-100%, men jag tycker det är bättre att ha en hög dos metadon istället för att laborera med andra läkemedel för att höja effeken. Det kan ju rent av vara farligt tänker jag. 120mg är ju inte någon orimligt hög dos heller. Doser över 120mg anses som höga här på Ulleråkers sjukhus. I Sverige har vi genrellt sett högre doser metadon än resten av världen och det tycker jag är bra. För det är inte meningen att dosen skall vara så låg så att den inte räcker ett dygn. Då försvinner ju hela syftet med behandlingen. Men vi får se vad han säger. Han är väldigt sympatisk och lyhörd. Han är dessutom en otroligt kompetent läkare som har arbetat med beroendespykatri under lång tid och på många olika arbetsplatser. Han har även arbetat flera år i Italien och åt Försäkringskassan i Sverige. Han har helt enkelt lång erfarenhet på flera olika områden. Han är urpsrungligen från Iran och där har det väldigt hög kunskapsnivå hos läkarna.

Så jag kunde inte ha fått en bättre läkare när det gäller metadon. Känns riktigt bra att han är ansvarig läkare på Leva gruppen också, då slipper jag blanda in ytterligare än läkare, det är bättre att ha en läkare som ansvarar för all medicinering och sjukvård. Tror dessutom att han kan ta mer beslut när han jobbar åt Leva gruppen eftersom då är han ensam läkare, här på Beroendekliniken så jobbar de i ett team, som har flera läkare, sjuksköterskor och kuratorer. Det blir många kockar som skall ta besluten genemsamt och det är ofta som de inte är överrens och måste vika sig för vad majoriteten anser, även om det kan vara helt fel. Jag tycker dessutom inte om att kuratorer skall vara med och fatta beslut rörande medicinska frågor. De har ju inte utbildningen som krävs för att ta sådana beslut egentligen. Det är ju som att en elektriker skulle ta beslut om frågor angående toaletter och vattenledningar som är rörmokarens bord. Många gånger så tar kuratorerna beslut utifrån vad de tycker om sin patient rent personligt. Har man kommit i luven på sin kurator så märker man det även på de medicinska frågorna. Det är många patienter i metadonprogrammet som kan vittna om det. Har en kompis som inte kommer överrens med sin kurator och hon beskyller henne för att vara påverkad utifrån ett telefonsamtal. Och det är bara för att kuratorn inte gillar henne personligen. Så min kompis har blivit tvingad att gå till mottagningen en gång i veckan och lämna urinprov, trots att hon haft metadon i sju år och inte har lämnat ett positivt urinprov. Men bara för att hon inte kommer överrens med sin kurator så måste hon nu gå till mottagningen en gång i veckan och lämna urinprov och ha ett samtal med sin kurator.

Nåväl. Det blir mycket kring metadon känner jag, men det är ju vad min vardag kretsar kring just nu. Blir skönt när jag kommer till Öland och får börja göra saker på dagarna, då kommer jag få mycket mer att skriva om. Här händer ju ingenting förutom mat och medicin. Det mest spännande i veckan är läkarsamtal, temagruppen och badbassängen. Den största snackisen i rökrummet denna vecka är... Höjningar! Inte helt otippat, he he.

Nu ska jag ta en till mocca och en cigarett så jag vaknar till liv. Märker att jag blir mycket tröttare av att gå upp klockan sex, men det är bara för att annars får jag vänta tills 7:30 innan jag får morgonmedicinen, för personalen har rapport från 7 till 7:30 varje dag. Idag är det mulet och regn i Uppsala, temperaturen är +10 grader

Vaknade tio i sex imorse och var tvärpigg. Har verkligen fått in en bra dygnsrytm nu, jag går och lägger mig redan vid nio på kvällen och vaknar sex varje morgon utan att ställa klockan. Det blir ju nio timmars sömn så det är ju till och med en timme mer än vad jag behöver. Lika bra att sova så mycket som möjligt för att korta ned dagarna. Skulle bli väldigt segt om man var uppe på nätterna också. Sen är det ju perfekt att jag vant mig att gå upp tidigt när jag ska börja jobba. Bönderna brukar ju stiga upp vid fem redan så familjen blir nog glad när de märker att jag är morgonpigg. Har tänkt att gå upp klockan sex på Öland, duscha, ta medicinen vid halv sju, sen äta frukost och vara redo klockan halv nio. Då kommer jag ju vara klar med jobbet klockan 17 om jag tar en halv timmes lunch. Man har väl rätt till en timme tror jag men 45 minuter räcker gott och väl för mig. Tycker man blir så dåsig om man har en timmes lunchrast.

När jag jobbade på GE Healthcare (tidigare Pharmacia) så började jag klockan 8 och slutade 16:45. Vi hade två 20 minuters fikaraster och en timmes lunch. Det var välbehövligt med en timmes lunchrast där för det var ett väldigt rörligt arbete, man satt inte nån gång under arbetspassen. Man stod och packade produkterna och man stod i plocktrucken. Så därför var det vädligt skönt att få vila benen en timme innan man körde på igen. Det var det bästa jobb jag haft, jag trivdes otroligt bra där. Riktigt bra arbetskamrater och bra betalt var det också. Dessutom hade man flera löneförmåner som gratis sjukvård, gratis medicin (det som var receptbelagt), gratis friskvård i form av ett gym eller träningskort på Friskis & Svettis, fri bensin till och från arbetet, leasingbil för 3000 kronor i månaden som man efter ett år kunde köpa loss för ett mycket förmånligt pris. Man fick välja på en Volvo eller Renault, de flesta hade en V40 eller S40. Det bästa med jobbet var förutom att det var så schyssta arbetskamrater att det var variation på arbetsmomenten. Det gjorde att även fast man skulle göra samma saker varje dag så vart man inte uttråkad eftersom man växlade mellan att plocka och packa produkterna. Sen så bytte jag avdelning också vid två tillfällen. Först var jag på distrubitionen där man plockade och packade produkter som sedan skickades över hela världen, mest inom Europa men en hel del till USA och Asien också. Sen bytte jag avdelning till Intaget där man tog emot gods och lade in produkterna i datasystemet och sen körde ut dem på respektive plats. Då fick man använda en stor truck av märket Atlet. Den var gul och hade en massa saftblandare. Den var läskig att köra i början, men när man lärt sig den så var den grymt skön. Man känner sig mäktig när man manövrerar stora maskiner. Det känns manligt på nått sätt. Boys with their toys u know...

Efter ett halvår så frågade chefen mig om jag ville pröva att jobba på IT-avdelningen. De hade påbörjat ett nytt projekt där de skullle byta ut det befintliga ordersystemet mot ett amerikanskt system. Det var ett mycket tids och resurskrävande projekt så de behövde så mycket manskap som möjligt så de tog folk från alla avdelningar. Man var tvungen att ha någon form av erfarenhet av datorer och jag hade ju dessutom studerat systemvetenskap på högskolan i Västerås så jag var som klippt och skuren för projektet. Jag blev placerad i en arbetsgrupp med fem personer. Vår chef var tysk och sen var det en indier från ett bemanningsföretag i gruppen också så vi fick kommunicera på engelska. Det var lite marigt i början, skolengelskan som man hade lärt sig innefattade inte avancerade tekniska datatermer, men efter några dagar så fungerade kommunikationen klockrent. Hela projektet var uppdelat på flera arbetsgrupper som arbetade med olika delar och varje vecka hade man två möten där alla involverade samlades för att redovisa var man befann sig och hur långt man kommit genom ett diagram som kallas för "flow chart". Det är ett redskap som används i projekthantering för att på ett tydligt och övergripande sett se var alla befinner sig. Det är också ett verktyg för att säkerställa att alla arbetsgrupper drar åt samma håll. Om det dyker upp hinder och problem så kan man slänga ut förfrågningar till de andra arbetsgrupperna genom ett internt messagesystem, ungefär som MSN.

Det var riktigt skoj och det var en utmaning för mig eftersom jag aldrig tidigare arbetat i projekt eller med IT överhuvudtaget. Plötsligt fick jag praktisera allt jag lärt mig på högskolan. Mitt arbete gick ut på att testköra systemet och komma med förslag på hur systemet kunde förbättras. Jag lät de som sedan skulle arbeta med systemet att komma med synpunkter och förslag på hur systemet kunde bli så användarvänligt som möjligt. Det kunde handla om allt från färgen på en list i programmet till hur många gånger man behövde klicka med musen för att göra en order. Det kan låta simpelt men i verkligheten är det mycket svårt att få ett program att göra det som man vill. Det ligger avancerade matimatiska formler bakom varje program i en programmeringskod och det finns en rad olika programmeringsspråk och det här systemet som var baserat på Oracle körs genom ett programmeringsspråk som heter Java.

Sen när vi var klara med systemet så fick jag till uppgift att gå ner på distrubutionen och undervisa användarna hur de skulle använda systemet. Det var faktiskt lite jobbigt att behöva undervisa mina tidigare arbetskamrater och man såg  på vissa (framförallt de äldre som jobbat i företaget i tiotals år) att de stack i ögonen på dem att jag, en ung kille, hade fått avancera till IT-avdelningen efter bara ett års arbete "på golvet". Men jag var så ödmjuk jag bara kunde så det gick faktiskt över förväntan bra att lära dem systemet. Det gäller ju att vara så pedagogisk man bara kan när man skall undervisa något och att man har en stor portion tålamaod. Har man inte det så skiner det igenom och eleverna tar inte till sig undervisningen på samma sätt som om man har en engagerad och sympatisk lärare som tar sig tid att lyssna och förklara på ett enkelt sätt. En sak som jag haft med mig hemifrån är förmågan att kunna "tala med bönder på bönders vis och grevar på grevars vis". Att kunna smälta in i olika sammanhang med hjälp av ett icke dömande och öppet sinne är en egenskap som man har extremt stor nytta av i livet både i arbete och privatliv.

Tyvärr så fick jag sparken från GE Healthcare efter två år i företaget. Jag var inne i ett missbruk av opiater och bensodiazepiner (en grupp narkotikaklassade starkt sederande och lugnande mediciner) och jag hade börjat sjukskriva mig från arbetet mer och mer. Till slut tog jag tjuren vid hornen och berättade för min chef om mina problem. De gav mig rådet att sjukskriva mig i två veckor och lägga in mig på en avgiftning. Sagt och gjort. Jag lade in mig på Beroendeklinikens avgiftning i Uppsala för första gången. Året var 2005 och jag var 23 år gammal. När jag kom hem så ringde min chef och kallade mig till ett rehabiliteringsmöte. När jag kom dit så satt min chef där tillsammans med hennes chef, företagsläkaren och en facklig representant för IF Metall. Jag trodde att vi skulle diskutera min rehabilitering, men de inledde mötet med att tala om för mig att jag var en säkerhetsrisk och därför inte kunde arbeta kvar i företaget. Jag trodde inte mina öron och fick en chock. Den fackliga representaten sa att de skulle ge mig tre månadslöner och att det var en jättebra deal för mig. På så vis skulle jag kunna hinna rehabliteras och söka ett nytt arbete. Men de glömde att berätta att jag inte fick använda dem som referens när jag skulle söka nytt jobb. Jag fick bara ett arbetsintyg där det stod vilka arbetsuppgifter jag haft, men inget betyg, trots att jag skött mitt jobb prickfritt och aldrig tagit en drog på arbetstid.

Jag visste ingenting om vilka lagar och regler som fanns, men tydligen är det som så att ens arbetsgivare är skyldig att erbjuda en missbrukare en behandling innan de avskedar en missbrukare. Om personen genomgår behandlingen och skriver på ett kontrakt att denne skall hålla sig drogfri/nykter så har de sedan rätt att avskeda personen om denne tar återfall. Detta fick jag reda på några år senare (2010) när jag var på ett behandlingshem och träffade en man som jobbade på IF Metalls regionkontor i Borås. Jag fick ju inget nytt arbete efter GE Healthcare eftersom ingen ville anställa mig på grund av att jag inte kunde lämna någon referens från GE Healthcare. Hur förklarar man det för en arbetsgivare när man söker en tjänst? Nej jag kan tyvärr inte ge dig någon referens för de vägrar att berätta om mig? Det blir ju kalla handen direkt.

Så efter det arbetet dröjde det tills 2010 innan jag fick ett jobb igen. Då fick jag en praktikplats genom KrAmi som är ett projekt med Kriminalvården och Arbetsförmedlingen som syftar till att få dömda personer ut i arbetslivet genom en praktikplats där arbetsgivaren känner till ens bakgrund som kriminell/missbrukare och där arbetaren får 80% av lönen betald av Arbetsförmedlingen om arbetsgivaren anställer personen. Så länge man har praktik så står Försäkringskassan för den ersättning man får, sk aktivitetsersättning. Efter några månader till ett halvårs praktik så är det meningen att arbetsgiven ska ge arbetaren en provanställning om de är nöjda och då går Arbetsförmedlingen in och betalar 80% av lönen, i vissa fall ända upp till 85%. Så det blir ju en rejäl ekonomisk lättnad för arbetsgivaren och leder till att de vågar anställa en person med missbruksproblem eller en person som till exempel har suttit i fängelse som i mitt fall. Tyvärr så återföll jag i missbruk efter tre månaders arbete och då valde jag att säga upp mig själv av respekt mot arbetsgivaren som var schysst och anställt mig. Det tyckte dom var schysst av mig och de erbjöd mig att komma tillbaka efter avslutad behandling. Men jag vill ju inte bo eller arbeta i Uppsala så det blir inget med det. Men det är bra att veta i alla fall att jag kan få jobb som lagerarbetare tack vare att jag forftfarande har mitt truckkort kvar. Det känns tryggt. Jag får ju även köra hjullastare på inhägnat område, så jag kan ju köra det på gården om bonden har en sådan. Annars kan jag ju köra traktorn.

Jag installerade ett spel igår som heter Euro truck driver. Det är något så udda som en lastbilssimulator. Man ska köra lastbil genom Europa och det är väldigt verklighetstroget. Man kan förutom att gasa,bromsa och svänga även tuta, använda blinkers, vindrutetorkare, hel- och halvljus. Man kör olika trailers genom Europa som man hämtar upp på olika lager, tex en trailer med grönsaker i Frankfurt som ska köras till Munchen. När man lossat i Munchen så hämtar man en ny trailer med tex bensin och kör den till Berlin. Man måste följa hastighetsbegränsningarna och trafikljusen annars får man böter. Samma sak om man krockar med ett annat fordon. Sen måste man hålla koll på tanken så att man inte får soppatorsk. Det finns bensinmackar längs med vägarna och även verkstäder där man kan laga bilen eller uppgradera den. Sen måste man också se till att sova efter att man kört 8 timmar i sträck. Då stannar man till vid en uppställningsplats för lastbilar och sover åtta timmar, sen är det bara att ge sig ut på vägarna igen. Vägarna ser ut som de gör på riktigt och det är väldigt verklighetstroget. Enda problemet är att jag inte har ett så bra grafikkort i den här datorn. Det är ju en laptop och de är oftast inte utrustade för att spela tunga spel i standardutförande så jag får köpa ett vassare grafikkort om jag inte vill att spelen ska lagga. Undrar vad det kan kosta med ett grafikkort till en laptop och vart sätter man in det nånstans? Får lämna in den till en datorbutik i så fall så att man inte förstör datorn. Måste även köpa ett skydd med fläkt som man kan ställa datorn på för den blir kokhet när den stått på ett tag och det förkortar datorns livslängd när man har den på dygnet runt som jag har.

Har inte råd att köpa nånting till datorn just nu, måste vänta tills jag fått igenom sjukpenningen, vilket tidigast blir i slutet på juni...

Nu ska jag ta dagens tredje kopp kaffe. Idag är det återigen strålande solsken och +8 grader. Det ska bli upp till +16 grader varmt idag. Nice!

Då är det en ny vecka med nya möjligheter. Om 9 dagar åker jag till Öland, ska bli skönt att komma ifrån sjukhusmiljön och påbörja ett normalt liv. Det händer ju inte så mycket här, alla dagar ser mer eller mindre likadana ut. Jag har ingen lust att åka ner på stan heller om jag inte har nått ärende. Är så less på Uppsala och alla negativa minnen som är förknippat med staden för mig.

Jag funderar starkt på att börja engagera mig politiskt på något sätt sen när jag kommit på fötter och landat ordentligt på Öland. Framförallt så ska jag vara klar med mig själv. Vill att jag ska ha kommit en bra bit med terapin innan jag börjar hjälpa andra. Men jag tänker inte gå med i något politiskt parti utan jag tänker mer att jag skall påverka samhället på det sätt som jag är bäst på, skrivandet. Om jag på något sätt kan få arbeta med grävande journalistik a´la Uppdrag Granskning eller Kalla fakta så tror jag att man verkligen kan göra skillnad. Om inte annat så kan jag ju försöka få min bok utgiven som jag påbörjat. Har en hel del att berätta om den svenska vården och socialtjänsten. Tänker inrikta mig på beroendesjukdomen eftersom jag fått stor inblick i hur man bedriver vården av den i Sverige. Det finns så mycket som kan förbättras och som måste förändras så att fler människor kan få hjälp och slippa lida i onödan eller i värsta fall dö. Dessutom är det ju en otroligt het potatis för politikerna eftersom det finns stora pengar att tjäna på att åtminstone minska missbruket. Kunde man få ner missbruket med bara några procent så skulle det märkas ordentligt i statskassan.

Det är så enkla saker som behöver göras och man kan med små medel göra stora förbättringar. Ett exempel är "housing first" alltså bostad först som man infört i flera kommuner runt om i Sverige efter ett pilotprojekt på Växsjö universitet. Det kommer från Kanada från början tror jag och det går ut på att man ger en bostadslös människa en lägenhet först och sen påbörjar man insatser för att hjälpa till med skulder eller missbruk. Det är ju en sådan enkel sak som vem som helst kan förstå. Att om man inte har en egen bostad där man kan känna sig trygg så kan man ju heller inte lyckas förändra något annat problem som skulder, arbetslöshet eller missbruk.

Och det finns alltid lediga lägenheter i varje kommun, annars får man helt enkelt se till att bygga ex antal hyresrätter som är öronmärkta för bostadslösa personer. Men i takt med att allt fler kommuner bara bygger bostadsrätter så ökar ju segregationen och de som har det allra sämst får ju det mycket svårare för att inte säga omöjligt att ta sig in på bostadsmarknaden. Jag har själv upplevt svårigheterna med att få tag på en hyresrätt i Uppsala. Jag hade stått i kö i 14 år hos det kommunala bostadsbolaget Uppsala Hem. Jag hade en inkomst men jag hade betalningsanmärkningar och därför fick jag inte teckna något avtal för en hyresrätt hos dem. Trots att jag hade med mina föräldrar som borgenärer så sa de nej. Det beror på att de helt enkelt kan välja och vraka mellan personer som ska få hyra hos dem eftersom kön är så lång. Då väljer de såklart personer som har högst inkomst och bäst kreditvärde.

Men de tänker ju så jävla trångsynt eftersom företaget ägs av kommunen så påverkas ju deras ekonomi av hur budgeten för kommunen är. Kostnaden för en bostadslös person får ju kommunen betala (skattebetalarna i slutändan) eftersom man då får bo på något av stödboendena i stan. Så det enda de gör är att flytta runt pengarna mellan olika avdelningar i kommunen istället för att tänka att alla kostnader drabbar alla avdelningar eftersom de tillhör kommunen. Socialtjänsten får betala hyran för boendet, polisen får betala för ingripande vid narkotikabrott och annan kriminalitet, landstinget vid akutsjukvård osv.

Om man istället ordnar ett tiotal lägenheter för bostadlösa personer med skulder och missbruksproblem så kommer man ju spara pengar åt kommunen. För det är ju så att en person som inte haft lägenhet på flera år, vissa har aldrig haft en egen lägenhet, de kommer att värdera en egen bostad jättehögt och då har de verkligen en anledning att sluta droga och ta tag i sina övriga problem med tex skulder. Det blir en rejäl motivationshöjare. Skulle det vara så att personen inte betalar hyran, då är det bara att vräka honom/henne och ge chansen till någon annan. Svårare än så är det inte. Men man kan ju hjälpa personen och gå in och betala hyran första halvåret tills personen ordnat en inkomst. Man kommer ändå spara pengar trots utgiften för hyran. I längden så visar det sig att kommunen sparar massor med pengar på att se till så att alla medborgare har ett eget boende. För på stödboendena så missbrukas det rejält och det är alltid någon eller några som blir utskrivna varje månad. Hur lätt är det att vara drogfri på ett boende med 20 andra beroende där alltid någon är aktiv? Hur värdigt är det att fösa ihop alla missbrukare på samma ställe? Man vill ju inte berätta för en arbetskamrat att man bor på¨ett stödboende och således blir det sociala livet drabbat om man bor så.

Det kommer alltid vara vissa människor som opponerar sig mot en sån här lösning som bostad först och menar att det är orättvist att en människa som misskött sig skall få gå före kön av "skötsamma" människor, men de förstår inte att beroende är en sjukdom och inget man kan rå för. Skulle de säga samma sak om det var en person som hade diabetes eller cancer som gick före kön? Antagligen inte och det här ett fenomen som hela samhället måste hjälpa till att ändra på. De flesta människor anser att en missbrukare får skylla sig själv och att det bara är att ta sig i kragen. Jag önskar att man redan i grundskolan kunde undervisa barnen om beroendesjukdomen. Det skulle räcka med en veckas tema med föreläsningar och kanske att skolan bjuder in en drogfri narkoman som kunde berätta om hur det är att leva som beroende. Någonstans måste man börja och upplysa medborgarna om den här sjukdomen som ju är en folksjukdom. 10% av befolkningen har ett beroende av alkohol och droger och mörkertalet är förmodligen stort. Skulle man dessutom räkna med andra beroenden som spelberoende, sexberoende och sockerberoende för att nämna några så skulle siffran öka till 20% skulle jag tro. Det är precis samma mekanismer i hjärnan som aktiveras vid ett spelberoende som ett drogberoende, samma belöningssystem i hjärnan.

Det skall bli oerhört intressant att läsa remissvaren från alla instanser som tog del av Gerhard Larssons missbruksutredning som han gjorde under 2011. Han är regeringens narkotikasamordnare och han har en hel del bra förslag anser jag om vad som kan behöver förändras.

Till exempel så anser han att tvångsvården måste ses över ordentligt. Ingen människa kan sluta ta droger genom tvång. Det måste komma inifrån och vara frivilligt. Jag tycker att all behandling ska vara frivillig. Om en narkoman/alkoholist inte vill sluta så låt denne vara ifred. Men när han/hon vill ha hjälp så skall samhället ställa upp till 100%. Samhället skulle spara miljontals kronor varje år om man slopade tvångsvården (LVM) och istället bara satsade på frivilliga placeringar enligt socialtjänstlagen, så kallad SoL-placering.

Ett LVM (Lagen om Vård av Missbrukare i vissa fall) kostar 600 000 kronor och det innebär att man låser in missbrukaren i sex månader på ett LVM-hem. Det är ingen behandling utan syftar endast till att rädda livet på missbrukaren initialt genom en avgiftning med tillgång till sjuksköterska dygnet runt och läkare ett par gånger i veckan. Den delen av LVM är bra och den räddar liv. Men efter att avgiftningen är klar så anser jag att man skall låta den som vill åka hem och den som vill ha frivillig behandling skall få det och placeras på ett behandlingshem, familjehem eller en någon annan behandlingsform som klienten själv varit med och bestämt tillsammans med socialtjänsten. Efter studiebesök så skall man placeras där. Då kunde man ju få sex månader betalt av staten som bekostar LVM. På så sätt skulle man spara enorma summor pengar varje år. För som det är nu så blir bara några procent drogfria efter ett avslutat LVM.

Tänk om skattebetalarna visste hur det ser ut på ett LVM hem. De kallar det för behandlingshem men det är bara ren förvaring. Man blir inlåst på en avdelning tillsammans med 6-13 andra klienter och där vistas man hela dagarna förutom en promenad och ett gym pass. Sedan sitter man och glor på TV, spelar tv-spel eller kort. Ingen behandling över huvud taget. På Hornö LVM-hem hade vi en temagrupp på en timme i veckan. Den var inte ens obligatorisk och kvaliteten berodde ju helt och hållet på gruppen och motivationen hos de olika deltagarna. Många gick på temagruppen bara för att det serverades fikabröd eller glass. Sen medicineras det nått kopiöst på LVM-hemmen. På Hornö hade en del tio olika mediciner och man använde läkemedlens biverkningar som anledning till att sätta in ett läkemedel, tex så kunde man få Seroquel att sova på, som är en medicin mot scizofreni, med en biverkning att man blir trött. Medicinen kan ge permanenta personlighetsförändringar och den är så farlig att den är förbjuden i flera länder bland annat USA. En kille på min avdelning hade Seroquel, Mirtazepin, Nozinan, Theralen, Madopark, Efexor och Lergigan. Flera av medicinerna är mot depression och ångest. En annan patient dog, sannolikt på grund av den coctail av mediciner han fick. Han fick ett grand mal epelepsi anfall och var död när ambulansen kom fram. Det hela tystades ned och vi fick aldrig veta dödsorsaken...

Så det finns massvis med saker man kan förbättra och förändra. Det krävs dock att fler engagerar sig, men tyvärr är det här inte en prioriterad fråga för politikerna, trots att det som sagt finns stora summor pengar att spara som kunde användas till något bättre som tex skola, arbete och äldreomsorg för att nämna några.

Har ingenting att berätta om dagen igår eller idag eftersom det inte händer så mycket här på sjukhuset. Nu skall jag i alla fall ta en kopp kaffe och en cigarett, sen ska jag se på gårdagens avsnitt av Agenda på SVT Play. Det var ju direktsänd partiledardebatt igår, Stefan Lövens första. Det ska bli intressant. Idag är det strålande solsken och +10 grader. Jag avslutar alltid bloggen med att skriva temperaturen och vädret. Det blir kul att läsa nästa år och jämföra vädret nu och då.

10 dagar kvar till Öland nu, nedräkningen har börjat! Ligger och tänker på kvällen innan jag ska somna hur det kommer bli. Vad jag ska göra på dagarna, vad jag ska laga för mat, hur jag ska inreda stugan, om jag ska plantera några blommor i rabatten, finns det tvättlina/tvättställning, är de andra klienterna trevliga, vad är det för antagningskrav till journalistik kurserna på Kalmar högskola, hur lång tid tar det med bussen till Kalmar, får jag åka på ledighet när Vilhelm ska döpas osv. Jag är en sån person som funderar mycket och har alltid oroat mig för framtiden. Fast den här gången så oroar jag mig inte lika mycket som jag brukar. Jag har lärt mig att det mesta brukar lösa sig om man bara har tålamod och gör sitt bästa. Mer kan man inte göra. Det jag är mest orolig för nu är min ekonomi. Hur ska jag ha råd att röka samtidigt som jag behöver pengar till mobilen och internet. Jag kommer bara få 350 kronor i veckan i fickpengar så det blir till att minska rökningen rejält. Tror dock att jag kan klara mig på 2 paket i veckan. Jag fixade det när jag var på Val-bo 2010. Där lyckades jag till och med spara 50 kronor varje vecka, helt otroligt.

Om jag får pengar för en hel månad så skulle det vara lättare. Jag behöver få ihop 500 kronor till den 31 mars för att betala på en privat skuld. Så det måste jag få ihop på nått sätt. Rökningen är den enda utgiften som jag kan påverka och som jag inte behöver, det är ju bara skadligt. Får börja trappa ned på rökningen redan nu så jag vänjer kroppen vid att bara röka 5 cigg om dagen. Det går, bara man ger sig fan på det och ser till att vara sysselsatt. Tristess är ju nikotinets bästa vän.

Behöver 100 kronor i veckan till bredbandet och 75 kronor till Comviq kontantkort. 175 kronor + 100 kronor för två paket cigg. Då har jag ju 75 kronor över, då kan jag fan i mig spara 50 kronor och lägga 25 kronor på en glass till helgen. Perfekt. Jag ska sätta upp det som ett mål direkt när jag får första fickpengen på Öland. Jag har inget val, jag vill klara mig själv så gott det går. Tur att jag har shorts och t-shirts och kalsonger och strumpor, en sommarjacka och ett par löparskor. Jag har precis kläder så att jag klarar mig om jag tvättar en gång i veckan. Faktum är att man lär sig att leva sparsamt när man är fattig så inget ont som inte för något gott med sig. För om jag blir beviljad hel sjukpenning sen så kommer jag ju kunna spara mycket pengar och det blir ju bra att ha sen när det är dags att flytta till en egen lägenhet. Hoppas verkligen att Försäkringskassan beviljar sjukpenning, det skulle jag verkligen behöva nu när jag är drogfri och inte behöver lägga pengarna på droger. Måste komma ihåg att prata med min läkare när han kommer nästa gång på onsdag.

Jag var hos min pappa och hans sambo igår. Det var jättetrevligt, vi grillade för första gången i år och det smakade ljuvligt. Fläskkarré med potatisgratäng och en fräsch sommarsallad. Snacka om skillnad mot sjukhusmaten som vi får här. Den smakar ingenting och allt är ångkokt, vilket leder till att köttet alltid är grått. Men i alla fall. Jag var hos farsan i sex timmar och tiden flög förbi. Var helt slut när jag kom tillbaka till sjukhuset, man är ju inte van med så mycket intryck här. Det var kul att träffa katten också, hon börjar bli gammal, 16 år blir hon i juni. Men hon är fortfarande ganska pigg, även om hon inte orkar röra sig lika mycket som förut. Hon har blivit lite rundare med åren också. Men hon är fortfarande lika social och "pratsam". Alltid när jag kommer fram till henne så jamar hon. Katter och hundar har ett otroligt minne och kommer ihåg en fast man kan ha varit borta flera år. Hoppas jag kan få en bondkatt till min stuga i sommar. Jag menar inte en sommarkatt, ska jag ha en katt så tar jag hand om den för alltid. Förstår inte människor som skaffar en katt över sommaren och sen lämnar den för att dö. Det är djurplågeri och borde straffas med fängelse. Det finns gott om bondkatter där på gården men de sa att många var inavel så de ville helst inte att man skulle mata dem för då kommer de komma hela tiden och föröka sig ännu mer. Men jag kommer inte stänga min dörr om en katt vill komma in till mig.

Ser fram emot att få utforska Öland i sommar. Jag kommer ju ner i precis rätt tid på året. Ska bli intressant att se moppen som jag skulle få låna. Blir perfekt att puttra runt på, speciellt på kvällarna när de är lite svalare. Solnedgång vid havet är bland det bästa jag vet. Jag har inte hittat någonting som är lika rogivande som det. Så jag ska försöka hitta nån vik eller klippa som ligger lite avskilt från hus och andra människor så man kan sitta där själv och filosofera med svallet från vågorna som ackompanemang. Hoppas nu bara att familjen är så trevliga och godhjärtade som de var på studiebesöket. En del familjehem och behandlingshem är ju otroligt duktiga på att marknadsföra sig och så när man väl blivit placerad där så är de inte alls lika trevliga som de var när man var där på studiebesök. Jag är tyvärr alltid lite misstänksam, det är en skada jag fått av mitt liv i missbruket. Har gått på så många minor och blivit blåst, utnyttjad och manipulerad så många gånger att de satt spår i min själ. Men det kändes som att de var genuint ärliga med sina avsikter och att de gör det dom gör för att hjälpa människor i första hand, inte för att tjäna pengar. Så om jag känner rätt så är de jättebra människor med stort hjärta. Jag brukar ha rätt när jag lyssnar på mitt inre, den så kallade magkänslan.

Jag ska försöka sluta äta så in i helvete mycket sötsaker. Har gått upp 10kg på tre veckor och fortsätter det så här så kommer jag behöva köpa nya kläder i storlek XXL. Har redan XL och det spänner på flera ställen så jag måste börja motionera direkt när jag kommer till Öland. Förhoppningsvis så kommer jag få en hel del motion bara genom att arbeta eftersom de inte har några stillastittande jobb förutom mamman i familjen som sköter allt administrativt arbete och det är ju en hel del med tanke på att företaget har så många olika verksamheter. Gästgiveri, catering, slakteri, familjehem och djurskötsel. Det är ju en massa byråkrati och regler som skall följas sedan vi gick med i EU. Bönderna har ju rätt till olika EU-bidrag, hade de inte fått det så hade många bondgårdar fått lägga ned och det har ju tyvärr många mindre gårdar fått göra ändå eftersom det bara är stora gårdar som är lönsamma. En bonde är ju aldrig ledig heller oavsett vad det är för dag på året eller vilket väder som råder. Djuren skall ha mat, korna skall mjölkas osv. Sen i och med att familjehemmet har 7 platser så blir det ju ganska mycket arbete med det också. När de hade fullt en gång så fick deras son hoppa in och jobba heltid med bara familjehemmet. Klienterna ska ju ha medicin, många har flera mediciner som skall delas ut på olika tider, det skall handlas mat, klienter behöver skjuts in till bussen för att ta sig till skola eller arbete osv. Får väl ser hur många vi blir nu, det var tre klienter där när jag var på studiebesök i början på april. Så det blir fyra med mig.

Fan jag har ont i halsen idag och känner mig konstig i kroppen. Hoppas inte att jag blir sjuk nu lagom till att jag ska åka. Det vore ju höjden av otur. Metadonet är ju lömskt på det sättet att det är kraftigt smärtstillande så man känner inte alltid om man har ont i lederna tex vid en förkylning och man känner inte ens om man har hål i någon tand. Så det gäller att vara nogrann med sin tandhygien. Jag ser till att borsta mina tänder med flourtandkräm minst tre gånger om dagen för att vara på den säkra sidan.

Nej nu sitter jag mest och svamlar känns det som. Har inget mer att skriva för tillfället. Ska fundera på vad jag ska göra med den här dagen. Solen skiner utanför mitt fönster och det är +8 grader.

Då var det helg igen. Veckorna går ganska fort ändå trots att dagarna ser likadana ut här på sjukhuset. Ska bli skönt att åka härifrån snart. Börjar bli ganska less på allt gnäll från patienterna och allt skit man måste stå ut med som beroendepatient. Man är alltid längst ner på skalan och blir allt som oftast misstrodd och missförstådd. De tror hela tiden att man är ute efter att bli hög så fort man frågar efter sin medicin eller har någon annan fråga kring det. Läste en massa om metadon igår på fass.se. Det stod bland annat att om man har nedsatt leverfunktion som jag har så kan plasmakoncentrationen bli högre än för en patient med normal leverfunktion. Förmodligen är det därför som de är så försiktiga med att höja dosen nu när jag kommit upp i 100mg. Men jag skulle ju säga till om jag kände att dosen är för låg och det har jag gjort nu. Men läkaren ville vänta med att höja mer tills onsdag för att se om jag får några biverkningar. Det är helt ok för mig, jag hoppas bara att de höjer direkt sen när de fått svar från plasmaprovet. För jag åker ju om 11 dagar så de har inte så lång tid på sig. Jag vill ju ha en dos som har optimal effekt, annars är det ingen mening att ha metadon. Nåväl, det blir säkert bra i slutändan, man får inte ge sig bara. Inte vara rädd för att fråga och ifrågasätta. Bara för att man har en beroendesjukdom så ska man inte behandlas annorlunda. Jag är människa och ska behandlas med respekt och ödmjukhet, som vilken annan patient som helst. Tyvärr har jag upplevt en massa felbehandlingar och rena kränkningar i den svenska sjukvården, både i primärvård, akutvård och slutenvård.

Ska skriva ner allting vid ett senare tillfälle och skicka till HSAN (Hälso och Sjukvårdens Ansvars Nämnd) samt till Socialstyrelsen, Patient Ombudsmannen och även till några dagstidningar. För det blir ingen förändring om ingen säger ifrån. Sverige har fortfarande en gammaldags syn på beroende som bygger på etik och moral istället för fakta och vetenskap. Ingen annan vård bedrivs på det sättet som beroendevården gör. Det ses fortfarande som ett kriminellt beteende av många betydelsefulla myndigheter och institutioner istället för en sjukdom som det faktiskt är vetenskapligt bevisat sedan 50-talet. Både WHO och Försäkringskassan har klassat beroende som en psykisk sjukdom. Mental besatthet och fysisk allergi säger man inom 12-stegs rörelsen. "Mental besatthet" för att man inte kan sluta tänka på drogen när tanken väl börjat och eftersom det är en tanke starkare än alla andra. Det går före mat, fortplantning och sömn. "Fysisk allergi" eftersom man inte tål drogen precis som om man skulle vara allergisk. "En är för mycket och tusen är aldrig nog" är också ett uttryck som används i 12-stegs programmet. Det innebär kort och gott att tar man en drink så är karusellen igång och man kan inte sluta förrän man hamnar på dårhus, bårhus eller fängelse.

Sverige har högst dödlighet bland narkomaner trots att vi har den mest restriktiva narkotikapolitiken. Det borde väl ändå säga nått om den svenska modellen? Den fungerar ju inte så varför envisas Sverige med att fortsätta använda den. Inom alla andra områden så fäster man stor vikt vid vad fakta och vetenskap säger. Men inte inom beroendevården. Jag anser att Sverige bör följa övriga Europa och införa så kallad "harm reduction" som innebär att man inför ett system som minskar skadeverkningarna av missbruket i landet. Det kan tex innebära att man inför sprututbytesprogram, sänker kraven för metadon & subutex behandlingar och framförallt ändrar reglerna så att man aldrig kan bli av med sitt metadon. Vilken annan medicin blir du av med om du visar symptom på din sjukdom? I Danmark till exempel så blir du aldrig av med metadonet om du fått det insatt oavsett om du hamnar i fängelse eller sidomissbrukar. Att skriva ut folk ur programmen leder allt som oftast till att patienten dör, i annat fall så återgår patienten till ett tugnt missbruk igen med allt vad det för med sig som kriminalitet och ökade kostnader för samhället och onödigt mänskligt lidande.

Vidare borde man avkriminalisera eget bruk av narkotika som man gjort i Portugal och även vissa andra länder har infört det på lättare droger som cannabis. Det gör så att kostnaderna minskar för polisen och rättsystemet. En rättegång som varar en dag kostar i Sverige minst ca 100 000 kronor. Det är helt absurt att man skall bli kallad till rättegång för ringa narkotikabrott om man erkänt gärningen. Det blir ju alltid böter eller skyddstillsyn ändå. Snacka om slöseri med skattebetalarnas pengar. Dessutom skulle man med en avkriminalsering av narkotika se till så att lönsamheten för den organiserade brottsligheten skulle minska rejält. Om man istället kunde köpa och inneha narkotika lagligt så skulle ju de kriminella gängen lägga ned sin handel med narkotika. Det är i alla fall den önskade effekten av en avkriminalisering och precis det som man sett i tex Portugal och Holland där ju cannabis är lagligt om man köper och röker det i s.k. "Coffe shops". Visst är det sannolikt att tro att de som langar narkotika i så fall skulle styra om sin verksamhet och syssla med någon annan form av kriminalitet, men då har man ju i alla fall slagit undan ett ben för dem.

Tyvärr kommer det ta tid att få de som bestämmer i det här landet att gå mot en mer liberal hållning, men i takt med att den generation som styr landet för tillfället går i pension så kommer ju riksdag och regering att bytas ut mot en generation som rent generellt har en mer liberal syn på narkotika, kanske framförallt lättare droger som cannabis. Det rekreationella bruket av cannabis har ju blivit allt vanligare bland dagens ungdom, läste i UNT att var tredje elev i årskurs nio någon gång har blivit erbjuden cannabis och varannan elev vet hur de skulle gå till väga för att få tag på det.

Det är också trist att samhället och många läkare fortfarande har så dålig kunskap om metadon och hur det används och varför. Läste så sent som igår en artikel från Smålandsnytt (SVT's lokalredaktion i Småland) där det stod att metadon används till att trappa ned heroinmissbrukare för att de skall kunna bli drogfria. Det är ju helt felaktigt, metadonprogrammet är en livslång behandling och att trappa ned metadon tar oerhört lång tid och är väldigt påfrestande fysiskt och psykiskt eftersom metadon har en lång halveringstid, vilket gör att man får abstinens en lång tid efter att man slutat ta metadon. Skrämmande att läsa sådana rena faktafel år 2012. Metadon har används i Sverige sedan slutet på 60-talet och därför tycker man ju att en journalist borde kunna hitta rätt information. Förmodligen har han/hon intervjuat en person som inte har rätt kunskap. Många gånger så tror ju folk blint på vad en läkare säger. Det är som att läkarna vore några gudar. Man måste ju som journalist alltid kolla upp fakta så att man kan kontrollera att det ens källa påstår är sant. Men tydligen hade denna jouranlist inte lärt sig grundläggande källkunskap. Det var bland det första jag fick lära mig på journalistikprogrammet jag läste på gymnasiet. Jag ska söka in till Kalmar högskola till hösten tänkte jag, för att läsa journalistik på högskolenivå. Det är det som krävs om man ska få jobb som journalist eftersom konkurrensen är stenhård. Det kan räcka om man läst på folkhögskola också, men det är ju säkrare om man läser på högskola eller universitet. Ska bara kolla upp vad de har för antagningskrav, på journalisthögskolorna i Stockholm och Göteborg är det 20.0 som gäller i slutbetyg från gymnasiet och det är ju för att konkurrensen är så tuff och för att så många vill läsa journalistik. Men jag tror att kraven kan vara lite lägre på de mindre högskolorna, förhoppningsvis. Annars kanske jag kan läsa upp mina gymnasietbetyg. Jag hade 15.6 i slutbetyg från gymnasiet när jag tog studenten 1998.

Idag ska jag åka och hälsa på min farsa. Han kommer och hämtar mig om några timmar, tänkte åka förbi morsan först och hämta lite saker och ta en fika om vi hinner. Ska bli trevligt att få komma ut från avdelningen över dagen och umgås med familjen. Synd att mina föräldrar är skilda, men de är ju vänner så det är inga problem att ta med farsan hem till morsan. Det är regnigt och +8 grader ute. Var tog våren vägen?

Jag fick åka till Akademiska sjukhuset och ta blodprov på Klinisk kemi. De lyckades in ta något prov här på metadonavdelningen. På klinsk kemi lyckades de på första försöket. Skönt att ha det avklarat, nu väntar jag med spänning på svaret. Det tar en vecka innan man får svar. Jag tror att jag ligger ganska lågt i koncentration. Om jag har ett lågt värde (man skall ha mellan 200-400) så höjer de dosen omgående. Men även om jag skulle ligga högt så kan de höja med 10mg åtminstone, det känner jag att jag behöver och det är ingen orimlig dos. De flesta har mellan 110-150mg som jag träffat i alla fall. Det är ju högst individuellt vad man har för metabolisering, hur levern bryter ned metadonet och det beror även på vilka nivåer man har på hormonerna i kroppen. Metadon kan sänka testosteron halterna för män och östrogen för kvinnor.

Jag fick mail från soc igår, det var första kontakten jag har med min handläggare sen jag blev inskriven på metadonprogrammet. Hon skrev att de skulle lägga till i behandlingsplanen vad de anser att jag behöver få hjälp med utifrån det som de sett och hört från mig. Hoppas de inte skriver ned några idiotiska regler som tex att jag inte får ha dator eller mobiltelefon. De har fått för sig att jag beställer droger från Internet om jag har tilllgång till dator och sanningen är den att jag inte handlat droger på Internet på flera år. Dessutom är det så att om man vill ha tag på droger så fixar man det oavsett om man har Internet eller ej. Så det är helt absurt om de skulle förbjuda mig att ha dator. Jag kommer i så fall smyga med den i packningen ändå för jag behöver dator när jag ska skriva och till myndighetskontakter, studier och jobbsökande bland annat. Sen använder jag datorn tilll bankärenden, musik och film. Utan dator blir jag helt handikappad och livet blir fan så mycket tråkigare.

Känns som att soc många gånger sätter massa förbud och regler bara för att de kan. De vill visa att de är de som bestämmer och många gånger så stjälper de klienten mer än de hjälper. De säger att de gör det för klientens bästa men det håller jag inte med om. Man ska ju ha ett liv som liknar det liv som gemene man i Sverige lever så man anpassar sig till det. Om man får en för skyddad miljö så slår det fel eftersom man förr eller senare måste möta verkligheten och har man inte tränat på det i ett tidigt skede så kommer man inte fixa det när det väl är dags.

Det känns dock otroligt skönt att jag fått vara med och bestämma planeringen för en gångs skull. Tidigare har de alltid varit soc som bestämt vilket behandlingshem jag ska till och vad för slags behandling jag behövt. Nu har jag tagit fram familjehemmet och jag har fått metadon som jag ville. Jag kommer få enskild terapi enligt KBT som jag också ville och som jag tror på stenhårt. Det är också jätteviktigt att man tror på den behandlingsform man ska genomgå. För om man inte tror på det så kommer det inte lyckas heller. Kropp, sinne och själ. Allt hänger ihop.

Jag har höga förväntningar på familjehemmet och terapin. Det gäller att ta det lugnt bara och ta en sak i taget. I början handlar det bara om att komma till rätta i stugan och lära känna familjen på ett naturligt sätt och hitta sin plats hos dem. Sen är det ju en massa praktiska saker som att handla mat, lära sig att laga mat så ekonomiskt som möjligt, städa, tvätta och diska regelbundet. Sätter man upp scheman och skapar sig rutiner så mår man mycket bättre än om man bara gör allting spontant i sista sekunden. Det är oerhört viktigt för mig för annars skapar jag stress och oro och det ska jag undvika till varje pris. Det är också viktigt för mig att äta på regelbundna tider och sova på regelbundna tider. Jag går och lägger mig senast klockan 22 på kvällen och stiger upp mellan klockan 6 och 7 på morgonen. Då hinner jag duscha och äta frukost i lugn och ro medan medicinen verkar. Den ska jag också ta på en regelbunden tid varje morgon. Ska försöka se till så att jag får den klockan 7 på morgonen. Då är jag redo för dagen till klockan 9 och det är ju en lagom tid att börja arbeta eller gå i skolan.

Sen ska jag försöka lägga in tider tre dagar i veckan som jag ägnar åt motion. Tänkte börja med att gå en långpromenad på 1 timme, tre dagar i veckan, framåt kvällen då det är svalare ute. Gör man det vid 18 tiden så hinner man sedan komma ned i varv innan man ska gå och lägga sig. Det är viktigt att man inte ägnar sig åt fysisk aktivitet för nära inpå man ska och lägga sig, för då får man svårt att somna. Kroppen behöver några timmar på sig att komma ned i varv, sänka blodtryck och puls innan man går och lägger sig. Så om man tar en promenad klockan 18 så blir det lagom att äta kvällsmat efter det. Jag har fått ganska bra mattider nu tack vare att jag är på sjukhus där maten serveras samma klockslag varje dag. Frukost klockan 7:30, lunch klockan 11:30, middag klockan 16:30 och kvällsmat klockan 19:00. Tror jag ska köra vidare på de tiderna när jag kommer till Öland.

Vidare är det bra om man har tydliga skillnader mellan arbete och fritid. Jag brukar sätta på mig speciella arbetskläder och sen när jag kommer hem så svidar jag om till mysbyxor och tofflor. Blir säkert så på Öland också eftersom jag antingen kommer jobba i kök eller på bondgården. Det kommer ju bli perfekt för då får jag ju röra på mig hela dagarna och då blir det också en form av motion. Hoppas jag går ned i vikt, jag har gått upp till 110kg sen jag började med metadonet. Vill gärna gå ned till 90kg, det är idealvikten för mig eftersom jag är 189cm lång.

Blir arbetet riktigt tugnt så kanske jag inte ens orkar gå promenader på kvällen efter jobbet. I så fall ser jag till att ta två promenader på helgen i stället. Vi får se helt enkelt hur dagarna kommer se ut. Jag är positivt spänd och nyfiken på hur livet kommer se ut där på Öland. Jag är sugen på att börja leva, känns som jag är pånyttfödd och får börja om. Det blir en riktig nystart. Ingen känner till mitt förflutna där nere, så jag väljer själv vem jag vill vara. Jag får skapa mig en ny identitet kan man säga. Men jag kommer vara mig själv. Orkar inte vara någon annan. Men det ska bli skönt att bara få vara Andreas istället för Andreas narkoman som jag är i Uppsala... Varenda gata här har jag ett minne kopplat till och det är nästa uteslutande negativa minnen. Så att försöka börja om i Uppsala är näst in till omöjligt anser jag. Och om man får välja var man ska starta om och bosätta sig så ligger ju Öland långt upp på listan. Det är tamefan bara Gotland som ligger före, men det är bara för att jag varit på Gotland tre gånger. Öland har jag bara varit på en gång tidigare och det var 1998, då jag var där med min barndomsvän Kalle. Vi var där en vecka på valläger med SSU. Det regnade nästan varje dag minns jag, så det var inte så jätteskoj. Men jag minns att vi var på en konsert i Borgholms fästning med Tomas Di Leva, Cajsa Stina Åkermyhr och Titiyo. Den var riktigt bra, grym akustik där i borgen.

Nu ska jag ta och vila lite, gick upp 5:50 i morse och jag sov dåligt i natt också. Det är mulet och +8 grader ute så det är en perfekt dag att ligga i sängen.

Idag skulle de ta blodprov på mig för att mäta plasmakoncentrationen av metadon, men de lyckades inte få något svar. De stack mig på fem olika ställen men ingenstans fick de svar. Så imorrn ska jag gå upp tidigt och duscha varmt så att de lättare kan se mina vener. Jag tror att i och med att jag gått upp i vikt så är mina vener inte så ytliga längre. Sen är det alltid svårare att se dem på morgonen när man är nyvaken för då har man lägre kroppstemperatur och särskilt när man går på metadon eftersom man har låg halt på morgonen och därmed har en lindrig abstinens.

Får se vad man ska hitta på idag. Har ingen lust att fara till stan idag, det är mulet ute och betydligt svalare än igår. Det är rätt skönt med nån dag med lite sämre väder för då kan man sitta inne och softa utan att känna dåligt samvete för att man inte gör något vettigt.

Läste i tidningen idag om försäljningen av Edvard Muchs tavla "Skriet". Den gick för 800 miljoner kronor i New York. En norrman vars far kände Munch hade haft tavlan i sin ägo i över 70 år och nu sålde han den till slut för rekordpris. Man undrar vem fan som har så mycket pengar att lägga på ett konstverk? Den personen måste ju vara multimiljardär för man lär ju inte köpa en tavla för 800 miljoner om man har 1 miljard. Eller? Förmodligen är det en oljeshejk eller en rysk oligark. Det är ju bara de som kan äga så mycket pengar som privatpersoner. Tänk om man bara hade 10 miljoner. Då skulle jag kunna leva ett liv i lyx resten av de år jag har kvar här på jorden.

Jag hade kunnat köpa mig min egen läkare och få metadonet utskrivet av honom och så kunde jag anlita en privatterapeut. Sen hade jag köpt mig ett hus på Gotland och anlitat städhjälp en gång i veckan. Sen hade jag sett till och resa bort från Sverige från oktober till april. Bara vara i Sverige över sommarmånaderna. För i ärlighetens namn, den svenska våren är ju inte speciellt varm. Jag skulle kunna vara utan den och bara få det bästa av Sverige från maj till september. Sen hade jag köpt ett körkort i nått EU land, köpt mig en schysst Mercedes med hardtop. Efter huset och bilköpet skulle jag ha 7 miljoner kvar. De pengarna hade räckt gott och väl att leva på. Tänk er att bara ta med en lätt väska med kläder och sin laptop. Sen resa jorden runt. Första resmålet hade blivit Karibien ombord på en Västindien kryssare. Där är det ju all inclusive och två veckor kostar inte mer än 20 000 kronor inklusive flyg tur och retur. Eftersom jag är dömd i tingsrätt så skulle jag inte kunna flyga till Fort Lauderdale i USA där de flesta Västindien kryssarna avgår ifrån, så jag hade fått flyga till Kuba istället. Aja, nu dagdrömmer jag men det måste man få göra ibland också. Vad vore livet utan drömmar?

Jag kommer ju i alla fall få förverkliga en av mina drömmar om två veckor och det är att bosätta mig på Öland och ha metadon lagligt resten av mitt liv. Det är guld värt för mig. Folk betalar ju 6000 kronor i veckan för en stuga på Öland sommartid och jag får bo där gratis. Gratis för mig i alla fall eftersom Uppsala kommun står för notan. Om jag får en inkomst så kommer jag få betala 2400 kronor i månaden och det är ju taget. Jag ska få 500 kronor i veckan till mat av familjehemmet och det ska man ju klara sig på. I Uppsala får man ju bara 1600 kronor i månaden till mat av socialtjänsten för en ensamstående person. Så nu får jag ju 400 kronor mer i månaden. Får börja laga mer mat helt enkelt. Storkok lär ju vara det billigaste sättet att äta på. Man gör i ordning mat för en hel vecka och fryser in. Desto större förpackningar man köper av kött och fisk tex, desto billigare. Jag får väl kolla efter recept på Internet och följa dem till en början tills jag lärt mig att laga några rätter utantill. Spaghetti och köttfärssås kan jag laga utan recept och pasta med kräftsås. Det är min signaturmaträtt.

Idag finns det ju menyer för en hel vecka att skriva ut på flera sajter på Internet. ICA har ju ett sortiment som de kallar Basic där man får en massa varor till lågpris och de har lagt ut flera recept på maträtter man kan laga utifrån det sortimentet. Smart och oerhört praktiskt för oss låginkomsttagare.

Ska sätta mig ner och skriva ihop en budget för maj, så jag ser på ett ungefär vad det kommer kosta. Det är ju alltid dyrt första gången man handlar till ett tomt kylskåp och skafferi. När man väl har inhandlat basvarorna så behöver man ju bara komplettera efter hand. Dock har priserna på mat stigit mycket senaste åren utan att normen för matkostnader har ökat hos bland annat landets socialtjänster.

Har inte så mycket mer att skriva idag, dagarna blir rätt händelselösa när man är inlagd på ett sjukhus. Det är bara äta, sova, medicin, duscha, skita, sova. Ska bli skönt att komma härifrån om 13 dagar.

Ha en bra dag, det ska jag ha!

Idag hoppas jag att det blir en lugn dag för igår var det riktigt otrevlig stämning här på metadonavdelningen. De tre kvinnliga patienterna kom i luven på varandra och snackade skit om varandra hela kvällen och det slutade med att de stod och skrek på varandra. Beskyllningarna haglade om än det ena och än det andra. Det var allt ifrån att någon tjuvläst en persons dagbok till att de kritiserade varandras medicinering. Det är också jobbigt att alla tre får så mycket mediciner att de stundvis är helt neddrogade. En av dem somnade när hon satt och åt. Sen har de mage att gnälla över att de får för lite medicin. Fast de inte kan hålla sig vakna och ligger i sängen hela dagarna. Men jag och en kille från Leksand som är de enda som får metadon för opiatberoende vi gnäller ingenting och vi har lägst doser. Dessutom får vi inte ta någon annan narkotikaklassad medicin förutom metadonet för det är farligt säger läkaren. Framförallt bensodiazepiner, narkotikaklassade sömnmediciner och vissa neuroleptika som tex Lyrica får vi inte ta. Men smärtpatienterna får allting i en coctail och då är det helt plötsligt inte farligt. Snacka om dubbelmoral. Vi som får metadon för beroende kan ju ha lika mycket eller mer ångest än en smärtpatient. Men vi får inget lugnande eftersom det är beroendeframkallande... Men vafan är metadonet då? Dessutom så tar ju inte metadon bort ångest, tvärtom så är en av biverkningarna att man kan få ångest.

Men jag tänker inte gnälla och tjata om mer mediciner. Jag får leva med min ångest och lära mig att leva med den. Jag klarade ju av det galant när jag var på 12-stegsbehandling på Val-bo i Norrköping. Då var jag helt utan mediciner i tre månader och lärde mig flera strategier för att handskas med ångesten. Faktum är att den avtog mer och mer för varje dag jag var där. Grundtanken var att man skulle prata om ångesten när den dök upp och försöka identifiera vilka känslor som dolde sig bakom ångesten. För det är ju som en svart sörja full med massa olika negativa känslor och kan man sortera dem och identifera dem och lyfta fram dem i ljuset så avtar ångesten. Så för mig kommer KBT terapin att vara livsnödvändigt för att jag skall kunna bli kvitt ångesten eller åtminstone kunna minska den och lindra den när den dyker upp. Jag tänker även börja gå på ACoA möten igen. Det är möten för människor med "vuxna barn problematik" och där behöver jag inte presentera mig som narkoman och på de mötena får tala även fast man äter narkotikaklassad medicin. På NA-möten så räknas det som att man är aktiv narkoman och då får man inte tala. Att gå på möten och bara lyssna ger inte alls lika mycket som när man talar. Det är ju först då som man kan lätta på alla stenar som tynger ryggsäcken som blivit riktigt tung efter alla år av elände och obearbetade trauman.

Så jag skall försöka hitta en ACoA grupp i närheten av Kalmar. Känner ju en fd terapeut som jobbade på Val-bo som bor utanför Kalmar. Ska kontakta honom när jag bott på Öland ett tag och känner mig tillräckligt trygg för att åka in till Kalmar ensam. Ser fram emot att komma ner dit och börja jobba med mig själv i KBT terapi. Hoppas det är en bra terapeut. Min kontaktperson på Leva gruppen sa att terapeuten var rutinerad och engagerad så det låter bra. Allt som Therese sagt hittills har stämt så jag litar på henne till  100%. Hon är otroligt empatisk och engagerad i sitt jobb. Det är riktigt skönt att ha sådana människor som stöd. På flera behandlingshem jag varit så märker man att det bara handlar om att tjäna pengar. Det där geuina intresset för att hjälpa människor saknas och det skiner igenom ganska snabbt om de inte är ärligt intresserade. Det är tragiskt att folk väljer att tjäna pengar på andras olycka på det sättet. Det är inget fel att tjäna pengar, självklart ska man göra det, annars kan man ju inte hjälpa så många, men om man inte är engagerad och vill hjälpa människor så blir det ju ingen hjälp. Om de är engagerade och har empati så sprider det ju sig och då kan fler få hjälp. Den bästa reklamen för behandlingshem och familjehem är ju ryktet. Det sprids som en löpeld genom landet genom mun till mun metoden. Sverige är inte så stort och om ett ställe är bra så kommer folk söka sig dit och så berättar de för sina kompisar hur bra det är och på så sätt sprids ryktet snabbt. På samma sätt sprids ju ett dåligt rykte lika snabbt.

Jag funderar på att börja spara till körkort när jag betalat av de privata skulder jag har. Jag måste kolla med Transportstyrelsen om jag behöver ta om körkortet eller om det räcker med att lämna blod och urinprover. Det kostar ca 6000 kronor för tre prover och ett läkarintyg, beroende på var man gör det så varierar priset men det kostar mellan 4000-7000 kronor första halvåret. Sedan får man börja köra direkt när läkarintyget blivit godkänt. Sen får man lämna prover igen efter ett halvår och ytterligare prover ett år efter det. Sen bestämmer Transportstyrelsen om man måste lämna prover regelbundet efter det. Skulle va nice att få tillbaka lappen så man kunde spara pengar till en schysst kärra. Det är ju sån frihet med körkort och bil. Att bara kunna dra iväg närsomhelst, då kan man göra en spontanresa. Älskar att köra bil på sommaren, speciellt kvällstid. Sverige är så jävla vackert på sommaren och det finns ju så mycket att se som man inte sett. Jag har tex aldrig varit i Dalsland och i Värmland har jag bara varit en gång. Där finns ju tydligen en storslagen natur med mycket djurliv. Sen så finns det ju flest jänkare i Värmland. Det är ju verkligen raggarnas landskap nummer ett. Dansband och cruising med jänkare, det är vad jag förknippar med Värmland förutom den vita älgen som de har i sitt landskapsvapen.


Till att börja med så får jag åka moped. Jag skulle få låna en moppe av familjen. Det är en gammal modell, en klass 1 moped men den hade en ny motor. Hoppas det är en packmoppe. Då kan man ju köra hem ett fruntimmer till stugan om man stöter på nått på stranden... Det är ju många turister på Öland sommartid så man kan ju ha en sommartjej istället för en sommarkatt ;) Skämt och sido. Det är ju väldigt praktiskt om jag ska storhandla eller om jag ska hämta nån besökare. Sen kan man ju använda den om man jobbar på gården också. Vi får se hur det blir. Längtar mer och mer för varje dag nu, det känns att det inte är så långt kvar nu när vi gått in i maj månad. Jag kommer ju ner precis när sommaren börjat. Snacka om bra timing!

Idag skall vi ha temagrupp om hjärnans belöningssystem och postakut abstinens. Det blir intressant. Allt som rör hjärnan tycker jag är intressant och spännande eftersom det fortfarande finns så många frågor som är obesvarade kring hjärnan och dess funktioner. Bara belöningssystemet är ju ett område där forskarna gör upptäckter varje månad. Det senaste jag läste var att man hittat ett femtiotal opiatreceptorer och idag gör man bara mediciner som stimulerar ca tio stycken av dem. Alltså finns det ju massor att göra inom den medicinska forskningen för att ta fram nya läkemedel som är effektivare mot smärta. Det är en ganska intressant historia kring metadonets uppkomst också. Det var som så att under andra världskriget så fick tyskarna slut på morfin när de stred mot ryssarna. Eftersom USA och Storbritannien var de länder som tillverkade morfin vid den här tidpunkten så kunde ju tyskarna naturligtvis inte få tag på något morfin. Därför tog tyska forskare fram ett eget morfin som de döpte till Adolphine, till führerns ära. När andra världskriget tog slut så döpte man om det till Metadon. Så kom metadonet till. Andra väldskriget ledde till många uppfinningar som används flitigt idag. Så krig är inte bara av ondo om man bortser från allt det hemska, allt mänskligt lidande.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och en cigarett, lite senare idag ska jag ta en tur ner på stan, det ska ju bli 18 grader i Uppsala idag, så då vill man ju passa på att vara ute så mycket som möjligt. Man blir ju sjuk av att vara på sjukhus så det är bra att dra härifrån några timmar om dagen i alla fall.

Startar en ny blogg då den förra bara var gratis i en månad. Denna är kostnadsfri med reklam och skulle jag nån gång få råd kan jag betala en månadsavgift för att få en reklamfri blogg.

Jag är 30 år gammal och kommer från Uppsala. Just nu är jag inlagd på Ulleråkers sjukhus i Uppsala för inställning av metadon. Jag har kämpat i över fyra år för att få metadon och blev äntligen beviljad till metadonprogrammet i Uppsala den 12 april. Ett krav var att jag skulle åka på någon form av behandling efter inställningen så att jag inte bara får medicin utan också arbetar med mina problem som delvis är orsaken till att jag började missbruka opiater för 10 år sedan. Så efter inställningen är klar den 16 maj så flyttar jag till Öland där jag kommer bo i ett familjehem. Jag kommer få bo i en egen stuga med två rum och kök, samt egen dusch, tvättmaskin, vind med gästsängar och en tillhörande tomt där jag kan odla blommor och ligga och sola när jag är ledig. Jag ska gå i KBT terapi en gång i veckan och ska ha någon form av sysselsättning i sommar. Antingen så hjälper jag till på familjens bondgård, de har flera hundra får, grisar och kossor. Eller så hjälper jag till i deras gästgiveri som har en restaurang med catering och på sommaren driver de även Bed & Breakfast. Till hösten tänkte jag söka in till Kalmar högskola och börja plugga journalistik. Jag vet inte hur det fungerar när man är sjukskriven, det är möjligt att jag inte får studera då, men jag skall kolla upp alla regler så jag inte gör mig skydlig till bidragsfusk. Jag har inte rätt till CSN, då jag lånat av dem tidigare och inte har tagit tillräckligt med poäng för att få låna mer pengar.


Arbeta får jag göra om det ingår i familjehemmets verksamhet. Eftersom jag kommer bli sjukskriven för mitt beroende så räknas arbete i familjehemmets regi som rehabilitering. Om jag blir beviljad hel sjukpenning så motsvarar det 80% av en heltidslön så det kommer jag klara mig på. Jag har dessutom massor med skulder, både privata och till Kronofogden, så jag behöver en fast inkomst för att kunna börja betala av mina skulder. Ska bli så skönt när jag är kvitt dem. Jag mår inte bra av att veta att jag är skyldig pengar till höger och vänster. Livet som opiatberoende är dyrt, det kostade mig 7000 kronor i månaden att finansiera mitt beroende. Så jag är oändligt tacksam för att jag blev beviljad metadon, nu slipper jag äntligen jakten efter pengar och droger. Det är en ständig oro, ångest och stress att se till så man har pengar till droger för dagen. När man väl fixat det börjar oron och stressen inför nästa dag. Enda gången man kunde pusta ut var när man hade fixat opiater för en hel vecka. Då slapp man oroa sig för den veckan och kunde ta det någorlunda lugnt. Sista åren har jag inte fått någon som helst kick av drogerna, jag vart bara fysisk frisk. Varken mer eller mindre. Man tar bara bort abstinensen och det är den som man är ständigt rädd för. Det är den som gör att man blir så desperat att ingenting eller någon kommer före drogen. Drogen kommer alltid i första hand. Det är inget värdigt liv. Men nu är det som det är och jag har den här sjukdomen (det är klassat som en psykisk sjukdom både av WHO och Försäkringskassan) och jag får leva med den resten av mitt liv. Det gäller att acceptera det faktumet så fort som möjligt och ta ansvar för sin sjukdom genom att antingen ta medicin som i mitt fall eller gå på NA/AA-möten om man valt den vägen.

Det finns många vägar att ta för att bli drogfri. Det gäller att hitta något sätt som passar en själv och som gör att man klarar av att leva drogfri. Ibland är det en kamp varje minut, ibland går det lättare och vissa dagar märker man inte av det alls. Ju längre tid man är drogfri desto lättare är det. Det handlar för mig också om att bryta gamla mönster och beteenden. Jag väljer att flytta från min hemstad för att få en nystart på en ort där ingen känner till mitt förflutna (förutom familjen jag bor hos) och för mig är det ett måste för att jag skall kunna klara av att leva drogfri. Jag känner för många i Uppsala som missbrukar och frestelserna skulle helt enkelt bli för stora om jag skulle bo kvar här. Visst finns det droger överallt, men risken att stöta på dem är betydligt mindre om man flyttar till en ort där man inte känner någon och där ingen vet att man har hållt på med droger.

Jag tänker också byta mobilnummer och göra en adressändring. Detta för att undvika att bekanta från mitt liv som narkoman ska kontakta mig och erbjuda droger eller något annat som inte är bra för mig. Det är sådana enkla saker man kan göra för att underlätta sitt liv som drogfri. Det gäller att ha strategier för hur man ska hantera drogsug om det uppstår och i mitt fall att lära sig hantera ångest, som varit ett av mina störta problem enda sen tidiga tonåren. Det är den största enskilda orsaken till att jag valde att testa narkotika och varför jag blev fast i beroende direkt. Jag mådde helt enkelt bra, ångesten försvann och plötsligt kändes det som jag blev normal och kunde andas igen. Jag förstod inte varför jag inte skulle ta droger, de fick ju mig att må bra och jag fick inga negativa konsekvenser första åren heller, så varför i helvete skulle jag sluta liksom? Så är det för de flesta alkoholister och narkomaner. Alkoholen/drogerna får en att må så bra och alla bekymmer är som bortblåsta och så länge man inte får några negativa konsekvenser så förstår man ju inte varför man skulle sluta.

Men så småningom dyker de negativa konsekvenserna upp. Det är oundvikligt. Det spelar ingen roll vilken samhällsklass man kommer från eller hur mycket pengar man har. Den enda skillnaden är att ju mer pengar man har desto längre tid tar det innan problemet upptäcks eftersom man kan undvika många konsekvenser när man har gott om pengar. Men tillslut kommer de i fatt en. För alkoholister är det ofta rattfylleri som blir den första negativa konsekvensen eller att man sjukskriver sig från jobbet pga baksmälla. Sen brukar det spåra ur på fyllan, gräl uppstår, fysisk och psykisk misshandel av närstående osv.

För mig gick det otroligt snabbt när jag började med tyngre droger som morfin och heroin. Jag började injicera och blandade opiater (heroin, morfin, metadon etc) med lugnande tabletter s.k. bensodiazepiner (Stesolid, Xanor etc). Överdoserna var ett faktum. Jag blev av med mitt arbete. Fick tre månadslöner och en fot i arslet. Jag fick inte använda några referenser från den arbetsplatsen när jag skulle söka nytt jobb, därför fick jag inget arbete. Jag tog flera lån och kreditkort på olika banker och finansinstitut. Jag levde jetset liv och slösade stora summor pengar på nattklubbar, hyrbilar och resor. Jag köpte större kvantiter av narkotika på Internet. Jag tog droger varje dag, flera gånger om dagen och sov inte på nätterna. Istället sov jag sittandes framför datorn på dagarna eftersom jag var så påverkad av opiater och lugnande tabletter.

Tillslut reagerade mina anhöriga och ringde till socialtjänsten för att få hjälp. När jag hamnade på intensivvårdsavdelning på Akademiska sjukhuset så anmälde läkaren där mig till socialtjänsten enligt LVM (Lagen om Vård av Missbrukare). Socialtjänsten beslutade att ansöka om LVM och jag blev omhändertagen enligt §13 (Omedelbart omhändertagande) och vart hämtad av polis. De körde mig till psykakuten och dagen efter kom Kriminalvårdens transporttjänst (TPT) och hämtade mig och körde mig till ett LVM-hem utanför Hedemora. Där vart jag inlåst i sex månader (LVM är alltid sex månader), först vart jag avgiftad i tre veckor på en sjukavdelning och sen flyttade jag in på ytterligare en låst avdelning och så småningom vart jag flyttad till deras öppna avdelning. Det var en mardröm att vara där. Ständigt gap och skrik, våld och fifflande med mediciner, drogintag, rymningar osv.

När jag blev utskriven på hösten 2007 så vart jag placerad på ett halvvägshus i Uppsala. Där bodde jag i 6 månader sen vart jag utskriven därifrån på grund av återfall i missbruk. Jag fick nya överdoser och fick ett nytt LVM på våren 2008. Denna gång vart jag placerad på Rällsögårdens LVM-hem utanför Kopparberg. Det var samma system där, först inlåst på en sjukavdelning i några veckor, sen placerad på en låst avdelning i någon månad och sen ut på öppen avdelning. Jag var inte alls motiverad att sluta ta droger så jag rymde flera gånger tillsammans med andra klienter. En gång drog vi ner till Göteborg och var där i en vecka innan vi vart tagna av polisen (rymmer man från LVM så blir man efterlyst i hela Sverige) och transporterades tillbaka till Rällsögården. Efter de sex månaderna hade gott så vart jag placerad på ett behandlingshem i Söderhamn. Det var en 12-stegs behandling och jag var fortfarande inte motiverad att sluta knarka så jag rymde därifrån också tillsammans med en kille från Hudiksvall. Vi drog till hans lägenhet i Hudik och knarkade som galningar. Jag tog amfetamin, lugande tabletter, Subutex, hasch och alkohol. Det slutade med att vi rånade en kiosk och vart gripna av polis 6 timmar senare på ett hotell i Hudiksvall. Jag fick 16 månaders fängelse.

Jag hamnade på Skänninge anstalten utanför Linköping. Det var en ganska nybyggd anstalt med nio manna avdelningar med eget kök och ett behandlingsrum där vi satt i behandling halva dagen (12-steg) som leddes av en terapeut. Resten av dagen arbetade vi i anstaltens tryckeri eller så gick man i skolan. Jag jobbade i tryckeriet. I cellen fanns både wc och dusch samt en platt-tv, skrivbord och hyllor (allt var väggfast naturligtvis). Det var promenad två gånger om dagen, efter lunch och efter middag (30 minuter vardera), man fick röka på lunchrasten. Inlåsning i cellerna skedde klockan 19:45 och upplåsning klockan 7:45. Dagarna rullade på och vår var sommar, sommar vart höst och höst vart vinter. Jag muckade 21 november 2009 och flyttade hem till min pappa och hans sambo i Järlåsa, några mil nordväst om Uppsala.

Jag fick en praktikplats på Ekeby kakel och arbetade på deras lager och butik. Efter två månader blev jag fast anställd men redan efter en månad sade jag upp mig eftersom jag återföll i missbruk. Jag sökte frivilligt vård av socialtjänsten och de erbjöd mig en plats på Val-bo behandlingshem i Kvillinge utanför Norrköping. Det var en stenhård 12-stegs behandling efter samma koncept som Korpberget fast ännu hårdare. Man fick till exempel inte läsa några böcker eller tidningar eller se på TV första tre månaderna, det enda vi fick läsa var litteratur om 12-stegs programmet. Begick man några så kallade "regelbrott" så fick man en varning och gjorde man det igen så kunde man bli utskriven. Jag stack därifrån efter tre månader när jag gjort klart primärbehandlingen och kom in på den förlängda behandlingen inne i centrala Norrköping. Jag palllade inte mer behandling helt enkelt och drog till Gotland med första morgonflyget från Bromma.

Efter jag varit på Gotland så följde ett år av olika 12-stegs behandlingar runt om i Sverige. Det var det enda socialen erbjöd mig, de ansåg att det var den enda behandlingsformen som skulle bita på mig. Jag var Kramfors, Norrköping (igen), Surahammar, Söderhamn och Nordinggrå i Ångermanland. Men jag återföll i missbruk hela tiden och våren 2011 fick jag ett nytt LVM och vart denna gång placerad på Hornö LVM-hem utanför Enköping. Det är ett av de hårdaste LVM-hemmen och de har inriktat sig på utåtagerande klienter och neuropsykiatriska funktionshinder såsom ADHD, Aspberger och bipolär sjukdom.

Där var jag i sex månader och under tiden jag var där sökte jag till metadonprogrammet i Uppsala. Socialtjänsten var inte så pigga på det och tyckte fortfarande att jag skulle göra en 12-stegs behandling, men nu vägrade jag. Eftersom Ulleråker krävde att jag skulle placeras på ett behandlingshem eller familjehem efter inställning av metadon så behövde jag få soc med på tåget. Annars skulle jag inte få metadon. Men de var inte med på noterna och därför kom jag ut i november förra året till ingenting. Jag hade varken bostad eller sysselsättning och återföll direkt i ett tugnt missbruk. Jag bodde hos en kompis i Stockholm fram till jul sen på härbärge i Uppsala och slutligen hos min mamma. Jag sökte till metadonprogrammet igen men samma ultimatum fanns kvar, jag var tvungen att få en planering tillsammans med socialen för att beviljas till programmet.

Till slut efter flera månaders tjat så fick jag med mig min socialsekreterare till ett möte på beroendekliniken och efter det började hon titta på familjehem som tog emot klienter med metadon eller subutex. Leva gruppen togs fram som förslag och jag åkte på studiebesök hos en familj på Öland och jag tackade ja direkt efter jag varit där. Så slutligen fick jag en plats på metadonprogrammet, den 12 april vart jag inskriven och fick min första lagliga dos metadon fredagen den 13 april 2012. Nu har jag varit här i 18 dagar och har 15 dagar kvar innan jag är klar med inställningen och flyttar till Öland. Jag kommer flyga från Bromma till Kalmar på morgonen den 16 maj. Fram tills dess så skall jag försöka få två till höjningar av metadonet så jag kommer upp i 120mg. Jag ligger på 100mg nu och skall ta ett blodprov på torsdag där de mäter plasmakoncentrationen av metadonet. Man skall ha ett värde mellan 200-400. Ligger man under 400 så finns det utrymme för höjning. Ligger man över 400 så brukar det vara svårare att få höjning. Men min läkare sa att de i första hand skall lyssna på hur patienten mår och därför tror jag och hoppas att jag får en höjning med 20mg innan jag är klar här. 120mg är en vanig dos för opiatberoende så det är verkligen inte orimligt. Meningen är ju att man skall ha en dos som sitter i en jämn nivå i 24 timmar så att man blockerar suget efter opiater och kan leva ett liv utan att vara besatt av tankar på opiater dygnet runt.

De flesta jag känner som har metadon har en dos på 120-150mg. Kvinnor har ofta högre dos än män, pga att deras hormoner gör att de inte metaboliserar metadon lika effektivt som män.

Nåväl. Det vart ett långt inlägg, det vart snarare en livshistoria än ett inlägg om dagen idag. Jag ska inte göra nått speciellt idag, det blir en slapp dag, har ingen lust att åka ner på stan idag. Det är ju massa demonstrationer och tal idag, det är ju 1 maj, arbetarnas dag. Upp till kamp säger jag, dags att få väck alliansen innan de raserar Sverige fullständigt. De tar från de fattiga och utslagna och ger till de mest välbärgade i samhället. De säljer ut sjukvården, statliga företag, utförsäkrar de sjuka från Försäkringskassan, sänker skatterna och vem tjänar på det? Knappast låginkomstagarna utan de som redan har mest pengar naturligtvis. Det är en cynisk politik de för som bygger på individens välstånd istället för att hela samhället skall ha det så bra som möjligt. Aja, nu vet ni var jag står politiskt ockå...

Nu är det dags för en kopp kaffe och en cigarett. Kaffet är faktiskt helt ok här på sjukhuset. Tur att nånting smakar gott, maten är helt bedrövlig, allt är ångkokt och smaklöst. Maten är fryst och körs enda från Västerås för att sedan värmas upp i värmeskåp en halvtimme innan servering. Nu hörde jag dock att de skall sl